Dags för nationellt fokus på Jämlikhet istället för Tillväxt!

Oj, vilken mysstund för en idésökande sosse. Nya Tidenär full med tankvärd läsning som också ger inspiration att agera (eller i alla fall skriva lite)! Det kommer väl på nätet så småningom men ännu så finns det bara på papper.
Bo Bernhardsson träffar Stefan De Vylder, Kajsa Borgnäs och Ernst Hollender för att prata om DeVylders bok Världens Springnota. Eftersom jag inte riktigt har tålamod att själv sätta mig in i de nationalekonomiska begreppen konstaterar jag helt enkelt att vi måste finna en metod inom rikets gränser att bättre utnyttja våra möjligheter att skapa en mer ansvarsfull finansiell sektor och ett mer långsiktigt perspektiv på företagens vinster (löntagarfonder någon?).
Vi behöver också refrormera de internationella sammanslutningarna för att ha en mer effektiv global finanspolitik, ( läs Monbiot, Samtyckets tidsålder).
Vidare läste jag med växande beundran Anne-Marie Lindgrens idéfyllda artikel med utångspunkt i Fogelströms Stad-trilogi. med slutsatser som att solidaritet lönar sig, att individens frihet måste utgå från att man har förutstättningar att förändra, att förbättra livsvillkoren.
Margareta Persson är inne på samma spår i sin text om min favoritbok Jämlikhetsanden, hon liksom jag är inne på att vi måste byta sikte på politiken, från tillväxt till jämlikhet och att det är Socialdemokraterna som måste göra det. Vi har det tillräckligt bra materiellt i Sverige idag men vår andliga hälsa är det sämre med, en av anledningarna är vår alltför utvecklade konsumism.
Istället för att satsa allt för att ytterligare öka produktiviteten kanske vi ska ta ett steg tillbaks och fråga oss varför vi ska jobba så hårt, vad uppnår vi med det?
Till sist vill jag också nämna min gamle favorit Lars Ilshammars bitande text om tågkaoset. Om hur man skapat ett komplext system med många intressenter och hoppats på det bästa för att det ska hålla. I kombination med snabba beslut framför bra beslut så är det inget bra sätt att bygga samhället.