No longer Comfortably Numb

I sådär 10-12 år har jag låtit mitt intellekt liga i träda, inte tagit del av debatten, inte engagerat mig i varken stort eller smått utanför mitt jobb och min familj.
Jag minns vad Maria-Pia Boëthius sa till mig en gång, 2000 måste det ha varit. Hon sa att till slut orkar du inte låta bli att bry dig längre. Den tiden har kommit nu. Jag har fått en personlig nytändning som jag försöker att njuta av.
Så här gick det till och det är så enkelt att jag nästan skäms.
Jag slutade spela dataspel och den tid jag tidigare ägnat åt virtuella strategier ägnar jag nu åt verkligheten istället, sova mer, vara mer närvarande i min vardag och ta del av min omvärld.
Det som är skönt är att jag var på rätt väg redan innan min dvala, så jag har kunskap att återupptäcka och ett engagemang att återuppväcka.
Skillnaden mot då var att då trodde jag på att förändra världen genom massmedia, nu tror jag på att förändra i verkligheten också. Det är därför jag nu söker mitt engagemang inom politiken.
Jag hoppas att det finns plats för en vidögd teoretiker och otränad retoriker i det möjligas konst.
För några veckor sen hade jag ett samtal med en god vän om hur en konstnär mår bra av att sakna ett alltför utpräglat sinne av sin egen betydelse, att ha den självbilden, att vara konstnär kräver nog ett mått av självgodhet. Att publicera sina verk innebär ju att man utsätter sig själv för en granskning som inte alltid är smickrande. Jag inbillar mig att en politiker lite grann fungerar på samma sätt, även om övertygelsen är mer allmän och gemensam så är sårbarheten och granskningen ändå hårdare än för en konstnär.
Nu håller jag alltså på att engagera mig och offentligt börja stå för min övertygelse, t.om. försöka få andra att dela den. Det är inget enkelt steg men just nu känns det självklart för mig att ta. Dessutom är jag övertygad om att det val vi står inför är oerhört viktigt, vi måste ändra riktning nu.
Det är därför skönt att veta att det inte är med två tomma händer som jag kommer. Jag har nu personlig erfarenhet av många tillstånd som inte är så kul men alltför vanliga i vårt samhälle. Arbetslöshet, depression, både positiv och negativ stress,samvetskval över att inte vara med familjen m.m.
Jag har också min ryggsäck av humanistisk litteratur (och film) som hjälpt mig att forma mina personliga hållningar.
Sen jag återinträdde i verkligheten har jag fått möjlighet att läsa intressanta böcker, nya bekantskaper och omlästa favoriter. Alla dessa är med i min ryggsäck när jag försöker hitta ett förhållningssätt i det moderna, ingångsvärden till en självkänsla tillräckligt stark för att försöka övertyga andra om att jag har hittat rätt i  min ideologiska vandring och att det är värt att följa den väg jag valt.
Några boktips utan inbördes ordning eller värdering:

Självklart Jämlikhetsanden Picket/Wilkinson
Tro och vetande 2.0 Sturmark, Christer
En kortfattad historik om nästan allting Bryson
Vår tids rädsla för allvar Andersson, Roy
Det amerikanska folkets historia Zinn
Humanismen som livshållning von Wright
Samtyckets tidsålder Monbiot