De två enkla sätten att klara sjukvårdens ekonomi

Nu har jag jobbat i Västra Götalandsregionen i nästan två månader. Denna koloss med en omsättning på ungefär femtiotusen miljoner kronor. 

På nykomlingens självklara vis har jag räknat ut hur vi ska klara ekonomin för sjukvården i framtiden. Det finns två sätt. Helst ska de kombineras för bästa långsiktiga effekt.

Det ena är att öka intäkterna. Det sker lättast genom att få in mer skattemedel, antingen genom att fler jobbar eller att de som jobbar betalar mer skatt.

Jag föredrar det första men vill tillägga att om man tjänar mer så betalar man ju mer skatt så jag hoppas på framgångsrika lönerörelser framöver och att vi på det sättet kan undvika skattehöjningar. Att regionen därmed ökar sina lönekostnader är inget som vi ska undvika utan vi vår se det som om våra anställda tjänar mer så betalar de faktiskt tillbaks en stor del av varje ny lönekrona till det offentliga systemet, dels direkt via inkomstskatt men också via ökade momsintäkter, att deras konsumtion bidrar till att fler kan jobba etc. Hur intäkterna ska fördelas nationellt, det är en politisk fråga. Jag föredrar i det fallet en politik som fördelar efter behov snarare än inte alls.

Det andra sättet att klara ekonomin är att se till att människor inte blir lika sjuka. Ja gamla människor blir sjuka men många sjuka hade inte behövt vara det om rätt åtgärder hade satts in tidigt. Även här spelar en minskad arbetslöshet roll men här finns hundratals fler faktorer. Psykisk och fysisk arbetsmiljö, förbättrade kostvanor, mer motion, mindre missbruk av alkohol, tobak och droger etc. Det är möjligt att en ökad motionsfrekvens leder till fler höftledsbyten och fotledsbrott men om vi kan minska hjärt-kärlsjukdomar, cancer och fetma så har vi vunnit mycket.

Jag var på en föreläsning med professor Ingibjörg Jonsdottir från Hälsan och Stresssmedicin i Västra Götalandsregionen. Hennes formel för bättre fysisk och psykisk hälsa var väldigt enkel i mina ögon.

Kärlek och motion. 

Goda sociala nätverk är oerhört effektivt för att undvika psykisk sjukdom, motion likaså. Motion påverkar naturligtvis även den fysiska hälsan och ordspråket en sund själ i en sund kropp verkar (tyvärr) stämma väldigt bra även om man absolut inte kan säga att alla som är i fysisk trim också mår bra psykiskt eller tvärtom.

Jag inser att det finns stora bekymmer om Socialstyrelsen åter ska göra rekommendationer till människor om hur de ska leva sina liv. Det är inte önskvärt. Det är dessutom väldigt svårt att få människor att ändra sina vanor, även om vissa är tvungna.  Nej, ett hälsosamt liv startar i barndomen.

Därför hoppas jag att regionen i samarbete med kommunerna, föreningsliv och andra intresseorganisationer lägger stora resurser för att hitta vägar genom informationsvallarna och utan att skuldbelägga någon hjälpa förläldrar och barn att skapa goda vanor som kan hjälpa till en god hälsa hela livet. På BVC och familjecentraler, på förskolor, i föreningar, uppsökande verksamhet osv.

Det här är två arbetssätt jag tror på. Minska arbetslösheten och skapa goda vanor tidigt i livet. Låter enkelt men kräver investeringar, tålamod, framtidstro och långsiktighet. Har vi det som krävs i dagens samhälle? Jag hoppas det.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant 

Jag förstår inte Borg(arnas) politik

Idag presenterade Anders Borg den moderata vägen mot valet 2014.

