Vi brukar skoja på jobbet om vad de olika rödgröna partierna står för. Socialdemokraterna står då med självklarhet för industri och betong.
Den bilden gör Stefan Löfven inga större ansträngningar att ändra. Nu vet jag ändå att det finns en annan socialdemokrati än den benhårt ekonomistiska och pragmatiska som är den sida som kommuniceras oftast från S. Det är den feministiska socialdemokratin och den humanistiska.
Stefan Löfven lyfte på ett mycket tydligt sätt fram båda dessa perspektiv i sitt linjetal under kongressen (titta längst ner i inlägget sen). Kvinnors lägre sysselsättningsgrad och lägre lön. Den strukturella rasismen. Att det är rätt till arbete och full sysselsättning som är den socialdemokratiska vägen till ett jämlikt samhälle.
Nu har ju båda sidor avslöjat sina strategier för kvällens debatt så den inledningen och ingången från Stefan Löfven verkar det ju inte bli. Det är synd. Nu riskerar debatten återigen bli ett kastande av skattemiljarder fram och tillbaks istället för en debatt om människosyn, om hur vi ser på arbete och arbetsrätt och på kvinnors möjligheter. En diskussion om vad partierna använder eller vill använda skattemiljarderna till. Varför de vill det.
Jag måste erkänna att jag är rejält trött på den tomma tunnor taktik som används i det offentliga samtalet. Det är miljarder hit, procent dit, ni tycker så och vi tycker så - mycket ljud och lite faktainnehåll, ont om vägledning för en osäker väljare.
Det blir en kamp om vad som låter och verkar bra istället för mellan politiska linjer.
Jag gillar bilden av ett ärligt politiskt samtal istället för intränade floskler. Det är säkert så att de politiker som för det samtalet inte kommer att bli klokare eller ändra övertygelse men chansen är större att de som vill lyssna kan skapa en egen uppfattning. Med mediernas krav på dramatik och tempo så förblir det nog en dröm, men en värd att jobba för.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar