En av de formuleringar som jag ofta lyfter upp från Kriskommissionens rapport är den om att (S) ska vara Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti.
I den andan så försöker jag att hämta väldigt mycket inspiration från källor utanför partiet. En sån källa är de ofta mycket sevärda TED-föreläsningarna. Nu senast såg jag en som hette Trial, Error and the God complex, hållet av en ekonom vid namn Tim Harford.
Mycket kortfattat så går hans tes ut på att vi måste använda erfarenhet och empiri för att finna de bästa lösningarna, inom alla områden av samhället. Det finns ingen som kan ha en rätt lösning klar från början, samhället är för komplext.
Han frågar också hur många politiker som skulle våga säga att de inte har en färdig lösning, att man har idéer som man vill pröva och om de inte fungerar så prövar vi andra idéer. Han undrar också hur många som skulle vara villiga att rösta på sådana politiker.
Min inställning är att Harford har rätt i att vi måste pröva oss fram i verkligheten, skrivbordsprodukter tenderar att missa att det aldrig blir precis som man har planerat. Jag tror dessutom väldigt mycket på det man kan kalla "the wisdom of crowds" att om vi testar våra idéer på en stor grupp av människor så kommer de att kunna avgöra vilka som fungerar bäst. Vi ska också ta fram idéerna med hjälp av så många som möjligt.
Jag kommer under hösten återkomma till utbildningssystemet, den del av samhället som jag personligen tycker är viktigast och kanske mest utsatt för skrivbordsprodukternas tyranni. Vi vet att vi borde testa nya metoder och ny teknik men viljan att ta in omvärlden verkar helt saknas hos ansvarig minister. Ett positivt exempel: Khan Academy.
Bloggat har Peter Högberg på ämnet, Helena Ericson, Sebastian Stenholm
Lästips: Malin Lernfelt i GP om öppenhet som enda vägen.
