Att åtstrama eller icke åtstrama - det är frågan

Som en liten kommentar till den tidiga morgonens inlägg snubblade jag över den här nyheten från Amerikat.
--->
Under den här lågkonjunkturen har antalet offentliga jobb minskats istället som för i tidigare lågkonjunkturer ökat.
2.2 miljoner amerikaner är därför arbetslösa istället för anställda.
Det motsvarar ungefär 1.4% av de arbetslösa. Huffington Post<---
1.4% av de arbetslösa i Sverige är inte så värst många. Knappt 6000 personer. Det hade kostat ungefär 3 miljarder att anställa dem i offentlig sektor lite slarvigt räknat.
Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med ungefär 180 miljarder.
För de skattesänkningar borgarna har gjort hade det alltså varit möjligt att halvera arbetslösheten och hålla uppe kvaliteten i offentlig sektor.
"Priset" hade varit att vi hade fått dela den privata konsumtionen på fler händer, alltså det vi kallar jämlikhet och att vinsterna i de privata företagen skulle vara lägre i vissa branscher, framförallt inom besöksnäringarna.
Sveriges ekonomi måste drivas av privata företag men om det är skattepengar eller privata pengar som köper tjänster spelar inte det enskilda företagen någon roll.
Jag inser att tiden när vi förstatligade hela näringar är förbi men jag tror att en ökad offentlig konsumtion skulle ha två stora fördelar.
1. En snabbt minskad arbetslöshet.
2. Minskad ojämlikhet.
Det är märkligt stater med stor offentlig konsumtion verkar generellt ha stort välstånd och tvärtom. Åtstramningseffekter är alltså inte bara skadligt för de som blir åtstramade utan för hela det runtliggande systemet.
För att återigen återknyta till morgonens postning och göra ett lokalt exempel.
OM vi höjer skatten i Göteborg kommer Göteborgarna själva få mindre pengar att spendera men Göteborg som stad kommer att spendera dem istället vilket kan ge positiva effekter på större delar av lokalsamhället än den privata konsumtionen ger.Dessutom rustar det staden för framtiden i form av bättre skola etc.
Tyvärr är den kommunala inkomstskatten ändå den sämsta av alla skatter att höja eftersom den fördelningsmässigt slår hårdast mot de som tjänar minst på sitt arbete.
Sverige hade tjänat på en skattereform, slopat överskottsmål och större offentlig konsumtion. På det sättet står vi starka även i dåliga tider.