Klimatförändringarna hotar freden i Europa

Jag var i helgen i Serbien. Serbien har i år drabbats av en svår torka med över 100 dagar utan regn. Det är klart att med tanke på den onormalt regniga sommaren här i norra Europa så blir man lite fundersam på om stora klimatförändringar redan är här.

Det är inte lätt att vara Serb idag. Ett land med 25% arbetslöshet och där jordbruket fortfarande är en bransch som sysselsätter väldigt många människor - ett normalt år är det skördetid nu, i år bränner man fälten med döda plantor. Jag såg hektar efter hektar med uttorkade majsplantor.

Från fackföreningsföreträdare fick jag höra om hur företag betalar ut löner när de har pengar i kassan, kanske någon gång i halvåret och hur människor tvingas acceptera detta för att det finns inget annat jobb att få.

Serbien är en ung nation med gamla rötter. Grundlagd under 700-talet men i stort sett ockuperat under hela sin historia, av turkarna i söder och österrikare i norr. Kontrollen av Donau och det bördiga landskapet har varit konflikthärden. Inbördeskrigen som är mindre än 15 år gamla syns fortfarande spår av och det kommunistiska styret har ersatts med en hyperkapitalism där gemensamma tillgångar säljs ut för spottstyvrar till bl.a. maffiakontrollerade grupper.

I en värld där förutsättningarna för jordbruk och en socialt hållbar tillvaro försämras snabbt så går ilskan först inåt, mot det egna landets politiska ledning. När det sociala kontraktet saknas växer både missnöje och den svarta ekonomin.

Risken att hela det politiska systemet kantrar över kan vi se i Grekland där det nazistiska partiet "Gyllene gryning" får allt starkare stöd i opinionsmätningarna.

De sociala spänningarna i Serbien i följden av jordbrukets kris kan leda till konsekvenser där de starka nationalistiska stämningarna även här får ny kraft och att krutet på Balkan har torkat så mycket i solen att det exploderar igen.

Klimatförändringarnas konsekvenser är så mycket större än att polarisen smälter. De förändrar också människors möjlighet till arbete och välfärd en 2 timmars flygtur från Göteborg.

En satsning på miljön är också en satsning för freden och för människorna. Det är lätt att glömma det.

SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur lågt kan vi gå?

Såg igår kväll ett inslag på Aktuellt om en kvinna i Bangladesh som tillverkar kläder till bl.a. den svenska klädjätten H&M och deras konkurrenter.

Hon tjänar 325 kr - per månad.

Även om förhållandena i den fabrik hon arbetar verkade vara ok så kan hon ändå inte försörja sig själv på sin lön. Se inslaget här:

 

"för att klara mat, hyra och skola behöver hon 870 kr i månaden"

Lönen sätts inte av H&M - H&M vill bara ha "- den bästa dealen." Att den bästa dealen innebär att tillverkningen sker i låglöneländer där arbetarna inte har råd med elektricitet eller att köpa kläder till sig själv och sina barn - det är inte viktigt för H&M så länge inte barnen arbetar själva och förhållandena på arbetsplatsen är ok. Det är vad jag kallar CSR det!

I samma veva som Aktuelltreportaget sändes slöt Handels ett nytt avtal som ger de butiksanställda i Sverige 710 kr mer i månaden, eller drygt två Bangladeshiska månadslöner.

Nu vill jag vara extra tydlig med att påpeka att Handelsanställdas löner och anställningsvillkor, åtminstone bland de kvinnodominerade butiksanställda är usla och att de 710 kronorna i väldigt många fall kommer att reduceras av deltidstjänster.

Inte heller i Sverige vill H&M nämligen att de anställda ska tjäna tillräckligt mycket för att kunna försörja sig själva och sin familj. Orimligt menar Svenskt Näringliv. 

Att H&M gjorde en nätt liten vinst på 15 miljarder 2012 ska kanske bara viskas om. Den lilla vinsten som innebär att varje anställd genererar närmare 160 000 kr per person i vinst till företaget. För att de 2600 arbetarna i fabriken i Bangladesh ska få så att de klarar sig skulle det kosta 17 miljoner om året, för 17 miljoner om året skulle H&M betala lön så att arbetarna klarar sig på hundratals motsvarande fabriker, och ändå ha vinstpengar kvar att ta ut.

Nu är inte det här bara klädföretagens fel. Vi som konsumenter har också ett stort ansvar när det gäller vad vi kräver av dem som konkurrerar med priset i första hand. Idag är det så att de som får minska sina förväntningar och möjligheter är de som är längst ner i näringskedjan. Det kanske är de som är lite längre upp som ska sluta dra ifrån istället?

Summan är ändå dubbel. Ska vi i väst kunna fortsätta köpa billiga kläder och företagen ska fortsätta att generera vinster så måste produkterna produceras av människor med väldigt låga löner och säljas av människor med låga löner. 

Under 1900-talet producerade svenska arbetare inom TEKO-industrin svenska kläder. När deras löner blev högre flyttades produktionen ut i Europa, nu är produktionen i Asien, snart kanske den flyttar till Afrika. För att uppnå en bättre balans i det globala arbetslivet så är förutsättningen att löneskillnaderna minskar. Är vi villiga att ta konsekvenserna av det här i väst?

Den gamla hederliga LO-tidningen, numera Arbetet gjorde ett mycket läsvärt reportage på detta ämne för ett par månader sedan.

Arbetet, 

Martin Moberg, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?