Vill ni veta vad den består av så är den viktigaste prioriteringen ytterligare ett jobbskatteavdrag.
Jag har mycket svårt att förstå hur de tänker. Det är som om de lagar en sås, märker att den är för salt och för att få den att bli god väljer att salta ännu mer.
Vi har idag den högsta arbetslösheten på nära 20 år, vi har låg efterfrågan på våra största exportmarknader och hög skuldsättning hos hushållen. Att Sverige fortfarande har bra finanser är pga den enormt defensiva politik som regeringen för och där de smyger åt sig pengar från biståndsbudgeten, socialförsäkringarna och arbetsförmedlingen på bekostnad av skolbarn, sjukvård, infrastruktur och förstås de sjuka och arbetslösa varav alltfler tvingas till fattigdom.

I ett samhälle som kräver offentliga strukturer och investeringar för att utvecklas väljer moderaterna att tro att ökat konsumtionsutrymme för hushållen på outgrundliga vägar kommer att förbättra dessa strukturer och att arbetstillfällen kommer att dyka upp här och där. I ett samhälle som är byggt på kollektivavtal mellan arbetsgivare och anställda vill man att en låglönemarknad av okvalificerad arbetskraft ska växa fram. Absurt.

Vad är det som skapar denna extrema tro på en politik som inte har fungerat till det som den påstås vara till för? Varför inte följa kollegan Björklund som faktiskt erkänner att lärarnas administrativa börda blivit för stor och ska se över sina egna reformer. En sådan inställning hade varit väldigt smakfull i det ledande partiet i regeringen också.

exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad gör bästa Beatrice nu?

Mångfald är snyggt

Dagens absolut mest läsvärda och tänkvärda text är författaren Jonas Hassen Khemiris brev till justitieminister Beatrice Ask i DN. Som tur var är det inte bara jag som tycker det.

Han visar ur sin personliga historia hur myndighetspersoner redan idag ser och gör skillnad på svenskar som ser ut enligt normen eller som ser ut som invandrare.
Att vi kan, ska och bör föra en diskussion om strukturell rasism i Sverige är inte något konstigt. Att den finns verkar i och med Reva vara fastställt. Hur vi hanterar den är däremot sällan behandlat. Hur kan vi tro att människor ska känna delaktaktighet i samhället om de stängs ute. Karin Pettersson har skrivit bra om det här två veckor i rad med uppmaningar till de svenska socialdemokraterna.

Jag har en idé om att vi måste se alla människor som individer och att det är på den vägen vi ska nå bortom segregationen. Om vi ser somalier som en grupp snarare än som personer så kommer lösningarna som skapas för att "integrera" somalier att vara baserade på gruppen istället för de individuella behoven.

Därmed så tycker jag att all integrationspolitik bör strykas och ersättas med arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik och utbildningspolitik. Att personers sociala bakgrund och situation är viktig det vet vi men vi vet också att den grupp som idag ses som socialt utsatt kan vara något annat om några år. Se på hur de inomeuropeiska flyktingarna från det forna Jugoslavien 20 år senare är en lika naturlig del av det svenska samhället som jag själv.

Att Jonas Hassen Khemiris text berör visar den stora uppmärksamhet den har fått i de sociala medierna. Det öppnar nu en ingång för den politiska världen att starta en ny diskussion om värdegrund, om hur vi ser på varandra och hur vi behandlar varandra.
Jag tror att det är en av de viktigaste diskussioner vi kan föra för att upprätthålla förtroendet för demokratin. Att vi har ett främlingsfientligt parti som har 10 procents sympati i opinionen är utslag av att politiken har trätt tillbaka från uppdraget som fyrbåk för upprätthållandet av mänskliga rättigheter och drivmotor för att skapa ett bättre samhälle.

Att klä en humanistisk politik i konkreta förslag skulle vara att avskaffa ordet integrationspolitik och istället lägga än mer krut på utbildningspolitik, bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik. Att dessutom lägga mer krut på att skapa en fristad i Sverige för förföljda och att ha en strategi för att de ska lyckas här istället för att under etiketten migrationspolitik lägga samhällets resurser på att pröva och utvisa skyddsökande. Det vore något.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Finansieringsparadoxen eller Varför höjer vi inte skatten för att klara välfärden?

Det blir för varje dag som går allt tydligare att den välfärd och samhällsservice som levereras inte längre kan svara upp mot de krav som invånarna ställer.

Vi har politiker, förvaltningar och personal som vrider sig som ålar för att de inte har stålar. Larmrapporterna och de missnöjda insändarna står som spön i backen. SD har ca 10% stöd i opinionsmätningarna.

Ett sätt att se på saken är att det är det borgerliga systemskiftets andra fas som har trätt in - att sänka förtroendet för det gemensamma att man istället ska efterfråga privata lösningar. Idag finns det t.o.m. LO-förbund som tecknar privata sjukförsäkringar för sina medlemmar.

Eftersom det även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting finns stora finansieringsproblem, trots att man här borde sakna den ideologiska bromsen mot att höja skatten, så kan det ändå inte vara svaret.
Ett kan vara att de röda eller rödgröna kommunerna ser det fördelningspolitiska problemet med höga kommunala skatter, en progressiv statlig skatt fungerar bättre ur en sådan synvinkel.

Ett annat kan vara att man ser medborgarnas höga skulder och oroar sig för konsekvenserna på hushållens ekonomi med en skattehöjning.
(Det senare är numera Socialdemokraternas skäl att acceptera jobbskatteavdragen.) En spricka i bostadsbubblan skulle skapa enorma konsekvenser för samhällsekonomin.

Båda dessa skäl är godtagbara för att undvika en kommunal eller landstingskommunal skattehöjning men jag saknar ändå en öppen samhällsdiskussion där ämnet finns på dagordningen.
Det finns ett andra och tredje sätt att förbättra kommunernas ekonomi, utan skattehöjning. Det andra är en effektiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik så att fler blir skattebetalare, det tredje är att regeringen ökar statsbidragen till kommuner och landsting, något som inte har gjorts på flera år.

Inget av dessa verkar vara aktuella med firman Reinfeldt och Borg vid rodret och därmed fortsätter svångremmen att dras åt runt våra barn i förskolor och skolor, de sjuka, de arbetslösa och de äldre i behov av hjälp.

Men kom ihåg - det måste inte vara så här, det är ett val vi gör - det är värt att påminna en del socialdemokrater om det också.
Antingen kan vi ha en välfärd vi nöjer oss med eller så kan vi ha en vi är nöjda med. Det är skillnad.

Markus Mattila på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att likvärdig prestation belönas olika pga kön är inte okej

I Sverige tjänar en man 3,6 miljoner mer under ett yrkesliv omräknat på heltid än en kvinna det är sisådär 10-11 årslöner med en snittlön.
Just den orättvisan är fullt tillräcklig för att ställa till med allt rabalder i världen.

Att påstå att kvinnors prestationer som yrkesmänniskor skulle vara mindre värda än mäns är uppenbart fel och i de flesta yrken med någorlunda jämn könsfördelning tjänar kvinnor någorlunda lika mycket.  Det som är det stora felet är att kvinnodominerade yrken värdesätts mycket lägre än männens.

Att en del män dessutom beter sig som svin så fort den norm de lever efter ifrågasätts gör det hela värre. Det innebär att kvinnor har ett dubbelt förtryck. Dels det faktiska, ekonomiska och därmed sociala men även det psykologiska. Att ifrågasätta normen kostar.

Jag har läst och sett många saker som belyser detta idag och de senaste dagarna.
Det är två saker som jag vill att - om ni inte redan gjort det - ska ta del av.

Den första är den här texten från Katarina Bosetti Kristoffersson.
Det andra är den här grymma videon.



Bonus är Cecilia Dalman Eek som tar debatten om "Häxskatten"  och Sarah Britz på GP som tycker att måttet är rågat.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?