12 augusti 2011

Varför fientlighet mot det främmande är dumt.


Än sen?
Är det rätt svar?
“1879 skrev den preussiske historiken Heinrich von Treitschkes en beryktad uppsats där han krävde att man nu måste ta itu med de judar som inte ville låta sig helt integreras. Treitschke var en av de första som förde samman den eviga anti-semitismen med ”moderna” rasläror och demografi. Judarna var framför allt ett kulturellt hot,...de måste bli tyskar kort och gott, känna sig som tyskar, utan villkor acceptera det tyska. Vi vill inte att vår kultur skall bli en blandning av det germanska och det judiska. Den liberale likaledes berömde historikern Theodor Mommsen svarade: Om judarna nu inte alla blir och känner sig som tyskar - ”was dann”?”
Citatet kommer från en mycket angelägen text av Carl Tham på på utrikespolitiska institutets hemsida. Jag hittar den via Anders Lindbergs ledarblogg på Aftonbladet.


Än sen om någon ser annorlunda ut än du. 
Än sen om ni har olika religion.
Än sen om ni eller era föräldrar är födda i olika kulturer. 
Varför spelar det roll?


Jag har funderat på det här med främlingsfientlighet, eller egentligen fientlighet mot det främmande.
Varför det är ganska korkat att vara rädd för det främmande och hur det hänger ihop med tillit och utveckling. 


Faktum är ju att allt är främmande innan man lär känna det och än lever säkert minnet kvar hos många “tattarungar” och “statarbarn” som inte var ok som lekkamrater. Trots en i allt väsentligt gemensam etnisk och kulturell bakgrund med de som man inte fick leka med. Idag är det muslimerna som är de inskränktas oönskade lekkamrater.


Jag är själv uppväxt i en nästan läskigt homogen miljö. Jag kan inte påstå att det har hjälpt mig att bli en mer solidarisk människa.
Om man aldrig ska möta något främmande så kräver  det att man isolerar sig, isolation leder inte till framgång utan till undergång, förr eller senare.


Nyfikenhet och vilja att upptäcka nytt, att lära sig om världen är ett par positiva kännetecken för den västeuropeiska kulturen efter renässansen, ekonomisk och kulturell imperialism dessvärre ett par negativa. 


Varför inte lära sig av det positiva och det negativa och inte göra om misstag från förr.
Det sätt vi kan besegra hatet är inte med mer övervakning, kontroll och begränsningar utan med mer tillit, öppenhet och utbyte. Sådant som ger kunskap, som ger förståelse och respekt för det annorlunda.


I min perfekta värld ser jag inga gränser, endast broar.


Läs också Cecilia Verdinelli i GP om att avpolitisering är att böja sig för döden och Ali Esbati om Islamofobi, Antisemitism och facism.


Tack till Röda Berget och Martin Moberg som ledde mig till Carl Thams text.


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar