Idag tänkte jag nudda vid det stora slemmiga monstret stukturer för att bevara könsmaktsordningen. Jo det är sant att på pappret finns de inte längre och Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Varför ska vi då gå ännu längre och ytterligare begränsa individers och företags möjlighet att sköta sin skit som de vill.
En delad föräldraförsäkring och kvotering i bolagsstyrelser alltså.
Det är här det är dags för den klyschigaste men bästa mening som finns - Politik är att vilja.
Om vi tycker att jämställdhetsjobbet går fort nog, att det är fullt ok att män är mindre föräldralediga än kvinnor och istället kan ägna sig åt att sitta i bolagsstyrelser, då kan vi låta bli att göra något.
Om vi tycker att den feministiska grundsatsen hela lönen halva makten borde gälla så kan det vara dags att agera lite mer.
Självklart finns det strukturer inom näringsliv, politik och offentlig sektor som är föråldrade. Det känns också självklart att det ska vara kompetens som ska styra lönebildning och utnämningar. Varför är det då inte så, det finns inga formella hinder mot kvinnors och mäns fullständiga jämställdhet.
Under de senaste fyra åren har lönegapet mellan kvinnor och män ökat (en debatt som Feministiskt Initiativ på effektfullt sätt har satt fyr på). Detta gäller på makronivå, vi kan ännu inte tala om löner på individnivå, som vi egentligen borde eftersom strukturen på arbetsmarknaden är så tydlig. En av orsakerna är att män tar ut mindre föräldraledigt och när man är föräldraledig - inget jobbskatteavdrag (hemarbete räknas inte, borde det göra det? Tänk att bättra på pensionen om man tvättar fönstrena istället för att skriva blogg).
Ett otyg som också stör inkomstklyftan är att de som är ofrivilligt deltidsarbetande (oftast kvinnor) inte längre kan stämpla upp till 100% (erkänner att jag är osäker på fakta här men visst stämmer det?).
Det här är saker som gör att vi just nu är på väg åt fel håll i det feministiska arbetet.
När det gäller kvotering till bolagsstyrelser så är ett av argumenten att kvinnorna som blir invalda kommer att känna sig mindre värda eftersom de blivit inkvoterade - det norska exemplet visar att det är falskt.
Ett annat argument är att det är kompetensen som ska avgöra. Sure Bellman, man vill ha sådana som är lika sig själva i styrlelsen, ett underbetyg.
Ett tredje är att det är så få kvinnor som vill ha ledande positioner och där känner jag att jag skulle kunna skriva en hel bok om de inkompetenta företagsledningar som gör som man mer eller mindre alltid har gjort och har väldigt svårt att se att den som saknar rätt (läs samma) bakgrund och kompetens som det man själv har eller har specificerat, är kvalificerad, (här ligger nog en stor del av problematiken för nya svenskar att komma in på rätt nivå i arbetsmarknaden också). Vi har, anser jag, väldigt många chefer som har väldigt goda kunskaper om fel saker för att skapa en dynamisk arbetsmarknad där alla människors skiftande kvaliteter kommer till nytta. Jag förstår att många kvinnor tvekar att ta chefsjobb i dessa strukturer men att det är kvinnorna som är inkompetenta är ju bara nys, det är ju de som rekryterar som är det.
Om kvinnor "tvingas" in i styrelserna via kvotering så är det väl alldeles utmärkt för då kommer (de likadana) männen i styrelserna snart upptäcka att det var en resurs som de saknat som nu tillförts.
Orden rasslar på och jag lär återkomma om detta monster på denna sida, ska försöka få in lite mer länkar och fakta tills nästa gång, nu lämnar jag det sökandet till dig.
Location:Alebacken,,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar