Vad kostar det att svika sina ideal?

Centerpartiet har gjort ett val, de bestämde sig för att den fråga som en gång i tiden (självklart inte ensam) gav dem närmare 25% av väljarstödet inte längre var viktig. Eller. Den är fortfarande viktig för dem men nu är det viktigaste att ge marknaden möjlighet att förnya kärnkraften istället för att avveckla den.
Jag förstår att Olofsson, Carlgren och gänget vill hålla sig kvar i högersamarbetet, att hänga kvar i den enda chansen till reellt inflytande som finns kvar. Det är möjligt att det kommer att kosta dem deras riksdagsplatser, 4% börjar komma väldigt nära.
Vem vill rösta på ett parti som inte har någon egen profil, som bara hänger på det stora partiet och försöker vara till lags, kanske vara ännu mer rabiatnyliberalt, vilket fjärmar ännu längre från partiets traditionella väljare.
Jag tycker ändå att vi bör minnas att det var bondeförbundet och centerpartiet som varit den part socialdemokratin ofta lutat sig mot för att utveckla det svenska välfärdssamhället, inte minst på 30-talet men även senare. När (c) för 5-6 år sedan uteslöt alla samarbetsmöjligheter med (s) drog man in på en ny väg som hittills bara lett till försämrat opinionsläge (och i mitt tycke försämrad politik).
Landsbygdens folk känner inte igen sitt parti, städernas folk är lika ointresserade som förr om inte mer ointresserade.
Jag ser hellre centerpartiet i riksdagen än det framstegsfientliga KD och för den delen det människofientliga SD och frågan är vad som händer med det politiska landskapet om Moderaterna är det enda högerpartiet som finns kvar, om än med lånta mittenkläder tillsammans med ett enfrågeparti i skolpolitiken med sig.
Det vore konstigt om inte det rödgröna alternativet kommer att vinna väljare på centerns ställningstagande i kärnkraftsfrågan, det har redan kostat dem en intern kris och vi får väl se den 19 september om det inte kostar dem riksdagsmandaten.
Läs också Viktor Tullgren
fler bloggar på http://www.netroots.se/