Mina kloka läsare har säkert förstått vad jag menar men jag känner ett behov att utveckla temat eftersom det är centralt i min egen bild av människans möjligheter.
Jag har inget principiellt emot låga skatter. Skatter ska vara så låga och så rättvisa som möjligt. Helst hade jag sett mer fokus på skatt på konsumtion och mindre på privatpersoner generellt sett.
Det jag vänder mig stenhårt mot är den instrumentella syn på människan som regeringen visar upp. "Enskilda fall" som hamnat snett. Stenkastande ungdomar på skolgården som ingen vuxen når fram till.
Regeringen satsar på sänkt skatt på arbete genom att försämra villkoren för de svagaste i samhället.
Regeringen satsar på sänkt betygsålder istället för att satsa på ungdomarnas sociala arbetsmiljö och arbete med värdegrund och tolerans från unga år, det går inte att mäta på nationella prov.
Det är självklart ganska komplicerat med statsfinanser och det är självklart svårt att lära ut tolerans - det är en insikt.
Men vi får inte kompromissa med människors värde, oavsett om de är friska, sjuka, födda i Somalia eller Tomelilla.
Ett samhälle ska bedömas utifrån hur man behandlar de svagaste sa Erlander ungefär.
I Sverige 2011 ökar den sociala utslagningen, det blir fler och fler barn som lever i relativ fattigdom och vi har en växande främlingsfientlighet.
All den politik regeringen för just nu kommer att accelerera denna utveckling. Den humanistiska liberalismen lyser med sin frånvaro. Vi får istället se en ekonomistisk fundamentalism vars tid redan är ute.
Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar