Läste nyss Fokus reportage om Gustaf Fridolin. Slutklämmen är att han vill skapa ett samhälle med trygghet för barnen så att de kan växa upp i frihet.
Det är en vision jag kan dela till 100% (det kan nog de flesta socialdemokrater).
På vägen fram framställs Fridolin som lynnig, ogenomtänkt,konfrontatorisk, kortsiktig, idealistisk, oproffsig, inskränkt och inte minst naiv. Fokus jämför mellan Annie Lööf och Fridolin och tycker att han kommit lätt undan i medierna. Den lilla skillnaden mellan att vara oppositionspolitiker och departementschef verkar inte störa.
Jag har ingen färdig bild av Fridolin och Fokus hjälpte mig knappast att skapa en tydligare. Det jag slås av är hur Fridolin verkar bygga politiken från känsla och personlig övertygelse snarare än från “objektiva” fakta och opinionsmätningar. Jag har svårt att se det som något dåligt.
Att han dessutom omger sig med människor som inte passar in i mallen är också intressant. Det borde leda till att Fridolin bygger sin politik på en annan ram än den gängse men ändå verkar slutsatserna hamna nära de som utmejslats på ett mer traditionellt sätt. Det kan väl bero på två saker. Antingen är inte Fridolin så okonventionell som Fokus vill påskina eller så är slutsatsen att trygghet föder frihet en som det går att nå på många sätt och att den därmed stärks. Jag väljer att tolka på det andra sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar