26 maj 2011

Ge mig 15 år (och en gäng miljarder) så fixar jag det här.

Vårt samhälle krackelerar just nu i de sociala slitningar som finns, framförallt i de större städerna. I ungdomsgrupper men också bland unga vuxna och andra som är fastlåsta i arbetslöshet och social isolering.
Vi har barn som blir utsatta för äggkastning på sin skola, vi har medborgare vars bilar bränns upp.
Att en av de största anledningarna till drogmissbruk, uppgivenhet och sociala problem går att finna i arbetslöshetens spår är väl känt.
Göteborgs-Posten har i dagarna två följt upp vad som hänt i Backa med de ungdomar som erbjöds jobb av det lokala bostadsbolaget. Allt var väl inte rosenskimrande men det var ändå klart positivt. Länkar till artiklarna längst ner.
Vad hade man gjort? Man hade satsat pengar på att ordna praktikplatser och jobb till de som mest behövde det.
När jag möter poliser och personer knutna till socialtjänsten säger de ofta att man skulle spara miljoner på varje unge man räddar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (m) brukar säga att vi ger inte upp om en enda människa. (sen låser hon in dem i unkna system)
Varför gör vi då inte det, räddar varenda unge?
I sann naiv-humanistisk anda så är den frågan den enda självklara.
Håkan Juholt har lovat att avskaffa barnfattigdomen men jag vill gå ännu längre. Jag inser att vi också måste lägga pengar på olika typer av miljöinsatser, infrastruktur, vård och omsorg men om vi satsar alla tillgängliga medel på våra barn och unga, att de ska vara trygga, sedda och ha alla möjligheter att lära sig det man behöver för att få ett jobb och en stabil social situation så kommer vi att spara oändliga mängder av pengar i  försörjningsstöd, kriminalvård, socialtjänsten, polisen, psykvård och sjukvård. Det är till största delen de barn som inte klarar grundskolan som får problem. Då måste vi se till att de klarar grundskolan och även gymnasiet. En del klottersaneringsföretag och fastighetsskötare kommer att ha mindre att göra, annars borde det vara en vinstsituation för alla.
Det är för mig oändligt mycket viktigare att mina barn växer upp i en trygg miljö än att jag får en skattesänkning som jag kan köpa privata försäkringar för om olyckan är framme.
Det bakvända sättet att se på samhället kommer att kosta massor av uppväxande barn stora problem i framtiden. Vi håller på att förlora fotfästet i den här världen och är med stormsteg i den vita mannens favoritvärld där den starkes rätt gäller.
Det finns lite att göra för att ge alla barn samma möjligheter i livet. Det visar inte minst den här faktarutan:

Ge mig några miljarder till att öka antalet kloka och välutbildade vuxna som arbetar med våra barn och unga så lovar jag att du får tillbaka dem om femton år. Här finns politikens möjligheter, inte i tv-soffan.

GP, GP1, GP2, GP3, GP4

Bloggat på ämnet av Diana

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant

1 kommentar:

  1. Att det är så svårt att fatta att fattigdom skapar brottslingar. Men denna regering bygger väl hellre högre murar att sätta brottslingar bakom. Jag håller med att det måste satsas på ungdomarna.

    SvaraRadera