Jag var i helgen i Serbien. Serbien har i år drabbats av en svår torka med över 100 dagar utan regn. Det är klart att med tanke på den onormalt regniga sommaren här i norra Europa så blir man lite fundersam på om stora klimatförändringar redan är här.
Det är inte lätt att vara Serb idag. Ett land med 25% arbetslöshet och där jordbruket fortfarande är en bransch som sysselsätter väldigt många människor - ett normalt år är det skördetid nu, i år bränner man fälten med döda plantor. Jag såg hektar efter hektar med uttorkade majsplantor.
Från fackföreningsföreträdare fick jag höra om hur företag betalar ut löner när de har pengar i kassan, kanske någon gång i halvåret och hur människor tvingas acceptera detta för att det finns inget annat jobb att få.
Serbien är en ung nation med gamla rötter. Grundlagd under 700-talet men i stort sett ockuperat under hela sin historia, av turkarna i söder och österrikare i norr. Kontrollen av Donau och det bördiga landskapet har varit konflikthärden. Inbördeskrigen som är mindre än 15 år gamla syns fortfarande spår av och det kommunistiska styret har ersatts med en hyperkapitalism där gemensamma tillgångar säljs ut för spottstyvrar till bl.a. maffiakontrollerade grupper.
Risken att hela det politiska systemet kantrar över kan vi se i Grekland där det nazistiska partiet "Gyllene gryning" får allt starkare stöd i opinionsmätningarna.
De sociala spänningarna i Serbien i följden av jordbrukets kris kan leda till konsekvenser där de starka nationalistiska stämningarna även här får ny kraft och att krutet på Balkan har torkat så mycket i solen att det exploderar igen.
Klimatförändringarnas konsekvenser är så mycket större än att polarisen smälter. De förändrar också människors möjlighet till arbete och välfärd en 2 timmars flygtur från Göteborg.
En satsning på miljön är också en satsning för freden och för människorna. Det är lätt att glömma det.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar