I makthavare.se:s lustmord av Mona Sahlins Möjligheternas land som jag håller på att läsa lite lugnt på semestern (boken, inte recensionen, den läste jag olugnt) har man uppfattat det som om boken egentligen inte handlar om någonting. Hade jag varit redaktör så hade jag kanske saxat lite i den, det kan jag hålla med om men boken är inte tom. Den innehåller en idé som är så intressant att den måste följas upp och tas upp och pratas mer om inom socialdemokratin. Idén är att alla i ett land får det bättre om vi minskar ojämlikheten. Det handlar i detta fall inte om ekonomiska beräkningar och politiska strategier som efterfrågas av makthavare.se:s recensent utan om forskningsresultat baserade på bl.a. FN siffror.
Det vore djupt olyckligt för Sverige och oss som bor här om den inslagna vägen med ökade klyftor som följd får fortsätta. Vi kommer att bli ännu mer mentalt påfrestade, vi kommer att bli våldsammare, delta mindre i samhällslivet och lita mindre på varandra. Allt detta går att läsa i Jämlikhetsanden.
För mig så skulle det kännas betydligt mer värdefullt om jag kan veta idag att mina döttrar får växa upp i ett samhälle där man bryr sig om varandra än i ett samhälle där man kan bli skitrik om man lyckas hitta rätt gen i entreprenörskapspoolen eller, vanligare, redan-rik poolen, men där de som inte har rätt förutsättningar från födseln inte heller kommer att kunna skaffa sig dem senare i livet.
Mona Sahlin skriver också om att Sverige ska vara ett land med stor social rörlighet. Det är en idé som jag är en stark anhängare av. Det är dina passioner, dina personliga val och din potential som ska driva dina möjligheter. Ett starkt samhälle skapar möjligheter för starka individer, skapar möjlighet att misslyckas men också möjlighet att försöka igen. Jag närmar mig själv 40 och jag, liksom många av mina vänner, vet inte vad vi ska bli när vi blir stora. Vi bör ha möjlighet att styra om vår väg om vi vill. Vi ska kunna ha den tryggheten som en möjlighet, att en omställning inte självklart är en kris utan kan vara en utveckling. Det kommer att skapa förutsättningar för ett bättre samhälle där folk trivs på sina jobb och med sina liv. Ett sånt samhälle är värt mer än ni tror och de negativa effekterna av ett otryggt samhälle går att hitta i USA och Storbritannien där den ekonomiska ojämlikheten är mycket stor.
30 juli 2010
16 juli 2010
Könsmaktsordning- dagens monster
Tjena alla monsterdiggare (ja, jag har väntat på chansen).
Idag tänkte jag nudda vid det stora slemmiga monstret stukturer för att bevara könsmaktsordningen. Jo det är sant att på pappret finns de inte längre och Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Varför ska vi då gå ännu längre och ytterligare begränsa individers och företags möjlighet att sköta sin skit som de vill.
En delad föräldraförsäkring och kvotering i bolagsstyrelser alltså.
Det är här det är dags för den klyschigaste men bästa mening som finns - Politik är att vilja.
Om vi tycker att jämställdhetsjobbet går fort nog, att det är fullt ok att män är mindre föräldralediga än kvinnor och istället kan ägna sig åt att sitta i bolagsstyrelser, då kan vi låta bli att göra något.
Om vi tycker att den feministiska grundsatsen hela lönen halva makten borde gälla så kan det vara dags att agera lite mer.
Självklart finns det strukturer inom näringsliv, politik och offentlig sektor som är föråldrade. Det känns också självklart att det ska vara kompetens som ska styra lönebildning och utnämningar. Varför är det då inte så, det finns inga formella hinder mot kvinnors och mäns fullständiga jämställdhet.
Under de senaste fyra åren har lönegapet mellan kvinnor och män ökat (en debatt som Feministiskt Initiativ på effektfullt sätt har satt fyr på). Detta gäller på makronivå, vi kan ännu inte tala om löner på individnivå, som vi egentligen borde eftersom strukturen på arbetsmarknaden är så tydlig. En av orsakerna är att män tar ut mindre föräldraledigt och när man är föräldraledig - inget jobbskatteavdrag (hemarbete räknas inte, borde det göra det? Tänk att bättra på pensionen om man tvättar fönstrena istället för att skriva blogg).
Ett otyg som också stör inkomstklyftan är att de som är ofrivilligt deltidsarbetande (oftast kvinnor) inte längre kan stämpla upp till 100% (erkänner att jag är osäker på fakta här men visst stämmer det?).
Det här är saker som gör att vi just nu är på väg åt fel håll i det feministiska arbetet.
När det gäller kvotering till bolagsstyrelser så är ett av argumenten att kvinnorna som blir invalda kommer att känna sig mindre värda eftersom de blivit inkvoterade - det norska exemplet visar att det är falskt.
Ett annat argument är att det är kompetensen som ska avgöra. Sure Bellman, man vill ha sådana som är lika sig själva i styrlelsen, ett underbetyg.
Ett tredje är att det är så få kvinnor som vill ha ledande positioner och där känner jag att jag skulle kunna skriva en hel bok om de inkompetenta företagsledningar som gör som man mer eller mindre alltid har gjort och har väldigt svårt att se att den som saknar rätt (läs samma) bakgrund och kompetens som det man själv har eller har specificerat, är kvalificerad, (här ligger nog en stor del av problematiken för nya svenskar att komma in på rätt nivå i arbetsmarknaden också). Vi har, anser jag, väldigt många chefer som har väldigt goda kunskaper om fel saker för att skapa en dynamisk arbetsmarknad där alla människors skiftande kvaliteter kommer till nytta. Jag förstår att många kvinnor tvekar att ta chefsjobb i dessa strukturer men att det är kvinnorna som är inkompetenta är ju bara nys, det är ju de som rekryterar som är det.
Om kvinnor "tvingas" in i styrelserna via kvotering så är det väl alldeles utmärkt för då kommer (de likadana) männen i styrelserna snart upptäcka att det var en resurs som de saknat som nu tillförts.
Orden rasslar på och jag lär återkomma om detta monster på denna sida, ska försöka få in lite mer länkar och fakta tills nästa gång, nu lämnar jag det sökandet till dig.
Idag tänkte jag nudda vid det stora slemmiga monstret stukturer för att bevara könsmaktsordningen. Jo det är sant att på pappret finns de inte längre och Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Varför ska vi då gå ännu längre och ytterligare begränsa individers och företags möjlighet att sköta sin skit som de vill.
En delad föräldraförsäkring och kvotering i bolagsstyrelser alltså.
Det är här det är dags för den klyschigaste men bästa mening som finns - Politik är att vilja.
Om vi tycker att jämställdhetsjobbet går fort nog, att det är fullt ok att män är mindre föräldralediga än kvinnor och istället kan ägna sig åt att sitta i bolagsstyrelser, då kan vi låta bli att göra något.
Om vi tycker att den feministiska grundsatsen hela lönen halva makten borde gälla så kan det vara dags att agera lite mer.
Självklart finns det strukturer inom näringsliv, politik och offentlig sektor som är föråldrade. Det känns också självklart att det ska vara kompetens som ska styra lönebildning och utnämningar. Varför är det då inte så, det finns inga formella hinder mot kvinnors och mäns fullständiga jämställdhet.
Under de senaste fyra åren har lönegapet mellan kvinnor och män ökat (en debatt som Feministiskt Initiativ på effektfullt sätt har satt fyr på). Detta gäller på makronivå, vi kan ännu inte tala om löner på individnivå, som vi egentligen borde eftersom strukturen på arbetsmarknaden är så tydlig. En av orsakerna är att män tar ut mindre föräldraledigt och när man är föräldraledig - inget jobbskatteavdrag (hemarbete räknas inte, borde det göra det? Tänk att bättra på pensionen om man tvättar fönstrena istället för att skriva blogg).
