Dokumentet är inte handlingen

På måndag och tisdag är det budgetdebatt i Göteborgs kommunfullmäktige, den ett mandat starka majoriteten ska diskutera och besluta om det rödgröna förslaget till budget som jag skrivit om tidigare.

Denna budget ska nu ligga till grund för mål, inriktning och budget för nämnder och styrelser i Göteborg. För att få igång processen så var den stadsdelsnämnd jag tillhör på budgetkonferens, (och med anledning av en aktuell diskussion i stadens stolta dagstidning, nej, jag vet inte vad den kostade och jag vet inte om det var värt det men någon lyx var det åtminstone inte och jag åkte kommunalt till konferensen. Mycket kaffe blev det dock.)

Personligen har konferensen resulterat i att jag nu sitter och redigerar ett mål och inriktningsdokument för stadsdelen. Det kommer att innehålla en rad allmänna formuleringar och en rad prioriterade mål, kommunfullmäktiges och våra egna. Min uppfattning är att det är mycket lite i detta dokument som inte de flesta skulle hålla med om är sunda värderingar och prioriteringar. Men det är snart dags för det ögonblick dokumentet ger sig ut på en osäker färd som i bästa fall slutar med en levande framtid i händerna på våra tjänstemän men i vanliga fall slutar i en byrålåda.

I min entusiastiska ungdom älskade jag att formulera projekt och idéer i dokumentform. Jag tänkte att mottagarna skulle bli så exalterade att de jenkadansande skulle genomföra mina idéer och be om mer.
Istället fick jag uppleva att det enda sättet att genomföra en bra idé är att göra det själv. I stadsdelsnämnden får vi göra det genom att kontrollera att förvaltningens budget och arbete följer prioriteringar och inriktningar, även om det kliar i fingrarna ibland så får jag finna mig i att i det här läget vara politiker och inte projektledare.¨

Problemet med dokumenten i byrålådan finns såklart i alla idédrivna organisationer. Jag kan tänka mig att arbetarrörelsens arkiv och bibliotek dignar under rapporter av olika kvalitet men som alla har det gemensamt att de förslag de ställer aldrig blivit genomförda.

Jag ska ge två små exempel från mitt år i partiet.
1. Kriskommissionens rapport. - Vem äger den nu, vem använder den i sitt dagliga arbete?
2. Distriktårskongressens genomgång av förra årets antagna motioner. Punkten klubbades igenom utan diskussion, redovisning eller förklaring hur man hade arbetat med motionerna även om det var smärtsamt tydligt att med många av dem hade hänt mycket lite eller ingenting alls.

Jag menar inte att man ska sluta skriva dokument men jag menar att när man väl har gjort det så måste man fortsätta att arbeta i dokumentets anda för att annars hamnar det snart bland alla andra lovvärda idéer som aldrig blivit genomförda. Det är min fasta övertygelse att varje dokument måste avslutas med en handlingsplan och en tidsplan för att det ska ha en chans att överleva. Framförallt så måste någon personligen äga processen från dokument till handling.

En som har förstått detta är Sebastian Stenholm som fortsätter sin kamp mot migrationsverket.

Andra bloggar idag:
Anders Nilsson visar äntligen livstecken.
Annarkia om Greklands kris
Högberg om systemkramande moderater.
Ali Esbati om Capitalism connecting people
Tord Oscarsson om en opinionsmätning

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant