Att sparka åt fel håll

När Uppdrag granskning på onsdagskvällen sände sitt reportage om organisationer som jobbar med barnfattigdom så gjorde man det kanske med syftet att sparka uppåt i organisationerna, på personer som på välbetalda jobb i skyddade miljöer fifflar med siffrorna för att få in mer pengar till sina organisationer.

Istället blev reportaget en spark nedåt, mot de allra mest utsatta i samhället, barnen. Med en moralistisk och materiell syn på fattigdom är det lätt att hävda att den inte existerar i Sverige. Det är i mina och uppenbarligen i många andras ögon fel.

Det positiva det här reportaget kan föra med sig är en nyväckt diskussion om de sociala problem barn i fattiga familjer har och vilka konsekvenser det får i deras liv.

Slutligen, min mentor inom idrotten säger alltid att alla föräldrar vill sina barns bästa. Frågan är om det samhälle vi lever i vill alla sina barns bästa? Kanske är det en viktigare diskussion än någon annan vi kan föra idag.


fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Lindström i mångfalden - en struktur värd att rasa

Det är sällan svårt att vara jag - eller som jag, en vit man "mitt i livet".
Det är inte utan att jag ibland förundras med vilken lätthet jag passar in i de flesta grupper, sammanhang och diskussioner.

Då är det bra att ta sig en rejäl funderare på orsaken till mitt varas lätthet. Hjälp på traven får jag t.ex. av boken ovan (Om ras och vithet i det samtida Sverige), en ful men intressant som behandlar hur den strukturella rasismen fungerar i Sverige. Det går t.ex. inte att förklara den med ursprungsland eller uppväxtmiljö eftersom risken för arbetslöshet är större bland adopterade med icke-europeiskt utseende, liksom hos första generationen födda i Sverige i en familj med utom-europeiskt ursprung.
Att personer med utländskt klingande efternamn sorteras bort vid anställningsförfarande vet vi också.


Mitt fält är politiken och facket, åtminstone i det förra borde representationen påminna om folkets sammansättning i fråga om kön, ålder, etnicitet. Det gör det i ganska hög utsträckning i första ledet politiker men ju högre man kommer på listan desto större är möjligheten att man råkar på en vit svensk. Jag menar inte att de som inte är det är med som alibi men när maktens kvarnar mal är det nästan alltid det vita mjölet som blir kvar till sist.
I mitt parti har vi klarat av kvinnoförtryck i faktiska tal men strukturer och informell makt ligger ofta kvar i traditionella manliga nätverk. När det gäller etnicitet och åldersfördelning är det ännu sämre.
Det är klart att jag är stolt och glad och vill hjälpa mitt parti på alla sätt som jag kan få chansen men jag är också oroad vilka möjligheter till mångfald som jag stänger när jag kliver in.
Min önskan är att vi för varandra kan synliggöra den brist på perspektiv som jag uppfattar. Den oförmåga vi har att se bortom normerna. Jag har skrivit om det här förut och jag lovar att jag kommer göra det igen. Jämlikhet är min drivkraft och i det begreppet lägger jag också social jämlikhet. Ett jämlikt samhälle har på vägen synliggjort och bekämpat alla förtryckande normstrukturer du kan komma på. Först när de är borta är vi i sanning jämlika.

fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Intressant?


- Posted using BlogPress from my iPad

Framtidspartiet - fördjupningen

För någon vecka sen var jag här på bloggen väldigt kritisk till anslaget i den politik Socialdemokraternas partiledning visar upp för världen, kortfattad sammanfattning av kritiken är att perspektivet inte är på medborgarnas nivå utan snarare på strukturnivå och jag funderar på vem man ska nå med denna politik.



Min kritik kvarstår men min oro att den kommer att bestå har minskat idag. Anledningen är att jag via mitt nya jobb som politisk sekreterare för S i Västra Götalandsregionen (börjar på heltid 21/1) fick möjlighet att lyssna till Framtidspartiets chefsstrateg Emma Lennartsson.

Hon gick igenom en del av det bakgrundsmaterial som lett fram till den nya plattformen. Det var upplyftande att se att tanken är mycket djupare än dokumentet. Det är ett gediget arbete av undersökning av människors uppfattning om Socialdemokraterna och syn på samhället och framtiden.

Den stora möjligheten är att, enligt partiets mätningar, en stark majoritet av svenskarna värderar samarbete och utveckling som bästa vägen att organisera samhället. En stor del av dessa människor röstar idag borgerligt men "borde" rösta på S.

Den andra möjligheten är att när man frågar svenskarna vilket parti av Socialdemokraterna och Moderaterna som har bäst värderingar så sopar vi mattan med borgarna.

Det stora orosmolnet är att svenskarna är osäkra på om vi har tillräckliga skills att leda landet. Här har jag en slags lösning.
Låt oss som jobbar i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting tjäna med våra goda exempel, visa på att vi har kvar det politiska know-howet i partiet och trots en illvillig regering klarar av att utveckla verksamhet och politik runt om i landet.

Kort sagt så är jag fortfarande kritisk till avståndet till vardagen i den politiska kommunikationen men eftersom syftet och vägen nu är klarare för mig så räknar jag med att den dimensionen också kommer att vara synlig tids nog.

Dessutom är jag säker på att vi har tänkt igenom vår kommunikation och att den linjen - om vi orkar hålla i den, kommer att vara mer framgångsrik än de senaste två valen. Om det räcker återstår att se men räkna med att få höra ännu mer om jobb och skola från Socialdemokraterna i framtiden.

- Posted using BlogPress from my iPad

Borgarpolitikens paradox

Blev slagen av häpnad igår och idag när jag ser mediernas okritiska redovisning av antalet nya jobb den sänkta krogmomsen har skapat. Gapet består främst i bristen på fördjupning i siffrorna.

Men alldeles oavsett om vi anser att jobb som kostar skattebetalarna en miljon om året är väl investerade pengar visar ökningen av lönesummorna i hotell- och restaurangbranschen att den klarar sig väl i konkurrensen trots en annalkande lågkonjuktur och stora problem framförallt för exportindustrin.

Paradoxen i den borgerliga politiken är att den litar på en grupp resursstarka ska konsumera allt mer för att hålla igång hjulen i ekonomin, de som verkligen skulle stimulera konsumtionen om de får mer - de resurssvaga - ska däremot ha det fortsatt tufft. Det kanske inte verkar vara paradoxalt men om man ser till deras syfte att sänka priset på arbete för att fler ska få jobb är det oerhört konstigt att göra villkoren på arbetsmarknaden sämst för de som ska få de "nya" jobben.

Det är via jobbskatteavdragets och den nedmonterade a-kassan som trycket på reservationslönerna ska öka. Folk ska jobba mer för mindre betalt helt enkelt. Att de som har minst får mindre stimulerar knappast konsumtionen? Att vi i Sverige börjar få en klass bestående av working-poor är uppenbart, inte minst inom restaurangbranschen där tillsvidaretjänsterna inte direkt står som spön i backen.

Kort sagt så siktar regeringen på ökad lyxkonsumtion, gärna för lånade pengar. Man subventionerar restauranger dubbelt via moms och arbetsgivaravgift för unga, subventionerar boende i hus framför lägenhet, skapar störst konsumtionsutrymme för de som redan har mest inkomster.  Det är inte bara en politik som minskar den samhällsnyttiga jämlikheten, det är också en politik som vädjar till egoism istället för gemenskap.

Priset är otrygghet och svårighet att försörja sig själv för de som är längst ned på inkomstskalan. De som utför tjänsterna till de välmående. Är det värt det?

Ett litet förtydligande. Jag tycker det är alldeles utmärkt om människor lägger sitt ökade konsumtionsutrymme på en resurs som de ändå hade använt -mat, istället för att köpa prylar. Det är bara en stor j-a fråga om ägarna till de som säljer mat borde vara subventionerade med sänkt moms?

Bloggat har
Alliansfritt Sverige med frågor till försvararna av sänkt krogmoms.
Martin Moberg om ett dyrt branschstöd
Leine Johansson om vem föder vem med restaurangmomsen

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Jag vill ha slut på rumpan först politiken!

Rumpan först!

Det är en uppmaning som små barn kan få när de ska nedför trappor. Rumpan först är ett sätt för föräldrar att minimera barnets risker när det växer upp.

Varför Socialdemokraterna har valt samma taktik är lite svårt att förstå.

Jag har just läst två texter som på olika sätt har fått mig att förstå att tiden för försiktighet är ute. Det ena är  partiets officiella "plattform" Framtidspartiet i svensk politik. Den andra är dagens ledarkrönika i Aftonbladet "Nu tar vi paus från Olof Palme". 

Det som slår mig när jag reflekterar plattformen och Franchells ledare mot filmen "Palme", böcker om strukturomvandlingen som började på allvar under 80-talet och politiska biografier och memoarer från tiden är att min bestående känsla är att det politiska modet dog med Palme.

Jag förstår t.ex. inte varför partiet har valt att helt gömma den privata dimensionen i sin plattform. Det finns inget där som tyder på att det vi gör sker för att så många enskilda individer som möjligt ska få ett lättare och lyckligare liv. Familjepolitik saknas helt. Jämställdhetsperspektivet är frånvarande. Vardagspusslet, arbetslivet, folkhälsan är inte med.

Det är de stora strukturernas tid. Svepande formuleringar om fler jobb, bättre utbildning, aktiv arbetsmarknadspolitik. Samhället framstår som en långtradare som styrs från förarhytten. Om strukturerna fungerar kommer det andra också att fungera. Det är svårt för mig att förstå vems engagemang vi söker med denna politiska inställning.

Det är inte heller det samhälle jag ser. Jag ser ett samhälle som består av individer med stora skillnader i förutsättningar, intresse och attityd. Det är de vi möter i vimlet. Som engagerar sig i sin lokala förening, en enskild fråga eller som har fullt upp med vardagens utmaningar.

Jag vill att en socialdemokratisk politik ska vara till för dem. Inte för företagen, myndigheterna och opinionsmätningarna. Om vi vill bli ett parti för framtiden och med en chans att förändra världen så måste vi förstå att analysera vad som väcker människors engagemang. 

En sak som är säker - det som imponerar på näringslivet och på ledarskribenter rör inte de flesta människor i ryggen.

(Att det inte står ett ord om arbetsgruppen mot barnfattigdoms radikala förslag på hemsidan, beror det på helgledighet eller är det en medveten strategi?)

Andra som bloggat är 

Lena Sommestad om strid för en jämlik välfärdsmodell

Roger Jönsson om den sista dansen?

Martin Moberg om att alliansens snedsegling fortsätter

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik, Socialdemokraterna  

Intressant?