När dystergardinen dras för - Tänd ljuset!

Visste inte riktigt hur jag skulle ta mig ur svackan efter GP:s, subtila rubriksättning i morse men som tur var hade jag nya numret av Tiden liggande på kaffebordet.
När man tvivlar på kraften i vår politik och vårt budskap så finns de där, argumenten att höja blicken, hakan och att räta på gamnacken.

"Vi kan inte låta politiken fortsätta vara en fråga om förmåner för olika grupper, utan att lyfta frågan om vare sig betalningen eller om vilka andra behov av satsningar det finns i samhället.
Och faktum är att jag tror att tillräckligt många människor är tillräckligt kloka att inse det. Och att många till och med skulle välkomna en diskussion om samhällsansvar och samhällsutveckling, som handlar om någotn mer och större än frågan om hur stort skatteavdrag man ska har rätt till om man bygger om köket!" Anne-Marie Lindgren i Tiden nr 3, juni 2010
Det är ju det det handlar om - vi har politiken för att möta framtiden men vi har gått med på en retorik som bara behandlar dagen och vi har gått med på att politik handlar om storleken på plånboken efter skatt snarare än vad skatten betalar.
Det är knappt 100 dagar kvar till valet och det är bråttom om vi ska vinna människors hjärtan. Att en rödgrön politik är bättre för nästan alla i form av ökad jämlikhet - vilket ger förbättrad hälsa, mer tillit och större samhällsengagemang i samhället i stort är ju det vikitgaste som finns.
Slut på att sänka skatten med halva sjukvårdens kostnad, det går inte att uprätthålla en hög kvalitet i vår gemensamma sektor om vi inte är beredda att betala för det.
Alternativet att de som har råd kan skaffa sig fördelar och kvalitet via privata försäkringar är något jag är säker på inte tilltalar en majoritet av svenskarna.
Vi måste sluta prata detaljer och koncentrera oss på att föra fram budskapet om att alla måste ta ansvar för att konkretisera vad möjligheternas land är för var och en och gemensamt skapa de bästa förutsättningar för att genomföra det.
Om vi inte kan lyckas att få tillräckligt många att inse att det borgarna kallar frihet, det kallar vi orättvisa, det de kallar rättvisa kallar vi ojämlikhet, det de kallar "en synvilla" kallar vi arbetslöshet för unga, lyckas vi inte få tillräckligt många inse att det är det valet handlar om (istället för skatteprocent) så får vi fortsätta att se dystra ut efter varje opinionsmätning.