Inlägget var för ovanlighetens skull kort men som vanligt innehållsrikt.
Jag väljer att klippa in hela inlägget här (har inte frågat Lena men hoppas det är ok):
Det som fångade mitt intresse riktigt på allvar var kommentarerna. Där ser jag för första gången tanken om att ge upp hoppet om det Socialdemokratiska Arbetarepartiet uttryckt i skrift.
Jag tror att det vore olyckligt - SAP har resurser och organisatoriska möjligheter att vinna val mot Alliansen som inget nytt parti kan matcha. Men tanken på en partisplittring om inte de kärleksfulla kritikerna känner att deras röster får plats är tyvärr inte orimlig. Partikulturen måste under och efter kongressen nagelfaras för att lösa de strukturer som partistyrelse och valberedning så till den milda grad har lyckats låsa sig och fastna i. Prestige- och maktstrider har i det här läget krympt hoppet om ett lyckligt slut till ett skrumpet nypon på en spretig rosenbuske.
För mig finns det två vägar som hjälpligt kan rädda processen nu.
Antingen så är valberedningen tydlig med att de nu själva äger processen. Distriktens input har snarare stjälpt än hjälpt processen. Den kandidat som presenteras är valberedningens egen. Inte skogens eller Västs eller att man har kohandlat med en partisekreterarprofil för att matcha partiledarprofilen. Den bästa, villiga, kandidaten presenteras, kort sagt.
Den uppenbarligen trätande partistyrelsen inser allvaret och skärper till sig och är tydlig med att man stöder valberedningens kandidater till ordförande, partisekreterare och VU, vilka det än må vara.
Det andra alternativet är att eftersom valberedning och partistyrelse uppenbarligen inte kan enas om en kandidat så får kongressen avgöra valet genom en omröstning mellan två eller flera kandidater. Jag vet att detta alternativ inte har funnits på kartan tidigare men i det här läget känns det rimligt att de som representerar medlemmarna och direkt är framröstade av medlemmarna, får fälla avgörandet om vem som är mest lämplig. Två veckor är kort tid för en kampanj för kandidaterna men eftersom det är de 350 ombuden som ska övertygas går det säkert att finna vägar att kommunicera mer eller mindre direkt med var och en av dem, t.ex. via e-post, chattar eller att man flyttar valet av ordförande från fredag till lördag och har fredagen på sig att debattera och diskutera.
Jag gillar båda idéerna men en lite mer än den andra.
Socialdemokratins renässans är nödvändig för att Sverige ska förbättra de områden som jag tycker är viktigast, jämlikhet och hållbarhet eftersom det ger möjlighet för verklig frihet för individerna, inte bara valfrihet. Det socialdemokratiska arbetarepartiet är det kärl som borde rymma de idéerna. De närmaste veckorna kommer troligen att avgöra om så är fallet.
UPPDATERAT:
Idag kan ni läsa mer om mig i Göteborgs-Posten Bloggar om valberdningens process har bl.a. Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg och Ulf Bjereld gjort. Ett annat fokus under gårdagen var Internationella kvinnodagen som har uppmärksammats av bl.a. Johanna Graf och HBT-sossen
Media är med i matchen kring partiledarskapet: bl.a. LO-tidningen, Ab 1, 2, 3, Expr, SvD, DN, SVT, BLTUpdate- GP 9/3
Hej, kul att du uppmärksammar Sommestads inlägg. Du skriver "Socialdemokratins renässans är nödvändig för att Sverige ska förbättra de områden som jag tycker är viktigast, jämlikhet och hållbarhet eftersom det ger möjlighet för verklig frihet för individerna, inte bara valfrihet." Jag håller med om att socialdemokratisk renässans i någon form är det enda alternativet till revolution. Tycker dock det är viktigt att påpeka att en progressiv utveckling även innebär större valfrihet. Dagens valfrihet är inom ramar satta av ett synnerligen begränsande system. En progressiv utveckling innebär ett mer inkluderande system som öppnar upp och därmed även ger större valfrihet. Möjligheten till självförverkligande, och alltså den reella valfriheten, stärks. Människor blir mindre kategoribundna, frigörs från fängelser som klass osv. Ett samhälle där man inte utsätts för alienationspress utan är bra som man är!! Där valfriheten inte reduceras till att välja mellan Pepsi och Cola, där ingen är tvingad att äta icke-ekologiskt, besprutat och cancerframkallande på grund av att man "inte har tillräckligt med pengar" osv osv.......
SvaraRaderaM. E.