Det är i stort sett omöjligt att agera på en del vis om man inte stiger utanför sin mänsklighet och intar ett von oben perspektiv där människors värde inte är okränkbara.
Jag citerar Roy Andersson (ur Vår tids rädsla för allvar)
" ...På samma sätt som det endast i ett >>det-förhållande<< var möjligt för piloterna att fälla atombomber över medmänniskorna på marken i Hiroshima och Nagasaki 1945. Det utomordenligt viktiga i denna tanke om människan och hennes omvärld, som jag har uppfattat det, är att människan för sin egen skull bör möta sin nästa och sin omvärld i >>du-relation<<. >>Det-relationen<< ger henne ett fattigare, rent av uselt liv."
Roy tar det till sin spets men det finns så många situationer i vår dagliga värld där människor blir >>det<<, tänk dig den tjänsteman på försäkringskassan som skulle vara empatisk och inkännande, eller den politiker som tycker att sänkt skatt för de rikaste är bra för de fattigaste, - så att de skärper sig och skaffar ett jobb!
Det finns till och med forskning som visar att vi mår bra när vi kan hjälpa någon. Att det är samarbetsviljan som är den mest mänskliga egenskapen, den går före egenintresset. Inte ens egoismen är naturlig, det är den kultur vi lever i idag.
Det är av dessa skäl som jag känner att jag vill vara en del av samhällsbyggandet, min övertygelse är att det materiella är "en värdslig sak" som Karlsson på taket skulle ha sagt,
denne egoistiske och djupt osympatiske filur men som ändå talar till oss i all sin mänsklighet och som med sitt mod väcker avund i alla läger. Men "först bröd sen moral" ger ju att vi måste förbättra levnadsstandarden för de som har det sämst, dvs minska klyftorna innan vi på ett avgörande sätt kan räkna med en >>vi<< -känsla med övriga samhällskroppen. Det här gäller ju också på den internationella arenan.
I det stora perspektivet är det ännu lättare att glömma sin medmänsklighet, att uppleva din medmänniskas situation, när personer skymtar förbi i massmedias ständiga brus och konfliktskildrande. Det är då svårt att förstå att man faktiskt kan spela en roll i det så otroligt komplexa skeende som är världen.
Känner du så, minns då vårt lands historia, jag blev nyss påmind om att för bara 80 år sedan var det hungersnöd i delar av vårt land, det är bara 90 år sedan vi i Sverige erkände att kvinnnans röst var lika mycket värd som mannnens (och vi har ännu inte vett att erkänna att kvinnans arbete är lika mycket värd). Det har varit en kamp, mellan politiska viljor, mellan rationalitet och humanism där instrumenten hela tiden hotar att dölja människan, men vårt land har blivit bättre, faktiskt ett av de bästa i världen, vilket är skrämmande med tanke på de problem vi har. Än mer skrämmande är utsikten att det så många kämpat för i hundratrettioår och mer därtill håller på att raseras, får alliansen fyra år till på sig blir uppförsbacken ännu längre. Nog nu därmed och om du, liksom jag, bara vill ha >>du-relationer<< är det ett viktigt val som stundar, för vårt land och för vårt lands möjlighet att återupprätta mänsklig värdighet, även för de svagaste, i Sverige och i det internationella samarbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar