Att mäta är att tävla

I betygsdebatten brukar jag säga att grisen inte blir fetare av att man väger den oftare.
Det är klart att det är vad man gör mellan mätningarna som är det viktiga.
Men i helgen pluttade E-on in en liten brasklapp på temat. Kanske påverkar mätningarna vad man gör mellan dem, oavsett hur de genomförs.

Man håller på att genomför ett experiment som består i att kunderna får mäta sin förbrukning. De 10 000 elkunder som deltar i experimentet har sänkt sin förbrukning med i genomsnitt 17%. 
Hur kommer det sig att man kan sänka sin elförbrukning så mycket bara genom att mäta?
Det beror väl på två saker- tävlingmomentet och medvetenheten.
Att förändra beteenden går att göra när man är medveten om sitt nuvarande beteende och därför kan skapa nya mönster. Genom mätning går detta att genomföra. Systemet är detsamma som en hel del framgångsrika träningssystem på nätet och kanske går det att överföra på kunskap? Är det till detta som veckans läxförhör syftar (om man fortfarande har sådana)?
Kravet är väl dock att man ska förändra ett beteende och hur lyckas man motivera det i t.ex. skolan? Många frågor blir det.

Själv upplever jag symtomet när jag kör bil och försöker att få ner snittförbrukningen så mycket som möjligt, så påverkar den där lilla indikatorn mig. De ören vi sparar på den tiondels deciliter per mil jag lyckats trycka ner förbrukningen är inte viktiga för oss men om många sparar sina decilitrar kan det bli en hel del miljövinster på totalen.

Jag skriver detta inspirerad av Johan Westerholms inlägg om Socialdemokraternas energiutspel på DN Debatt idag.

Där efterlyses stora investeringar och nytänkande  för att skapa ett grönare samhälle. E-on lyckades genom att sätta en ganska enkel mätare i 10 000 hushåll.
Det är inte bara teknik som behövs, vi behöver lite psykologi och beteendevetenskap i samhället också. Det kan väl bli en passning till Björklund som talar i Almedalen ikväll.

Peter Johansson, Peter Högberg

DI, SvD, E-ON,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

5 saker jag inte förstår (men skulle vilja)

1. Min 5-åring

2. Krukväxter i båtar

Foto: annakk@live.se

3. Fredrik "givet att" Reinfeldt

4. Varför en del platsprylar är tokbilliga och andra vråldyra

5. Varför vi bara pratar om saker utan att göra något åt det.

Det finns massor med andra saker också förstås där det främsta är social rädsla för förändring och för att inte tycka "rätt". Vi behöver mångfald på alla områden, så även inom tänkandets.

Tjoho!

P.S. Vill ni ha utförligare beskrivning på något av ovanstående? Fråga i kommentarsfältet.

Läs Röda Bergets förträffliga Almedalsrapporter. Claes Krantz, RetorikKalle

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

FP helomvänder om a-kassan - Skaraborgsbygden

FP helomvänder om a-kassan - Skaraborgsbygden: "Dagens system där a-kassorna har olika höga avgifter beroende på hur hög arbetslösheten är inom varje kassas område fungerar inte."

Ja, vi har sagt det förut, Björklund.
'via Blog this'

Därför accepterar vi köer!

Bild från GP foto Nettan Kock

För att vi inte vill betala extra för att hamna i Gräddfilen. Orättvisa som detta är inget som varken stat, landsting eller kommun borde ägna sig åt! Varken i dagiskö, vårdkö eller Lisebergskö!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den ideologiska lågan

Att vara socialdemokrat är i dessa dagar både lätt och svårt.

Det är lätt för att vi inte har lagt några förslag som högerpress eller lobbyister kan ägna sig åt att försöka idiotförklara. (Även om de försöker.)

Det är svårt eftersom vi som är så vana att följa våra ledare är osäkra på riktningen. Osäkerheten bottnar i att fast det finns tydliga tecken på att det nyliberala experimentet och avregleringarna av välfärden inte har gett positiva resultat för någon annan än kapitalisterna så vill inte vår partiledning ta ut vägen från denna väg. Det kanske inte är så förvånande när vår ledare är den pragmatiske fackföreningsmannen Löfven och den i avregleringsregeringen Persson verksamma Magdalena Andersson.


Det är en balansgång på en allt slakare lina som Löfven och Andersson försöker sig på och det ska bli mycket intressant att se vilka besked om riktning, om några, som Almedalsveckan kan ge. Kommer Löfven fortsätta att smeka näringslivet medhårs utan att också tala om kvinnorna i offentlig sektor, kommer han att ge något ytterligare besked i frågan om vinst i välfärden som allt mer infekterar den offentliga debatten, mest på grund av de inneboende motsättningarna mellan partiets gräsrötter och dess elit. Kommer Andersson vid sitt ekonomiskpolitiska seminarium ge några besked om hur välfärden ska utökas och finansieras med samma ekonomiska politik som Moderaterna för.


Det finns en rad reformer som både fack och partimedlemmar önskar sig. En kraftigt höjd lägstanivå i a-kassa och en återställning av kvalificeringsvillkoren. Ytterligare en reform av sjukförsäkringen med bibehållet rehabmål men förändrade villkor kring ersättningsnivå och slutdatum. Läkarprofessionens ord måste få gå före försäkringskassans tjänstemäns t.ex. 


Vi har också den förfärligt ineffektiva arbetsmarknadspolitiken som har till mål att var och en ska bli bättre på att söka jobb och mer desperat att ta vilket jobb som helst. Istället behöver vi individuella insatser som kan varieras från en palett av åtgärder, där coachning möjligen kan vara en lösning för några men definitivt inte för alla arbetslösa. Vi har två stora bekymmer på arbetsmarknaden idag. Unga utan gymnasieutbildning och äldre (50+) långtidsarbetslösa. Dessa måste få förbättrade möjligheter att bli anställda men deras förutsättningar är väsensskilda, liksom deras potentiella framtid. Det är därför åtgärderna måste skilja sig mycket åt.


Jag hoppas att den fråga väljarna kommer att ställa sig på valdagen 2014 är om vi vill ha mer av det som är nu med ökad konkurrens och ökade klyftor, eller en ny väg där människovärdet står i centrum och att samhället skall byggas för människor (och företag) som kan utvecklas långsiktigt. Den frågan får de inte av socialdemokraterna idag. Och, ärligt talat, jag skiter i om det går bra i opinionen just nu, det gick ännu mycket bättre 2008 och det vet vi ju hur det gick. 
Det är klart att det är klokt att något avvakta kongressen 2013 men vad är partistyrelsens brinnande frågor där. Vilka frågor är do or die för Löfven, är han den lojalaste av partiarbetare så borde han redan nu "lyssnat in rörelsen".  Är han en socialdemokratisk ideolog så borde han redan nu tagit tydligare avstånd från de ökade klyftorna och de sociala orättvisorna.


I barnböckerna framställs det ofta som modigt och rättrådigt att stå på sig, även om man blir emotsagd av större och starkare barn. Jag vill ha en partiledning som klarar lite motvind i högerpressen och som kan svara på tuffa frågor om valfrihet, jämlikhet och hållbarhet. Utifrån sin egen övertygelse och från övertygelsen hos partiet man leder. Jag vill se den ideologiska lågan.


Tyvärr förväntar jag mig inte att få göra det. Ni får gärna överraska mig, Löfven och Andersson.


LO-bloggen, Ulrica Brogren, Peter Johansson, Moberg, makthavare.se

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?