På senare tid har regeringen bestämt att de vet bättre än riksdagen i två fall.
Det ena är Fas 3 där riksdagen i juni rekommenderade regeringen att sluta anvisa deltagare. Istället bestämmer sig regeringen som så många gånger de senaste 5 åren att putsa lite på en dålig lösning. Nu ska fler av arbetsförmedlingens handläggare ägna sig åt fas 3. Det är klart att det behövs i Sveriges näst största arbetsgivare men hade det inte varit bättre att satsa motsvarande resurser som Fas 3 sväljer på stöd till yrkesutbildning och subventionerade anställningar?
Det har ju visat sig att allmänna subventioner till arbetsgivarna hamnar i deras egna fickor. Vi kommer snart att se det igen med den sänkta restaurangmomsen men har tidigare gjort det med den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det funkar inte.
Det som funkar är stöd som följer med personen som anställs. Som fas 3 fast med riktiga anställningar.
Jag tycker att det finns en poäng att låta ideella organisationer kunna ha billig arbetskraft som både gör nytta och ger nytta tillbaks till samhället men när organisationer som ska ha råd med egen personal, som kommuner och landsting är gigantiska fas 3 anordnare är det något mycket konstigt som hänt. Man har skapat ett b-lag på arbetsmarknaden som inte ens har rätt till semester och som tjänar sämre än uruselt.
Det andra området som regeringen nu struntar i riksdagens förslag är kring sjukförsäkringen, där skulle den gamla metoden att bedöma arbetsförmåga återinföras. Nu dribblar socialförsäkringsministern helt plötsligt med en tredje modell.
Hur kommer det sig att regeringen kan vara så arrogant att man tycker sig veta bättre än Sveriges riksdag? Hur kommer det sig att man tror sig vara i majoritet fortfarande?
Eftersom näringslivet är den modell vi bygger saker kring i det här samhället så skulle man kunna se AB Sverige med riksdagens talman som styrelseordförande, riksdagen som styrelse, Reinfeldt som VD och regeringen som ledningsgrupp. När en VD och dess ledningsgrupp trotsar sin styrelse brukar det sluta med att VD får gå. Är det dags för riksdagen att ställa frågan till regeringen varför de inte respekterar riksdagens beslut?
Bloggat: Partistaten har fått nävarna på en moderat promemoria del 1 och 2. Röda Berget säger den allmänna meningen om Maud Olofsson. Ett hjärta rött om när man ska hugga huvudet av kaniner. Martin Moberg om FP:s gamla unkna högerpolitik. Storstad om avsaknaden på fördelningspolitik. Alliansfritt om jämställdhetsminus med borgare vid makten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar