- Hoppa i fällan? Jajamensan!

Det hjälps inte att man förstår. Som en glad kommandora har jag också hoppat i fällan.

Den som gillrat den är moderaterna. Det kan t.om. tänkas att Kent Persson visar upp en smula strategisk kompetens, någon form av kompetens måste han ju ha(?).

Fällan är det femte jobbskatteavdraget.
O hur enkelt det är att styra bort diskussionen från det moderata misslyckandet med att minska arbetslösheten genom att reta upp sossar med skattesänkningar.

Partiledningen försöker desperat hålla frågan ifrån sig genom att svälja det sura äpplet. Tyvärr är det femte jobbskatteavdraget en fråga som är lätt att prata om, till skillnad från kompetensgap och matchningsproblematik. Till skillnad från massavhopp från gymnasiet och statligt godkänd lönedumpning i många av LO-sektorns branscher. Till skillnad från övertidsuttag och ökande psykisk ohälsa.

Skatt är lätt att förstå och lätt att prata om, därför gör vi det. Leif Pagrotsky fick partiets uppdrag att se över skattepolitiken. Tyvärr blev det något av en tumme där han utgick ifrån dagens system istället för att tänka nytt. Här fanns en möjlighet att spela på en helt egen planhalva även inom skattepolitiken. En möjlighet att visa alternativ.
Dagens besked att inte röra "vanligt folks" plånböcker är snarare att godta bristen på egna förslag och acceptera skattesänkarracets fortsatta urholkning av välfärden och värdigheten i våra gemensamma system.

Jag tror att jobben kommer vara en stor fråga i valrörelsen. Risken är dock uppenbar att moderaterna lyckas styra om tyngden i debatten till att bli en plånboksdebatt som oroar människor istället för en värderingsdebatt om hur vi vill att samhället ska fungera, nu och i framtiden.

Så jag erkänner att jag glatt hoppat i skattefällan och ber nu att partihögkvarteret skickar ut räddningspatruller till mig och andra socialdemokratiska bloggare, opinionsbildare och ideologer landet runt för att dra upp oss. Kanske med hjälp av en arbetstidsreform (om man får drömma lite).

Tjoho!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Avskaffa fas 3 - nu snackar vi arbetslinje!

Den svarta måndagen vänds i den glada onsdagen!
Började dagen med att läsa Leif Pagrotsky i högform i GP under rubriken Arbetslinjen som försvann:

"Tanken är att genom en särskild skattesänkning bara till de som arbetar skall gapet mellan vad man har att leva på som sjuk eller arbetslös och vad man har att leva på om man har ett arbete vidgas så kraftigt att fler förmås att sluta vara sjuk eller arbetslös eller pensionär och istället söka jobb. Drivkraften förstärks ytterligare av att A-kassan och sjukersättningen sänkts. En osynlig hand skall därefter svinga ett trollspö så att arbetsgivare plötsligt skall få fler vakanser att fylla." 

Artikeln är riktigt bra - elakt och träffsäkert. Dagen blev snart ändå bättre!
Det var när jag svingade mig in på SVT Forum för att se Socialdemokraternas presskonferens.
Det rörde Fas 3, denna sinnesslöa konstruktion för att hålla långtidsarbetslösa i schack.
Får socialdemokraterna bestämma ska den bort och de som är i Fas 3 idag ska erbjudas antingen anställning eller studier. Allt till en kostnad som ungefär motsvarar vad Arbetsförmedlingen brukar skicka tillbaka till regeringen varje år pga att de inte kunnat använda pengarna, direktiven tillåter inte det.

Den utveckling man vill bryta är det här:

Den röda kurvan är antalet långtidsarbetslösa, den svarta är antalet i arbetsmarknadsutbildningar och med anställningsstöd, den grå i mitten Fas 3 som infördes 2009. Hade kurvan gått längre bak i tiden kan man se att antalet långtidsarbetslösa är relativt konstant efter 90-talskrisen men att arbetsmarknadsutbildningarna och anställningsstödet följer konjunkturen.

Utvecklingen med ett exploderande antal långtidsarbetslösa är alltså inte självklar utan den beror till stor del på den borgerliga regeringens förvånande passiva arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Det har satts alltför stor tro att jobbskatteavdraget skulle skapa både köpkraft och incitament för att skapa nya jobb och att de som vill ha jobb tillräckligt mycket också skulle få det.

När detta inte fungerat har borgarna valt att stoppa huvudet i sanden och säga att vi försöker lite till. Idag visar socilademokraterna att investeringen att bryta dödläget för de 30 000 i Fas 3 inte är särskilt dyr, troligen är investeringen dessutom snabbt intjänad.

De enda som förlorar på förslaget är Fas 3 direktörerna. Gott så.

Läs mer om socialdemokraternas förslag här.

Bloggat har Högberg, Mattilla, Westerholm, Högberg, Krantz

Arbetet, Dagens Arena, Exp, SvD, GP, SR, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Om hittepå i journalistiken och ett stöd regeringen kunde varit utan.

När man inte kan få någon att säga det man vill så kan man ju alltid hitta på att de sagt det.
Erik Helmersson som i DN fortsätter sitt korståg mot Håkan Juholt har kommit på ett ytterst kreativt sätt att klistra åsikter och tankar vid honom. Han hittar helt enkelt på ett citat och menar att det är precis vad Juholt sagt fast med egna ord. Jämför själva, först Helmerssons hittepå-citat och sedan Juholts egna ord:

”Vi socialdemokrater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti störta regeringen."

”Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris.”

Den sortens guilt by association som Helmersson ägnar sig åt påminner mig om en gammal Mats Olsson formulering som gick ungefär så här:

- Det finns en roman som heter Mörkrets Hjärta, jag har inte läst den men den skulle kunna handla om boxning.

Att Mörkrets Hjärta är en grymt cool titel kan jag köpa men boken har verkligen inget med boxning att göra.
Helmerssons påhittade uttalande vore naturligtvis läskigt och smaskigt men har liksom Mats Olssons association ingenting med verkligheten att göra.

Verkligheten är den att regeringen är ansvarig för att finna stöd av en majoritet i riksdagen för sin politik. När det gäller det femte jobbskatteavdraget, saknar moderaterna stöd, kanske t.o.m. i regeringen, och drar därför, användande sig av svepskäl, tillbaka förslaget innan det blir nedröstat.
Anledningen till att det är alldeles uppenbart är politiska skäl är Konjunkturinstitutets beräkningar som visar att det även med en bromsande tillväxt skulle finnas ett finansierat ekonomiskt utrymme på ca 30 miljarder 2012. Man väljer den här metoden för att undvika en förlust i riksdagen och sätta press på socialdemokraternas budgetarbete.

Bloggat om Helmerssons artikel har: Peter Högberg, Alltid rött Alltid rätt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Slaget om reformutrymmet

Det talas på andra bloggar om regeringens baksmälla men jag har en känsla av att Reinfeldt är påtagligt nöjd idag.
Inte bara har han avvärjt en möjlig regeringskris, han har skapat lite fred i Alliansen, även om gårdagens utspel kom från Moderaterna. Han har också satt nivån för Socialdemokraternas budget.

Tidigare har förekommit gräl om hur ramverket ser på skattesänkning - som en reform eller som en inkomstsänkning vilket avgör reformutrymmet i oppositionspartiernas budgetar.
Nu har Moderaterna stängt en dörr till reformer för 15 miljarder.
Det kommer självklart att betyda att den socialdemokratiska höstbudgeten blir mer blygsam än den annars skulle vara. Det finns fortfarande kvar ett reformutrymme men det är ungefär halverat om jag förstått saken rätt.
Det som är bra med detta är att risken för "Allt till alla" blir mindre och jag tror att man kommer att koncentrera det reformutrymme som finns kring insatser mot barnfattigdom, dvs jobbskapande åtgärder, förstärkning av a-kassa och sjukförsäkring samt direkta insatser för barn t.ex. glasögonbidrag.
Dåligt är naturligtvis att andra oerhört viktiga investeringar måste vänta t.ex. inom utbildningsväsendet.

UPPDATERING: Om jag tolkar siffrorna från Konjunkturinstitutet rätt så räknar de med ett reformutrymme på ca 30 miljarder med eller utan jobbskatteavdrag. Det gör ju skälet till Moderaternas back i maskin än mer uppenbart rädslan för att bli fällda i riksdagen. Möjligheterna för Socialdemokraterna till en mycket reforminriktad budget är alltså fortsatt stort.

Man kan tänka sig att den nådiga luntans omfång är betydligt smalare än normalt när regeringen kanske presenterar en höstbudget utan en enda rejäl reform. Den svindyra restaurangmomssänkningen finns ju fortfarande på bordet men med en beräknad kostnad per jobb på 1,5 miljoner så känns väl den reformen än mer ansvarslös än det femte jobbskatteavdraget?

Hur opinionen reagerar?
Antingen fortsätter Alliansens väljare att lämna, för som det gick att läsa på Twitter igår:

Om en borgerlig regering inte ens kan sänka skatten. Vad fan har vi dem då till?

 Mattias Svensson, nyliberal debattör och redaktör för magasinet Neo.

Vill du ha en regering som arbetar mot sin egen övertygelse?
Här klämmer naturligtvis skon ordentligt för Reinfeldt som satsat hårt på att framhålla jobbskatteavdrag som jobbskapande. Det är ju i en lågkonjunktur som jobbskapande åtgärder behövs som bäst, att nu regeringen drar tillbaks sin "bästa" jobbskaparåtgärd visar ju att man tar steget tillbaks från arbetsmarknadspolitiken och att man spelar för galleriet när man säger arbetslinje nästa gång. Arbetslinjen är inte politik, det är stigmatisering av de som inte har ett arbete, oavsett varför.

Dessutom var väljarna med regeringen om att det var rätt att bromsa sig ur finanskrisen 2008-9 men jag tror att man inser i allt högre utsträckning att samhället behöver annan stimulans än privat konsumtion. Inte bara för tillväxten men också för tilliten och för framtiden.

Länkar kärleksfullt hämtade hos Martin Moberg som skriver om baksmälla.
Bloggat: Johan Westerholm om pensionerna på dem bara, Peter Högberg om ännu en dag och solen går upp, Johan Westerholm om högerflum, Peter Johansson om varför skäms moderaterna för sin makt?, Thomas Böhlmark om nya skatter i Sverige, Anna Ardin om sommarens roligaste debatt, Peter Andersson om Reinfeldt, Borg och spolade skattesänkarargument. Röda Berget om Tepåsehögern mot resten

 Ab 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2, SvD 1, 2, 3, SR 1, 2, 3, SVT 1, 2

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Moderaterna tror inte på sin egen politik!

När Moderaterna (obs! inte regeringen) åtminstone tillfälligt vill avstå att lägga förslag om ett femte jobbskatteavdrag så höjer det både ögonbryn och väcker frågor.

Det höjda ögonbrynet kommer från att inte ens Anders Borg tror på det han så länge hävdat - att jobbskatteavdrag ger arbetstillfällen - för i så fall så borde man väl se det som en investering och inte en kostnad?
Frågorna som kommer är något förmildrande för Borg och Reinfeldt - är det moderaternas sätt att rädda ansiktet för att slippa en förlust i riksdagen? Är det en eftergift från Reinfeldt för att rädda allianssamarbetet? Flera av småpartierna i regeringen har ju utryckt viljan att skjuta på detta löfte.

Nu återstår att se hur våra medier behandlar den här nyheten. Kommer de att ställa samma frågor som jag eller kommer de att prata om ansvar och förstånd. Vad de borgerliga ledarsidorna kommer att skriva vet vi men jag är intresserad av hur det här kommer att behandlas av de politiska kommentatorerna.

Ytterligare en effekt av ett uteblivet femte jobbskatteavdrag blir att den höstbudget som Socialdemokraterna ska lägga måste förhålla sig till de 15 miljarder som det beräknades att kosta.
Som sagt tidigare så hoppas jag nu att våra företrädare för Socialdemokraterna kan hålla sig från att stoppa sina händer i den här syltburken utan överlåter den till bloggare och andra.