Ett otyg som också stör inkomstklyftan är att de som är ofrivilligt deltidsarbetande (oftast kvinnor) inte längre kan stämpla upp till 100% (erkänner att jag är osäker på fakta här men visst stämmer det?).
Det här är saker som gör att vi just nu är på väg åt fel håll i det feministiska arbetet.
När det gäller kvotering till bolagsstyrelser så är ett av argumenten att kvinnorna som blir invalda kommer att känna sig mindre värda eftersom de blivit inkvoterade - det norska exemplet visar att det är falskt.
Ett annat argument är att det är kompetensen som ska avgöra. Sure Bellman, man vill ha sådana som är lika sig själva i styrlelsen, ett underbetyg.
Ett tredje är att det är så få kvinnor som vill ha ledande positioner och där känner jag att jag skulle kunna skriva en hel bok om de inkompetenta företagsledningar som gör som man mer eller mindre alltid har gjort och har väldigt svårt att se att den som saknar rätt (läs samma) bakgrund och kompetens som det man själv har eller har specificerat, är kvalificerad, (här ligger nog en stor del av problematiken för nya svenskar att komma in på rätt nivå i arbetsmarknaden också). Vi har, anser jag, väldigt många chefer som har väldigt goda kunskaper om fel saker för att skapa en dynamisk arbetsmarknad där alla människors skiftande kvaliteter kommer till nytta. Jag förstår att många kvinnor tvekar att ta chefsjobb i dessa strukturer men att det är kvinnorna som är inkompetenta är ju bara nys, det är ju de som rekryterar som är det.
Om kvinnor "tvingas" in i styrelserna via kvotering så är det väl alldeles utmärkt för då kommer (de likadana) männen i styrelserna snart upptäcka att det var en resurs som de saknat som nu tillförts.
Orden rasslar på och jag lär återkomma om detta monster på denna sida, ska försöka få in lite mer länkar och fakta tills nästa gång, nu lämnar jag det sökandet till dig.
Location:Alebacken,,Sverige
14 juli 2010
Tillbaks till de ideologiska rötterna
Mona Sahlin har skrivit en ny bok, Möjligheternas land jag har inte fått chansen att läsa den ännu, den budas till mig från Göteborg imorgon. Det jag har läst är Anders Ehnmarks anmälan av boken i dag och lyssnat på några av Mona Sahlins tal det senaste halvåret (tack YouTube som ger oss stationära chansen) i förra veckan Almedalen.
Jag gillar det jag läser och hör. Jag gillar också Peter Anderssons inlägg om jämlikhet från denna kväll. För det är ju jämlikhet det handlar om, alltså ekonomisk jämlikhet, att alla medborgare i landet har liknande förutsättningar för att kunna förverkliga sina individuella drömmar med en gemensam trygghet.
Den stora finessen med ett jämlikt samhälle är att alla får fördel av det, inte bara de som har minst utan även de som har mest eller åtminstone nästan mest.
Vi lever idag i ett land där den rikaste procenten har fått (i kronor) lika stora skattesänkningar som den fattigaste fjärdedelen under vår nuvarande regering. Det är en kontraproduktiv politik.
Jämförande forskning av många av de rikaste länderna visar att det är jämlikheten som är avgörande för en rad positiva faktorer i samhället t.ex. hälsa, våld, tillit, levnadslängd m.m. när man har nått en viss grundläggande levnadsnivå. (Det materiella välståndet verkar inte heller ha med människors upplevda lyckonivå att göra enligt mätningar som jag tyvärr inte kan länka till eftersom jag har glömt var det var jag hörde det (P1 antagligen), hjälp någon?)
Det är alltså inte tillväxt i form av levnadsstandard som vi ska eftersträva i vårt land, självklart för några men inte för de allra, allra flesta. Det är istället tillväxt i så flummiga begrepp som livskvalitet som vi ska bygga. Denna tillväxt är svårare utan ekonomiska resurser och omöjlig om vi inte fördelar dem på så jämlikt sätt som möjligt, det betyder inte att alla ska få lika mycket - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Därför måste vi jobba vidare för att också skapa ekonomisk tillväxt, för att investera i vår ökade livskvalitet.
För mig som idémänniska är det omöjligt att förstå varför borgerligheten så styvnackat kämpar mot något som är bevisat bra, den svenska modellen med generella och generösa ersättningsnivåer i våra sociala försäkringar. Det är för mig som humanist oförsvarligt att gömma tragedier bakom byråkrati och regler i system. Det är ju politikens uppgift att se till att systemets svagaste punkt är tillräckligt stark.
Det är för mig som politiskt aktiv omöjligt att förstå hur man kan försvara skattesänkningar motsvarande halva sjukvårdskostnaden, man vänder begreppet till - åt var och en som har förmåga mot var och en som har behov.
Det samhället vill jag inte vara med och skapa.
Fler progressiva bloggar på Netroots läs speciellt Storstad som sätter siffrorna på orden.
Jag gillar det jag läser och hör. Jag gillar också Peter Anderssons inlägg om jämlikhet från denna kväll. För det är ju jämlikhet det handlar om, alltså ekonomisk jämlikhet, att alla medborgare i landet har liknande förutsättningar för att kunna förverkliga sina individuella drömmar med en gemensam trygghet.
Den stora finessen med ett jämlikt samhälle är att alla får fördel av det, inte bara de som har minst utan även de som har mest eller åtminstone nästan mest.
Vi lever idag i ett land där den rikaste procenten har fått (i kronor) lika stora skattesänkningar som den fattigaste fjärdedelen under vår nuvarande regering. Det är en kontraproduktiv politik.
Jämförande forskning av många av de rikaste länderna visar att det är jämlikheten som är avgörande för en rad positiva faktorer i samhället t.ex. hälsa, våld, tillit, levnadslängd m.m. när man har nått en viss grundläggande levnadsnivå. (Det materiella välståndet verkar inte heller ha med människors upplevda lyckonivå att göra enligt mätningar som jag tyvärr inte kan länka till eftersom jag har glömt var det var jag hörde det (P1 antagligen), hjälp någon?)
Det är alltså inte tillväxt i form av levnadsstandard som vi ska eftersträva i vårt land, självklart för några men inte för de allra, allra flesta. Det är istället tillväxt i så flummiga begrepp som livskvalitet som vi ska bygga. Denna tillväxt är svårare utan ekonomiska resurser och omöjlig om vi inte fördelar dem på så jämlikt sätt som möjligt, det betyder inte att alla ska få lika mycket - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Därför måste vi jobba vidare för att också skapa ekonomisk tillväxt, för att investera i vår ökade livskvalitet.
För mig som idémänniska är det omöjligt att förstå varför borgerligheten så styvnackat kämpar mot något som är bevisat bra, den svenska modellen med generella och generösa ersättningsnivåer i våra sociala försäkringar. Det är för mig som humanist oförsvarligt att gömma tragedier bakom byråkrati och regler i system. Det är ju politikens uppgift att se till att systemets svagaste punkt är tillräckligt stark.
Det är för mig som politiskt aktiv omöjligt att förstå hur man kan försvara skattesänkningar motsvarande halva sjukvårdskostnaden, man vänder begreppet till - åt var och en som har förmåga mot var och en som har behov.
Det samhället vill jag inte vara med och skapa.
Fler progressiva bloggar på Netroots läs speciellt Storstad som sätter siffrorna på orden.
8 juli 2010
Ojdå, tio timmar senare
Skrev sent igår - all heder åt Littorin. I morse öppnade jag www.Aftonbladet.se och helt plötsligt blev den dolda agendan en tydlig möjlighet. Snacka om att utnyttja sin familj...
Det gör lite ont i den godtrogna, Lindströmska kroppen när man inte längre kan veta bakgrunden till avhoppet. Är det för att rädda familjen eller det egna skinnet, eller är det av respekt mot de problem Reinfeldt kunde få. Vi får se vad de grävande kan få fram, tror dock att man kallt kan räkna med att Littorin inte kommer höras av något mer han har knappast något mer att vinna i offentlighetens ljus. Kan tänka mig att en och annan journalist som blev tagna på sängen igår och, liksom jag, köpte Littorin, blev lite sugna på att avslöja hela storyn som Aftonbladet kör idag. Jag lär få anledning att återkomma i ämnet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det gör lite ont i den godtrogna, Lindströmska kroppen när man inte längre kan veta bakgrunden till avhoppet. Är det för att rädda familjen eller det egna skinnet, eller är det av respekt mot de problem Reinfeldt kunde få. Vi får se vad de grävande kan få fram, tror dock att man kallt kan räkna med att Littorin inte kommer höras av något mer han har knappast något mer att vinna i offentlighetens ljus. Kan tänka mig att en och annan journalist som blev tagna på sängen igår och, liksom jag, köpte Littorin, blev lite sugna på att avslöja hela storyn som Aftonbladet kör idag. Jag lär få anledning att återkomma i ämnet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
7 juli 2010
Vad snackar de om?
Efter fyra dagar och stenhård uppladdning liknar Almedalsveckan, för en enkel intresserad, mer en branschmässa än en plats för förändring. På ett sätt är det lite synd att så mycket krut läggs på denna vecka och de osäkra väljarna blir nog inte särskilt mycket klokare av de mängder av budskap som sänds denna vecka.
Ett uppenbart problem är att väldigt mycket fokus läggs på hur saker sägs och mottas, analyserna av de djupare konsekvenserna av förslag och utspel får anstå eller hamnar i skymundan, (liksom i den största delen av nyhetsmedierna vilken vardag som helst).
Törsten efter stories snarare än politik tog dessutom extra fart idag efter Littorins dramatiska avsked (all heder åt Littorin, hans smärta kändes genom radiovågorna) En story om politikern i media, där "god" media ställer "viktiga" frågor om "ond" media, kan nästan inte bli mer ultimat. Om man inte vill ha svar på frågor om den faktiska politiken förstås.
Men eftersom alla aktörer verkar ganska nöjda med att vara överens om att man inte är överens, så blir det väl så här, varför man inte är överens? Det vet du väl, de har ju fel. Hur jag vet det? ...
Hursomhelst är jag överens för jag har läst "Jämlikhetsanden" och den berättade att ett så jämlikt samhälle som möjligt är det bästa och i min värld kan det bara betyda att vi inte kan vänta med att byta regering!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ett uppenbart problem är att väldigt mycket fokus läggs på hur saker sägs och mottas, analyserna av de djupare konsekvenserna av förslag och utspel får anstå eller hamnar i skymundan, (liksom i den största delen av nyhetsmedierna vilken vardag som helst).
Törsten efter stories snarare än politik tog dessutom extra fart idag efter Littorins dramatiska avsked (all heder åt Littorin, hans smärta kändes genom radiovågorna) En story om politikern i media, där "god" media ställer "viktiga" frågor om "ond" media, kan nästan inte bli mer ultimat. Om man inte vill ha svar på frågor om den faktiska politiken förstås.
Men eftersom alla aktörer verkar ganska nöjda med att vara överens om att man inte är överens, så blir det väl så här, varför man inte är överens? Det vet du väl, de har ju fel. Hur jag vet det? ...
Hursomhelst är jag överens för jag har läst "Jämlikhetsanden" och den berättade att ett så jämlikt samhälle som möjligt är det bästa och i min värld kan det bara betyda att vi inte kan vänta med att byta regering!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Alebacken,,Sverige
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)