92 människoliv har slocknat på grund av en persons noggrant planerade och kallblodigt utförda attacker.
Det är tyvärr inget dåd som är unikt, vi hör dagligen rapporter om liknande massakrer från oroshärdar jorden runt.
Det som berör mig extra mycket är att det här hände nära, nära i ett samhälle som är så likt vårt och det krävs inte mycket fantasi för att förstå att det lika gärna kunde ha varit här som det hände först. Det var dessutom ett dåd där de flesta offer var ungdomar, ungdomar som ville förbättra världen så mycket att de engagerat sig politiskt.
Som politiskt aktiv har jag nu fått ett uppdrag av de 85 döda ungdomarna och av de 7 döda i regeringskvarteret.
Mitt uppdrag är att aldrig ge vika för intolerans, att alltid orka ta kampen mot främlingsfientlighet och aldrig vara tyst när det öppna samhällets fundament ifrågasätts.
Det är i tystnaden och tillåtelsen hatet gror. När vi lämnar fältet öppet för aggression och enkla resnonemang. Det kan verka oskyldigt och lågpannat i tidningarnas och bloggarnas kommentarsfält men sakta ökar toleransen för vad som är ok och vad som inte är det.
Det här är en tuff kamp att föra och jag kommer inte att klara den ensam. Därför uppmanar jag nu dig som är politiskt aktiv i ett parti som står upp för människovärdet och ser alla som jämlikar att för varje gång du inte orkar ta fajten, hämta kraft och styrka och gör det för de 92 som aldrig fick chansen att föra sin kamp för demokratin. Låt inte hatet flytta fram positionerna, låt inte galenskap, aggresivitet och intolerans vinna mark.
Lova mig och dig själv att du bär din skuld till de 92 i Norge och bekämpar hatet som gav plats åt denna gärningsman och bekämpar din egen tendens att acceptera alltmer. Gör vi det tillsammans går det.
Eller som Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson idag skriver hos S-Bloggaren Sebastian Stenholm, Enade vi stå, söndrade vi falla. Sebastian skriver hos Fredrik om en rödblå regnbåge.
Andra bloggar: Martin Moberg om vad som nu gäller, Lars Bäck om att låt oss alla ta tillbaka Utöya, Ulf Bjereld om att det är idag du skall gå med i ett demokratiskt parti,Anna Ardin om sorg och ilska och sorg, Prableen Kaur med en ögonvittnesskildring från Utöya, Annarkia om ett terrordåd som utmanar det öppna samhället, Heléne Björklund om att nu jävlar tar vi kampen för det goda, Tokmoderaten om eftertankens tid, Johan Westerholm om den svarta fredagen och frågan om varför, Mary X Jensenom att vara i Oslo men ändå på avstånd, Jinge om vad säger sd om Norge, Anders Svensson om att bekämpa rasism för ett öppet samhälle, Scaber Nestor om att hat föder hat, Helena Ericson om helvetet på Utöya - en sann historia, Göran Johanssonom ett trauma och en känsla av overklighet, Peter Andersson om tankar dagen efter och en tillbakahållen vrede, Peter Johansson om att detta är en dag av...., Enn Kokkom att sorgen över det som har hänt i Norge överskuggar allt annat, Johanna Graf om en rötmånad.
Media: NRK, YA, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVT 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4,5, SvD 1, 2, 3, Nyheterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Media: NRK, YA, SR 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVT 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, 4,5, SvD 1, 2, 3, Nyheterna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Säg det här till Juholt - som inte verkar bry sig. När man ser partiledare efter partiledare bänka sig i TV och tala förnuftigt så är det bara två som bara nås via telefon; Åkesson, som naturligtvis inte har kurage att ta sin del av skulden, och Juholt, som... är på semester? vtf?
SvaraRaderaMin poäng är att det här är inte partiledarnas kamp, det är gräsrötternas.
SvaraRaderaDet är vad vi som inte får inbjudan till morgonsoffan gör i vår vardag som spelar roll. Det är det alltid. Morgonsoffan är en manifestation av att allt är som vanligt. Det är det inte.