Apelsinblogg

Det finns ett begrepp som kallas apelsin-tv. Det är när man visar en bild på en apelsin och säger - en apelsin. Bra för de allra minsta men onödigt för t.ex. en hjälpligt allmänbildad publik.
Det här är, har jag märkt, en fälla som jag lätt faller i när jag bloggar. Bara det faktum att bloggen är en del av Netroots gör att ni som läser vet vilken ideologisk hemmahamn jag har.
Att jag dessutom har ett kompulsivt behov av att brista ut i slagord, blir nog att skriva väl mycket på näsan. För detta ber jag om ursäkt. Mitt mål är att utveckla skrivandet till en mer litterär form, till mini-essäer eller dagsverser, självklart med hjärtat till vänster (ooops, där kom det igen, sorry). Jag håller på att forma min egen politiska bild och mission och hoppas att dela med mig av mer och mindre insiktsfulla inlägg här.
Man kan väl säga att det är en ganska flummig bild som börjar att träda fram, men inte desto mindre sann. Jag tror på budskapet från Jämlikhetsanden att vi måste börja se vad vi använder vårt relativa välstånd till snarare än att utöka det.
Livskvalitet framför plånbok. Jämlikhet och solidaritet främst av allt och framförallt för de unga. Miljöarbete och gröna lösningar framför vapen. Internationell solidaritet och utveckling av de internationella samfunden.
Det är kortfattat vad jag tror på och det är inom dessa områden jag kommer att försöka koncentrera mitt bloggande till, med utstickare in i det privata och ut i medie och kommunikationskritik.

Skönheten med idrott

En av de bästa sakerna med idrott är att i stort sett vem som helst kan bli bra på idrott och hitta en idrott man gillar. Självklart så är vi basketälskare klara över storheten i vår idrott, kombinationen mellan fysisk prestation, spelförståelse, taktik och mental inställning.
Det vi ser på basketfestivalen är unikt på det sättet att hos oss hittar du basketspelare av alla kvaliteter, från absoluta nybörjare till elitspelare på seniornivå.
Jag älskar att se en snygg dunk eller ett läckert passningsspel lika mycket som alla andra men ännu mer den rena glädjen i spelet hos de unga, den benhårda viljan att aldrig ge upp, vad det än står på tavlan, det är bara att lira på, efter nästa boll.
Den glädjen och viljan är roten till varje elitidrottare och möjligheten att lyckas i idrott är mer oberoende av sociala tillhörigheter, familjens inkomster och bostadsort än de flesta av livets andra områden. På planen är vi alla jämlika och lika mycket värda!
6 dagar kvar till första uppkast i Basketfestivalen, let the fun begin!

Berättelser om vad som verkligen är viktigt i verkligheten

Jag är fascinerad av "storytelling". Eftersom det här är en blogg i det progressiva bloggnätverket Netroots så handlar vår berättelse här om hur vi vill förändra Sverige till ett mer rättvist och mer jämlikt land med hjälp av vänsterpolitik (en berättelse i sig).
Vi har i dagarna sett hur olika man kan berätta en historia om den rödgröna budgetmotionen, dels från borgarnas sida, dels från vår egen. Det är ju ingen som direkt ljuger men man tolkar så olika, för att man vill olika.
Den helt fiktiva berättelsen (sagan) är därmed inte väsensskilt annorlunda än de berättelser om verkligheten vi ser omkring oss och tolkar utifrån erfarenhet och värderingar.
Det medel politiker och media ofta använder för att öka trovärdigheten är siffror på längden och tvären och termer som vinnare och förlorare, när man i verkligheten verkligen kan känna sig som en vinnare även om den egna plånboken blir lite tunnare.
Diskussionen påminner om den som finns inom företagsvärlden, vad är det som motiverar människor?
Svaret är långt ifrån alltid pengar, istället är det ofta delaktighet och inflytande, förtroende, utmaningar och trygghet som skapar motivation. (Lex Malmö IF 2009, med konkursen bakom öronen och de bäst betalda spelarna borta presterade laget som bäst.)
Jag tycker att vi rödgröna skall sluta att sätta likhetstecken mellan livskvalitetet och inkomstnivåer. Det som verkligen är viktigt är att vi kan minska klyftorna, det är, som forskningen visat, bättre för alla och kommer att ge mindre konfliktfyllda berättelser om verkligheten.

Fler goda berättelser på Netroots!

Jag blir så j-a arg när barn far illa

Ja jävlar, det som gör mig mest förbannad i hela Världen är inte när Anders Borg står och ljuger i Agenda (det är på kvalplats) nä, det är när jag kommer att tänka på hur många barn som dör varje dag i onödan, hur många liv som kastas bort för att korrupta och maktfullkomliga personer inte tycker att de är viktiga. De är inte någons problem.
I Sverige väljer vi att montera ner de sociala skyddsnät som finns, även om de är otillräckliga. Här dör ingen av svält eller smutsigt vatten men det dör hopp och växer desperation i unga människors bröst, helt i onödan.

I fattiga länder dör barn för att det inte finns rent vatten. I en del länder pågår inbördeskrig med etniska förtecken som driver människor på flykt. I andra länder är det religiösa skäl till förtryck, i ytterligare andra har kolonialmakter ersatts med diktaturer.
Det finns pengar och resurser i den rika världen som skulle kunna förhindra spridningen av HIV, som skulle kunna garantera rent vatten och en stabil utveckling i hela världen, utveckling mot tillväxt och demokrati, mot värdiga liv för fler människor.
Men vi i den rika världen står helt handfallna inför detta, vi säger att man måste lösa sina problem själva och har internationella organisationer som styrs av ekonomiska imperialister.
Jag vet inte hur vi ska lösa den internationella fattigdomen men jag vet att vi inte gör tillräckligt, själv gör jag ju inget annat än blir förbannad, det är ju konstruktivt.
Vi kanske skulle försöka starta en grupp för internationell utveckling och solidaritet med fokus på barnen och kvinnorna, en som inte har fastnat i myten om sin egen förträfflighet. Nån som vill vara med? Eller känner du till en sådan grupp, tipsa mig!
 staffan_lindstrom@bredband.net

Dags att lämna idet för idéerna- om mitt liv, numera

För inte särskilt många månader sedan mådde jag inte så vidare värst bra. Jag hade nått vägs ände, hade inte mycket att se fram emot och dessutom jobbade jag på fel sätt vid fel tider.
De senaste månaderna har därför varit ett uppvaknande i en ny livsform, en ny filosofi där jag inte försöker mäta prestation och resultat, jag (försöker) att mäta i glädje. Jag har hittat en livshållning som kommer att resultera i mycket glädje, glädje över att få nya personer i mitt liv, glädje över att bekräfta att fler har ungefär samma politiska idéer som jag, glädje över att uttrycka mig och glädje över att vara i mig själv.
För att nå vidare läser jag böcker om livet, om filosofi och om idéer. Det växer en insikt i mig, insikten att jag har potential att skapa ett liv som jag upplever som ytterst värdefullt, tillsammans med min familj, tillsammans med gamla och nya vänner. Har faktiskt hittat många värdefulla tips om hur man kan förhålla sig till världen inom taoismen, en blandning av nyfikenhet och förståelse för att tingen är som man väljer att se dem som tilltalar mig.
Något som för mig är förvånande är att jag närmast är otålig just nu, jag har alltid betraktat mig som lat på gränsen till lam men jag börjar förstå att det var en försvarsmekanism, en spärr mot att ge sig hän, att stå för det jag tror och tänker. Det är också i en känsla av att jag måste rättfärdiga den trygghet jag alltid har haft som jag måste engagera mig, för de som saknar personlig, ekonomisk eller social trygghet, för rättvisan helt enkelt.
Nu är alla spärrar släppta och även om jag inser att det inte kommer att gå att omvända alla till den rätta läran så kommer jag att försöka, på mitt sätt.

Det är också inspirerande att känna den puls och den indignation som mullrar i våra led idag på första maj och alla dagar på Netroots och i den allmänna debatten. Att känna att vi är en massrörelse, det kommer att gå bra, så länge vi går tillsammans.