Bloggat har Alliansfritt Sverige, Annika Högberg, Kristian Krassman, Sebastian Stenholm, Martin Moberg
Peter Högberg x2 och Lars Bäck på ämnet

SR, AB, DN, SvD, SVT, Dagens Arena, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Gå inte i fällan Juholt och Waidelich!

Newsflash! Skatterna är på agendan! 


Det verkar som om diskussionen kring regeringens höstbudget kommer att handla om två saker. Det femte jobbskatteavdragets vara eller icke vara och möjligen får också den för statskassan kostsamma sänkningen av restaurangmomsen stryka på foten.


Jag vill nu uppmana Håkan Juholt och Tommy Waidelich att inte trilla i fällan, att strunta i vad borgarna och DN:s ledarredaktion pratar om och föra fram orsaken till skatterna igen. De gemensamma investeringarna för jobb, tillväxt och jämlikhet.


Under våren har socialdemokraterna via all organisatorisk turbulens hamnat i fokus. Slarva inte bort det genom att börja spela på regeringens plan igen. Även om de sitter på läktaren så är det socialdemokraterna som måste bygga en egen arena, vårt eget spelfält.


Vi som socialdemokrater ska inte prata om skatterna som mål utan alltid som medel. Vi ska inte prata om det omoraliska i att de som har jobbat har högre skatt än de som jobbar idag. Vi ska inte prata om att jobbskatteavdragens enda bevisade effekt är att skillnaderna mellan rik och fattig i Sverige ökar. Då spelar vi in regeringen i matchen igen.


Vi ska istället prata om vad vi vill göra. Vi måste visa att den borgerliga bakåtsträvarretoriken är tom. Att förhålla sig till skatterna är inte smart. Att förhålla sig till människors vardag är det. De flesta vill ha en fungerande vardag där det offentliga inte märks. Bra kommunal service, effektiv och nära sjukvård, bra villkor på jobbet. Fungerande infrastruktur. Jämlika villkor. 


Det är politiken i det lilla som vi måste göra stor. Vi ska ta ansvar för att människor inte behöver lägga jobbskatteavdrag på extra försäkringar för att uppleva den trygghet samhället ska garantera.


Visa stor internationell solidaritet med människor, inte stater.


Det finns i denna process en stor fara med att låsa in politikutvecklingen i partiet. Vi måste rikta oss mot hela samhället. I stort och smått, fråga mer, lyssna mer, veta mindre. Inte skämmas för att fråga, vara glada för all slags hjälp på vägen mot våra mål, även om den kommer från oväntat håll.


Lästips: Peter Högberg om socialdemokratins globala utmaning, Johan Westerholm om politiskt ledarskap. Röda Berget förespråkar en annan taktik från Juholt
GP, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Om att rädda ansiktet på en regering

En av mina favoritböcker (och TV-serier) i ungdomen var James Clavells Shogun. I beskrivningen av samurajernas kultur var begreppet "rädda ansiktet" centralt. Att begå harakiri som i boken verkar vara en populär lösning rekommenderar jag inte men nu har firma Borg / Reinfeldt en utmärkt möjlighet att rädda ansiktet genom att skylla på omständigheter utanför deras kontroll. Räddningsplankan heter finansiell oro.
Det faller sig nämligen så att Göran Hägglund nu sällar sig till de allianspolitiker som bäddar vägen för en höstbudget utan ett femte jobbskatteavdrag. Ett förslag det redan finns en majoritet emot i Sveriges riksdag.

Maria Wetterstrand sammanfattar på Twitter min känsla.

Det vore befriande om Anders Borg tar den här chansen att dra tillbaka ett förslag som initierade bedömare från alla politiska läger inte kommer att få den påstådda effekten. 

Problemet för regeringen är väl att jobbskatteavdrag är deras enda idé så nu blir passiviteten ännu tydligare och kritiken mot de reformer som uppenbart finansierat skattesänkningarna kommer att bli än mer påtaglig.

Bloggat på ämnet: Martin Moberg, Röda Berget x 2, Roger Jönsson

SR, SvD, SVT, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Eftertanken på GP räckte 24 timmar.

Igår bestod GP:s ledare av en diskussion kring vad som föder hat och den moraliska skyldighet man har. 

Idag går GP:s ledare till attack mot, märk väl inte Socialdemokraterna utan Håkan Juholt himself.

Eftersom den politiska vardagen härmed är åter så går GP alltså vidare i samma ullstrumpor man tog på sig direkt efter valet av Juholt i våras.

Det känns ofta som om de borgerliga ledarskribenterna har en egen facebookgrupp där de under överseende av Per Schlingmann och Sofia Arkelsten delar uppslag på hur bilden av Juholt som bakåtsträvare ska sättas.

Det som är problematiskt i dagens framställning i GP är att de har fel i sakfrågan.

De hävdar samband mellan minskad barnfattigdom och jobbskatteavdrag.

Tyvärr är det ett mycket svagt samband. 

Det stora sambandet mellan politiken och barnfattigdomen är istället försämringarna i de sociala trygghetssystemen, att det är allt färre som är kvalificerade till a-kassan, att ersättningsnivåerna från a-kassa och sjukförsäkring är lägre och att långtidssjuka utförsäkras.

Självklart hjälper några hundralappar eller så i månaden familjer på marginalen men lösningen för dem är väl också bättre anställningsvillkor, tryggare anställningar och möjlighet/ rättighet till heltid. Det är den typen av lösningar Juholt eftersträvar när han säger att politiken inte ska sätta sig på läktaren.

En sak har GP rätt i, det är bättre att människor har pengar än att staten har det. Idag läggs miljoner och åter miljoner i statskassan och för att amortera på den redan låga statsskulden eller för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Tillsammans blir det miljarder som skulle mer effektivt skulle användas till t.ex jobb i offentlig sektor, större infrastrukturprojekt, utbildningssatsningar och satsningar liknande de som Socialdemokraterna presenterade i Almedalen under rubriken "Fler i jobb, färre i bidrag" där bankerna ses som en viktig samarbetspartner och där merparten av alla pengar ska vara säkerhet, riskkapital om man så vill. I rapporten lanseras också ett riktigt jobbavdrag, nämligen möjligheten att behålla hela sitt socialbidrag under en övergångsperiod när inkomsterna ökar genom ökat arbete för att undvika marginaleffekter som helt tar bort incitamentet till jobb.

Fördomen att Juholt ser stora statliga bidragsprogram som lösningar är så taget ur luften att man blir paff. När har Juholt hävdat att sociala problem bäst löses med bidrag? Det enda jag har hört är att den långsiktiga lösningen av barnfattigdomen är fler jobb. Den akuta situationen måste dock också adresseras och där kan riktat stöd vara aktuellt, t.ex. i form av att landstinget står för kostnaden av glasögon. 

Den här typen av ogenerade lögner om socialdemokratins lösningar är ett problem då det finns få som är intresserade av att lyfta motsatsen och de är så vanligt förekommande att de lätt kan uppfattas som en sanning. 

Min sanning är att Socialdemokraterna istället för att föra en passiv politik där man använder inbetalade skattepengar till jobbskatteavdrag som är störst för de som tjänar mest istället vill föra en offensiv och progressiv politik som gör nytta för alla men vars effekter är störst för de som idag har det sämst. Där går skiljelinjen mellan blocken.

Det finns inget som tyder på att de som inte är fattiga i Sverige blir varken lyckligare eller mer generösa av mer pengar i plånboken. Istället läggs pengar på ökade lån eller minskad arbetstid.

Måttet på ett rikt samhälle är inte heller hur rika de rikaste är utan hur man behandlar sina fattiga för att öka jämlikheten i samhället.

Jag kan inte sluta tänka på händelserna i Norge i fredags och här följer några fler som har fokus på den händelsen:

Anna Vikström, Martin Moberg, Johan Westerholm, Röda Berget 

Länkar från Moberg:  Sebastian Stenholm om dagens gemensamma tysta minut i Norge och Sverige, Lena Sommestad om hatets grogrunf och dess språk, Kristian Krassman om satans jävla mördare, Tokmoderaten om sd partiet som blundar när det passar. Peter Andersson på ämnet. Daniel Swedin på Aftonblets ledarblogg.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Det femte jobbskatteavdraget - en ideologisk bluff.

Hackordningen i regeringen är väldigt tydlig. Överst Borg sedan Reinfeldt och sen kommer klabbet som aldrig får som de vill om inte Borg vill detsamma.

Att det är på det viset beror på att i Borgs och Reinfeldts värld är skatterna ett politiskt mål och inte ett politiskt medel.

Därför kan ni vara övertygade om att det femte jobbskatteavdraget kommer att vara med i höstbudgeten och diskussionen i borgerlig media kommer att gå ut på att sossarna (personifierade av Juholt), äventyrar statens finanser genom att vilja upprätthålla dess intäkter (och vilja använda dem konstruktivt).

Det som pressar firma Borg och Reinfeldt är att alltfler av deras tidigare trogna allierade nu öppet ifrågasätter jobbskatteavdrag som ett verkningsfullt medel mot arbetslösheten.

Det gäller inte minst de nationalekonomer som tidigare dyrkat marken Anders Borg trampat.

Eftersom moderaternas PR-avdelning inte lyckats ta bort allt fokus från den egna idéfattigdomen och inga nya idéer är i sikte så antar jag att detta kommer betyda en upptrappning av det mediala bombardemanget mot en socialdemokrati vars nystart förvisso går lite knackigt på sina håll men som ändå lyckas leverera ett löfte om fokus på arbetslivets villkor, på sociala investeringar och på välfärdens kvalitet, kort sagt de flesta svenskars vardagsliv.

Mot detta har Borg och Reinfeldt ett ovärdigt svar. Sänk skatten för de som jobbar, oavsett effekt, öka utslagningen och bryt det sociala kontraktet i samhället så fort som möjligt. Det är budskapet, oavsett vad deras munnar säger.

GP Debatt DN, DN Debatt, DN 2, SvD AB

Högbergs tankar, Röda Berget, Sebastians tankar, Mitt i steget,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Det solidariska tankefelet med obligatorisk a-kassa

Rienfeldt sa, (jag tror det var i partiledardebatten, men min lathet förbjuder mig att kolla), i hård polemik med ordförande Sahlin, ungefär att kommunalanställda inte längre vill ställa upp på att jobba för att hotell och restauranganställda ska ha rimliga lönevillkor och låg a-kassa.
Slamkryparen i detta resonemang är att det inte skulle vara viktigt med en lönebildning som inte längre bygger på att lönearbetsmarknaden regleras av parterna. Om man inför en obligatorisk a-kassa med fastlagda avgifter så minskar fackförbundens inflytande och därmed även fackets legitimitet i löneföhandlingar vilket alltså leder till tryck på lägstalönerna, precis enligt den modell som borgerligheten förespråkar och som ska ge de jobb man talar om.
Den arbetsmarknadspolitiska modellens kraft bygger på mycket framgångsrika fackföreningar med omfattande kollektivavtal och stor medlemsanslutning. Så snart fackanslutningen sjunker blir det lättare och lättare för arbetsköparna att hålla nere löneökningarna.
Det är ju förresten på det sättet man också räknar med att jobbskatteavdraget ska fungera, i och med att folk har fått mer i plånboken kommer de inte vara lika noga med löneökningar vilket i förlängningen ska ge utrymme för fler anställda, men som S-O Littorin sa, det funkade inte i den här avtalsrörelsen.
En anledning kan ju vara att det är svårt att vända en skuta som gått på stadig kurs i 60 år. En annan är att man ännu inte lyckats urholka fackföreningarnas legitimitet.
Fortsatt borgerligt styre kommer att innebära att takten i förändringarna kommer att trappas upp, ska man lyckas med att göra plånboksfrågan till ideologi för folket så har man ganska bråttom, innan folket upptäcker att det som skatterna betalade inte längre fungerar och lyckas hålla skutan på kurs.

Fler progressiva bloggar på Netroots