Hur dåligt mår Alliansen?

Det förestående partiledarvalet i centerpartiet kanske kommer avgöra mer än vi tidigare har trott.
Det kan t.o.m. vara så att hela alliansregeringens framtid hänger på utgången av det valet, inte bara Centerns riksdagsframtid. Anledningen att jag dristar mig att tro det har i huvudsak två skäl.

För det första Anna-Karin Hatts uppenbara vilja att profilera centern som ett socialliberalt mittenparti. För det andra Annie Lööfs uppenbara vilja att profilera partiet ännu längre till höger än Maud Olofsson.

Jag tror alltså att de borgerliga ledarskribenternas förtjusning för Annie Lööf har mer med att skydda moderaternas politik att göra än att hjälpa centern till en stark position.

När nu socialdemokraterna, via Carin Jämtin, sträcker ut samarbetshanden, ligger det mycket närmare till hands att se ett centerparti under Hatt att ta den än ett under Lööf. Olofssons inställning känner vi ju väl sen tidigare.

Dessutom riskerar kristdemokraterna att förlora hursomhelst, antingen på att Lööf lägger sig väldigt nära eller genom att konflikten med Hatt blir svårhanterlig inom regeringen.

Ett uppenbart problem för ett framtida samarbete över blockgränserna är ju dessutom den utpräglade rivaliteten mellan miljöpartiet och centerpartiet.

Nåja, i utgångsläget får vi väl utgå från att Alliansen lyckas hålla ihop samarbetet även över denna budget men om moderaterna inte ser upp så kommer de att svälja en lite för stor del av kakan och därmed sätta sista spiken i Alliansen.

Bloggar:Tokmoderaten, Röda Berget, Sebastian Stenholm, Tord Oscarsson, Högberg, Alliansfritt, Kulturbloggen, Håkan WL

Media: Expressen, SvD, DN, DN,GP,AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Centerpartiet och Det svarta hålet i Alliansen

Centerpartiets kommande partiledarbyte är på tapeten i dagarna. Vem som än får det tveksamma nöjet att följa Maud Olofsson i spåret, den tveklöst intelligenta och mer mittenorienterade Anna-Karin Hatt eller den driftiga och mer karismatiska Annie Johansson så är deras vägval i dagsläget begränsade.
Vad som avgör centerpartiets framgång är mer en fråga om deras position i den av Olofsson så omhuldade Alliansen. 
Ett fortsatt bändande och böjande inför Borgs stormtrupper på finansen är säkert statsminister och moderatordförande Reinfeldts önskan. En enad Allians i den externa kommunikationen och hunsade statsråd från småpartier som stryker längs väggarna i Rosenbad efter uppsträckning av Schlingmann. 
I verkligheten så finns det stora meningskiljaktligheter inom Alliansen som under Almedalsveckan lyste igenom vid flera tillfällen. Ett exempel är IT-minister Hatt och Skolminister Björklunds olika syn på IT i skolan som kom fram under ett seminarium jag bevistade.
Skulle det vara en make eller brake för en ny centerledare att knäcka alliansen för att rädda partiets riksdagsposition? Undrar om vi kommer att få ett empiriskt svar på den frågan eller om det får stanna vid spekulation och centerpartiet får hoppas på moderata stödröster 2014 och om det i så fall beseglar Kristdemokraternas öde i riksdagen?
Oavsett hur man ser på det så är det uppenbarligen så att förutom på utbildningspolitikens område som Björklund själv får rusta ner med högt tempo och stor träffsäkerhet så är det moderaternas pipa som styr Alliansens dans och de små och sköra riskerar uppenbarligen att bli nedtrampade i deras allt vildare vals.


Läs också Johan Westerholms sommardeckare "Den ofrivillige styckmördaren och kakelugnarna i Gamla stan.", Sebastian Stenholm om missmatch mellan borgerlighet och verklighet, Martin Moberg om ett lågtryck, Löntagarbloggen om att IF Metall JO-anmäler Försäkringskassan, Helena Ericson om människovärde och tillväxt, Peter Högberg om att Centerns problem är Moderaternas, Sebastian igen om Hatts inställning till Alliansen

DN Ledare, Aftonbladet, SvD, DN Debatt (C)

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, centerpartiet

bloggarompolitik.se

Vad kostar det att svika sina ideal?

Centerpartiet har gjort ett val, de bestämde sig för att den fråga som en gång i tiden (självklart inte ensam) gav dem närmare 25% av väljarstödet inte längre var viktig. Eller. Den är fortfarande viktig för dem men nu är det viktigaste att ge marknaden möjlighet att förnya kärnkraften istället för att avveckla den.
Jag förstår att Olofsson, Carlgren och gänget vill hålla sig kvar i högersamarbetet, att hänga kvar i den enda chansen till reellt inflytande som finns kvar. Det är möjligt att det kommer att kosta dem deras riksdagsplatser, 4% börjar komma väldigt nära.
Vem vill rösta på ett parti som inte har någon egen profil, som bara hänger på det stora partiet och försöker vara till lags, kanske vara ännu mer rabiatnyliberalt, vilket fjärmar ännu längre från partiets traditionella väljare.
Jag tycker ändå att vi bör minnas att det var bondeförbundet och centerpartiet som varit den part socialdemokratin ofta lutat sig mot för att utveckla det svenska välfärdssamhället, inte minst på 30-talet men även senare. När (c) för 5-6 år sedan uteslöt alla samarbetsmöjligheter med (s) drog man in på en ny väg som hittills bara lett till försämrat opinionsläge (och i mitt tycke försämrad politik).
Landsbygdens folk känner inte igen sitt parti, städernas folk är lika ointresserade som förr om inte mer ointresserade.
Jag ser hellre centerpartiet i riksdagen än det framstegsfientliga KD och för den delen det människofientliga SD och frågan är vad som händer med det politiska landskapet om Moderaterna är det enda högerpartiet som finns kvar, om än med lånta mittenkläder tillsammans med ett enfrågeparti i skolpolitiken med sig.
Det vore konstigt om inte det rödgröna alternativet kommer att vinna väljare på centerns ställningstagande i kärnkraftsfrågan, det har redan kostat dem en intern kris och vi får väl se den 19 september om det inte kostar dem riksdagsmandaten.
Läs också Viktor Tullgren
fler bloggar på http://www.netroots.se/