2 mars 2011

Dags att prata om laget nu?

Är det en skenmanöver, en desperat åtgärd eller är det eftertankens blekhet som nått valberedningen?
När de 26 distriktsordförandena samlades igår var det inte för att få med sig ordförandenamn att dryfta. Uppgiften var att bygga ett nytt lag i VU. Att partistyrelsen inte förändras är tydligt, det visar om inte annat Gunilla Källenius genomgång som är värd att lyfta i dessa sammanhang.
Peter Johansson har i några inlägg (1, 2, 3, 4, 5)  presenterat sitt lag, här är sammanfattningen av Peters tankar:

"Om jag sammanfattar mig själv
Det är viktigt att påpeka att avsett vem vi väljer är valet gjort och vi måste som parti komma förbi partiledarvalet och börja ta itu med den politiska vardagen. Jag för min del kommer att acceptera valet, applådera den nyvalde och sätta igång med det verkliga arbetet, vilket ska leda till en socialdemokratisk valseger 2014."

Peters lag kan jag tro på, de kan utveckla partiet och kan skapa det självförtroende och den nya organisation som partiet behöver för att gå i takt med och kanske t.o.m. lite före tiden. Jag hade velat se Lena Sommestad som både ordförande och ordförande i programkommissionen men det är tydligen inte realistiskt att Lena får det stödet i partidistrikten, gräsrotsrörelsen för henne kanske in i partitoppen om den förändras men knappast hela vägen upp. Då är Mikael Damberg ett gott alternativ. Han är engagerad, kunnig och han är en bra kommunikatör. Hans ledaregenskaper är ifrågasatta från SSU tiden och från rollen som ordförande i Stockholms Läns partidistrikt men om han får ett starkt lag runt sig borde det ändå bli bra. Worst case är fortfarande att Östros tar över med sitt stora ansvar för två valförluster och sin tråkiga von oben attityd i förhållande till medlemmarnas enda informationskälla (medierna). Förhoppningsvis förstår valberedningen detta.
Jag har ingen längre historia i partiet och har inte deltagit live med någon av Peters Johanssons gäng, undantaget den fantastiskt duktiga kommunikatören Anna Johansson, i politiska sammanhang. Peter Hultqvist var ett oväntat namn och jag hade gärna sett en framskjuten roll för Helen Pettersson vars riksdagsarbete och öppenhet jag beundrar, men, som sagt, vad jag framför allt är ute efter är att vi kan samla ny kraft. Ingvar Carlsson talar om de snabba svängarna hos väljarna och det grymma gäng som är på väg fram i partiet. Om vi redan nu kan lyckas att identifiera en politik som ger oss svängrum, som inte bygger på den borgerliga premissen så är vi en bit på väg. Kan vi också lyckas bända och vrida i partiets maktstrukturer och kommunikationskultur så är ytterligare mycket vunnet. Då ligger fältet öppet för en modern grön socialdemokrati och ett tydligt och attraktivt alternativ till den allt tröttare Alliansen.
Jag har, liksom många andra, funderat mycket på den slutna processen i valberedningen och att de uppgifter vi får, kommer från andra håll.
Nu öppnar sig, med tre veckor kvar till kongressen återigen en möjlighet att öppna processen. Att be de nominerade, som naturligtvis är tillfrågade (?), att träda fram och för svenska folket presentera sin vision för parti och politik. Om det inte är uttalat att det är partiledarjobbet man vill ha utan att man "vill ta ansvar" för partiets ledning i mer svepande ordalag så finns chansen att göra sin programförklaring nu. Likaså finns chansen att kongressens ombud får möjlighet att delta i något annat än en ren kröning av en ny partiledare.
Det är naturligtvis naivt av mig att tro att något i valberedningens attityd mot medier och medlemmar kommer att förändras nu men om de ber om kandidaternas programförklaring och sen offentliggör dem, kanske direkt till medlemmarna via partiets kanaler så finns större möjlighet att uppnå en positiv känsla inför extrakongressen. Nu lever vi på hoppet men det är mycket osäkert om det räcker.

Andra medier: Hela Gotland

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?

5 kommentarer:

  1. Sorry, men jag vill inte S väl med Damberg som partiledare. Jag förstår heller inte vad i historien som talar för honom när många som haft erfarenhet av honom ställer sig tveksamma. + att jag tycker han ger ett blekt intryck på TV-skärmen. Jag tror S och Sverige behöver mindre blekhet rent generellt.

    M. E.

    SvaraRadera
  2. Som jag skriver, med rätt lag så kan Damberg säkert funka. Jag hoppas fortfarande på Lena Sommestad men det verkar inte vara en realistisk förhoppning.

    SvaraRadera
  3. Jag håller inte alls med Damberg-anhängarna. Redan det faktum att SSU-ordförande från Stockholm, Göteborg respektive Skåne inte vill ha Damberg visar att vad han gjorde i SSU inte tillhör historien. Det skulle vara ganska talande om (S) visar sig såpass historielöst att Damberg blir ordförande. Vidare saknar han karisma och går inte alls genom rutan, även om en liten minoritet kanske kan tycka det. Han är blek, tråkig. Tråkigt.

    Det är förstås bara så som jag känner det som potentiell S-väljare. Jag skulle alltså inte rösta på (S) med Damberg. Jag har inte förtroende för att han med den destruktiva envishet han visat prov på ska öppna upp partiet för nya strömningar, göra partiet mindre sterilt och låta partiet utvecklas fritt, utan manipulativa Machiavellitrick.

    M. E.

    SvaraRadera
  4. Tyvärr kan du ju har rätt i det du skriver men om det är som det verkar att det står mellan honom och någon av de två Ö:na så går jag för Damberg alla dar i veckan, även om jag håller med om att det inte känns särskilt nytt och fräscht.

    SvaraRadera
  5. Har skrivit såhär:

    "
    "Personligen vet jag vad jag gör om Damberg blir partiledare: då röstar jag för första gången i mitt liv på ett av allianspartierna, efter att ha röstat två gånger på (S) och två gånger på (V) i mitt liv, i syfte att minimera chanserna för Damberg att bli statsminister. Vi är nämligen många som har använts som gisslan de senaste valen: ”röstar ni inte på ett parti som leder till (S)-regering, blir det sämre än om ni hade gjort det”. Visst, kortsiktigt är kanske en regering med Damberg som statsminister bättre än en fortsatt Reinfeldt-regering, men långsiktigt är ju konsekvenserna förödande för den som vill leva i en demokrati med rejäla alternativ och val, med valfrihet. Om valet 2014 står mellan att kortsiktigt kanske kunna få det lite bättre med Damberg som statsminister – men då försvåra möjligheterna till ett annat samhälle på reformistisk och långsiktig väg – eller att försöka bidra till att (S) räddas genom att rösta på Alliansen, ja så väljer jag förstås det senare. Alldeles för länge har (S) tagit oss för givna, skulle stundande partiledarval visa att partiet fortsätter med det, ja, då var det kul så länge det varade, men tack och ajö."

    Ibland har jag känslan av att de styrande i (S) tar oss (och medlemmarna) för idioter - det får de gärna fortsätta med, då bara fortsätter vi att rösta Alliansen (eller SD som jag misstänker att vissa gör som ren proteströst utan att vilja rösta på Alliansen, vilket kan misstolkas som främlingsfientlighet på samma sätt som en röst på Alliansen kan misstolkas som ett högerideologistöd, ett sätt att säga "ska vi gå mot ökade klyftor, kan vi väl lika gärna anamma SD/Alliansen-logiken")
    "

    M. E.

    SvaraRadera