1. IF Metall får sympatierna för att de höll i det sista halmstrået och ville avvakta hovrättens utlåtande om rekonstruktion. Det är nog det minst iögonenfallande av alternativen och därför det minst troliga.
2. Unionen och Ledarna får sympatierna. De har insett att Saab i nuvarande form har nått vägs ände och att den enda förutsättningen för deras medlemmar att få inkomster är att begära bolaget i konkurs. Detta alternativ är det jag själv känner är mest sympatiskt samtidigt som det känns tungt att släppa den sista chansen för Saabs medarbetare att driva fabriken vidare och att Trollhättan med omnejd återigen drabbas av en industriell kris. Å andra sidan kommer en konkursprocess med 900 fordringsägare att ta lång tid och Saab kanske kan hinna få fram finansiering under den tiden, under nuvarande styre eller under en konkursförvaltare.
3. Regeringen får plus för att de (alldeles för sent) gick in och sa att de ville hjälpa Saab att sy ihop ny finansiering.
Jag är så konspiratoriskt lagd att jag tror att regeringen under helgen insåg att om Saab begärs i konkurs så riskerade regeringens misslyckade och svekfulla agerande gentemot de anställda och mot regionen att hamna i fokus. Därför så gjorde de en insats för att visa att de visst agerar för att stötta svensk bilindustri, om än bara med ord.
Jag hoppas att Saabmedarbetarna kommer att överleva det stålbad de nu har framför sig med en oviss framtid för det norra industriklustret i Västra Götaland och att man faktiskt lyckas ställa om från att vara beroende av en industri till attmed envishet, innovationer och stöd åter lyckas att bli en livskraftig region som kan lyfta hela Fyrbodalområdet.
Bloggat: Martin Moberg, Leine Johansson, Peter Högberg, Parkstugan, Peter Johansson
