Har idag tillsammans med 360 andra besökt ett seminarium anordnat av ABF Göteborg, Skolan - i händerna på vem? var titeln. Medverkade gjorde bl.a. forskarna och professorerna Sven-Eric Liedman och Ove Sernhede tillsammans med representanter för lärarnas riksförbund och politiker i utbildningsutskottet.
Tyvärr verkar både forskare och politiker vara överens om att skolans problem har mycket lite med skolan att göra. Varken undervisningens metoder eller resurser verkar ha en avgörande betydelse om vi ska lyckas med att vända skolans utveckling. De säger naturligtvis inte det men det hörs mellan raderna eftersom alla förslag och problemformuleringar enbart visar hur komplext problemet är och att det knappast går att lösa i skolan självt.
Sverige hade fram på 1980-talet världens mest jämlika skola. En skola för alla och en skola som var en av världens främsta även kunskapsmässigt. Från mitten av 1990-talet har jämlikheten försämrats liksom kunskaperna. Framförallt har det blivit en markant skillnad på hur det ser ut hemma hos de som klarar målen och får gå på gymnasiet. Den enskilt viktigaste utslagningsfaktorn i en människas väg mot ett liv med arbete och hälsa.
Det är alltså så illa att innan vi ser någon förbättring i de svåra sociala förhållanden som präglar delar av vår stad så kommer inte några enskilda åtgärder att göra någon skillnad. Tough luck.
Så ikväll är jag låg men imorgon fortsätter kampen för en bättre stad, utjämnade och förbättrade livschanser för ung, gammal och mittemellan.
GP, DN, SR, SR
Bloggat: Storstad, Peter Andersson, Krassman, Sebastians tankar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar