Praktiskt tillämpad baskettaktik

En coach jag har haft brukade ofta säga ungefär så här om motstådarnas starkaste spelare
- Låt honom göra sina poäng, det gör han ändå, stoppar vi resten så vinner vi.
En taktik som känns helt tillämpbar även för valrörelsen, det är C, Fp och KD som vi ska koncentrera oss på, de är svaga, närmast desperata i sin iver för att skapa en egen profil, (se t.ex. på  CUF eller Björklund). Det är enligt partiets strateger dessutom i mitten väljarna ska vinnas.
Skicka ut Ylva Johansson mot Björklund, Mona Sahlin mot Göran Hägglund och Leif Pagrotsky mot Maud Olofsson, alternativen kommer att vara tillräckligt tydliga
Eftersom (m) har valt att snylta på (s) rennommé och retorik är de svårare att komma åt - det känns som en bra uppgift för Östros mest bullterrierlika egenskaper att nafsa dem i hälarna men det är inte härifrån väljarna ska tas, det är från soffan och från mitten.
Låt Olofsson och Björklund bekämpa sina väderkvarnar och Hägglund söva väljarna med sina tomma ord, sen vinner vi dem till en rödgrön framtidstro.
Vi ska ta det tillbaka!
Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach. Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs framförallt Storstad. Där slipper du flum som ovan utan får siffror som visar hur viktigt valet 19 september är!

Jämlikhet är bra för hjärtat!

Det var rubriken på Anna Greta Lejons anförande i går på Frölunda Kulturhus i Göteborg. ca 30 tappra mellan 30 och 85 hade samlats för att lyssna och fråga. Jag måste säga att det är imponerande av (s)töttepelarna att återigen mobilisera krafterna i en valrörelse men deras känsla är densamma som min, det är oerhört viktigt att vi vinner höstens val och för att vi ska ha något att se fram emot, ung som gammal måste vi få en annan riktning på landet.
Ut med själviskt plånbokstänk och in med solidaritet och jämlikhet!
Risken med fokuseringen av den egna plånboken är att man bortser från det man ska få för den del som istället hamnar hos stat och kommun. Med tjockare plånbok tvingas du kompensera för brister i välfärden med privata alternativ. Anna Greta Lejon poängterade vikten av en bra och generell välfärd där rik som fattig får ta del och känna kvalitet.
(S)töttepelarnas uppdrag gäller att vinna tillbaks den oerhört mångfacetterade gruppen pensionärer som i förra valet lämnade socialdemokratin. Jag hoppas att de lyckas!

Vägen in i vuxenlivet

Ungdomsarbetslösheten börjar närma sig 30%.
Samtidigt minskar möjligheten att läsa på komvux och KY utbildningarna ombildas.
Jag är själv av den enkla uppfattningen att all sysselsättning som för människor tillsammans är utvecklande, oavsett om den är avlönad eller ej, universitetstiden framstår ofta i ett rosa skimmer i minnesbanken även om jag inte hade särskilt mycket pengar.
Vad jag är ute efter är att det farligaste är inte arbetslöshet utan sysslolöshet = värdelöshet. Det är förgörande för människors självuppfattning, ung som gammal, att inte känna sig behövd.
Målet för politiken gällande ungdomars utvecklingsmöjligheter måste därför vara väldigt brett och åtgärderna många, det finns ingen enskild åtgärd för att förbättra ungdomars självkänsla och ansvarskänsla som funkar för alla.
Det betyder att det här är en utmaning som inte kan behandlas som statistik utan det är en reell utmaning för våra kommuner, arbetsförmedlingar och utbildningsinstitutioner (egentligen ända från förskola och framåt).
Det kräver därför resurser och det kräver troligen ännu fler reformer inom detta område.
Att lyckas med denna uppgift är jämte klimathotet den enskilt viktigaste utmaningen vi har i Sverige de närmaste åren.

Vad är rättvisa för dig?

Som Hjortfot,som Lucky Luke, jag befinner mig i främmande territorium, en tankens handelsplats där samma ord betyder olika saker - vad är rättvisa för dig?
Mina döttrar vet vad rättvisa är. Det är när en får någonting så ska bannemenna den andra också ha. Det är faktiskt ganska sunt. Varför ska den lilla svaga inte få när den stora får?
Jag minns när vi var tre syskon som fick dela på en Zingo, då var varje droppe viktig, liksom när jordgubbar skulle delas, varje bär vägdes mättes och värderades. Det var rättvisa dragen till sin spets och minsta lilla orättvisa satte djupa spår i mikrosamhällets samanhållning.
Ibland kan döttrarna dock missförstå vad rättvisa är, det är orättvist när man måste gå och lägga sig, orättvist när tv:n stängs av och orättvist när man inte får godis på en torsdag.
Den typen av rättvisa är inte lika lätt att sympatisera med. Den typen av rättvisa där den som skriker högst får mest. Där den inte fullt så rättframme hamnar sist i kön och får ta skrapet. Man har samma mängd jordgubbar att dela men den som ska hjälpa till med delandet har vänt ryggen till. Det är den typen av rättvisa vi har valt att ha i makrosamhället idag.

En liten kommentar kring Vänsterpartiets kongress till sist. De vill inte ta bort kravet på arbetstidsförkortning. Det tycker jag i grunden är bra. Självklart är det så att om vi utgår från att vi om vi tar bort 20% av arbetstiden att det blir 20% mindre gjort. Det stämmer ju inte. Hälsan blir bättre, folk orkar jobba fler år, man mår bättre för att man inte behöver stressa så mycket för att hinna med allt som ska hinnas med, på många arbetsplatser tror jag också att man ökar arbetstakten under de något färre timmar vi skulle arbeta.
Kanske inte förkortningen ska vara generell, kanske ska det vara åldern som styr. En slags deltidspension från 55 års ålder.
Jag tycker att det skulle vara utomordentligt intressant att få läsa en noggrann beräkning av fördelar och nackdelar av arbetstidsförkortning, det kanske redan är gjort - tips någon?

Sven Lindqvist - min stora idol

En sån här kväll när jag har jobbat och kollat på basket (Euroleaguefinal - Barca vann!) borde ju hjärnan vara nöjd med det men kvar ligger den text av Sven Lindqvist som jag läste några minuter i efter lunch.
Myten om Wu Tao-tzu en ganska gammal bok (67) men o så aktuell för mig.
Det jag minns är ett stycke om hur man behandlar politiken i Indien, att man egentligen inte vill förändra något på djupet, det är ämbetet, makten och härligheten man söker.

Det är värt att vara noggrann så att de politiker vi väljer i höstens val verkligen vill förändra och inte bara söker makten.
Lindqvist undviker i sin bok, liksom i alla hans böcker, plakatskriften. Han låter oss fatta våra egna slutsatser från hans ofta poetiska betraktelser.
Sven Lindqvist är och kommer att förbli en stor förebild för mig. Den nyfikenhet och oräddhet med vilken han utforskar och beskriver världen har givit mig stora tankeupplevelser och läsupplevelser. Läs och njut!