Visionlöshet - det är så inne i år!

En av de saker som störde mig mest under hela valrörelsen var Fredrik Reinfeldts uttalade ovilja att inte tala om sin vision. (I GP-söndagsintervju, ej på nätet). Antingen är den visionen så otäck att ingen vill följa med på färden eller så färglös att den inte skulle inspirera någon. Varför vill man annars inte berätta vad man vill på lång sikt?
Att sänka skatten är ingen vision. Det är en metod. Eller?
I morse gick så partisekreterare Arkelsten ut med en öppen artikel för det fortsatta idéarbetet inom (m).

"Inför kommande val ska vi möta ­välj­arna med en framåtblickande agenda, ett positivt anslag och en tydlig vision om hur Sverige ska kunna bli ett ännu bättre land att leva i" 

Det är väl inte så man blir till sig. Dylikt hade väl t.om. kunnat skrivas av vår egen partisekreterare om han var intresserad av att föra en framtidsdebatt.
Arkelsten frågar sig vidare

"Hur kan vi långsiktigt forma vårt samhälle för att möta en allt snabbare globalisering, tuffare ­internationell konkurrens samt miljö- och ­klimat­utmaningarna?"

Självklart relevanta frågor, frågor som vi alla som pysslar med politik kan ställa upp på. Har vi något svar i sikte?
Nej, faktiskt inte alls.
Istället fortsätter Arkelsten med att beskriva att de moderata lokalföreningarna faktiskt ska göra något mellan valen. På exakt samma sätt som vår egen partisekreterare har gjort.
Jag förstår inte.
OM man vill inspirera fler att delta i det politiska livet, kanske för att få nya svar på självklara politiska frågor. Inte fan sker väl den utvecklingen utan att man kommer med ett förslag. En idé. Den kan vara åt helvete fel men det måste komma ett förslag.
Jag är i min lilla bubbla mycket måttligt imponerad över den befintliga politiska elitens sätt att förhålla sig till vår gemensamma framtid. Samtidigt som jag inser att det är svårt att hitta praktiskt politiska förslag på hur vi ska agera för att bryta den onda spiralen mot vår "civilisations" undergång.
Det finns vägar framåt. Det finns förslag på vad man kan göra. Hur man kan tänka.
Här följer ett. Det tar 20 minuter men är en ganska väl formulerad tanke på hur man kan omdefiniera tillväxt till något som vi faktiskt kan leva med i framtiden. Jag tackar Alexandra E för länken.

Det politiska samtalet fortsätter, med både kortsiktiga och långsiktiga tankar. Låt oss se mer av de senare.
Det är många som bidrar med idéer just nu, låt oss hoppas att vi snart kan formulera dem till förslag och verklighet.
En som verkligen försöker varje dag är Roger Jönsson.
En annan är Lena Sommestad som är en av få toppsossar som i bloggform diskuterar politik.


Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?