En storslagen politisk idé

Jag har funderat igen. Lagom mycket.

Det var det här med den berömda popcornmaskinen som får mig att innerligt önska att slippa höra eller se ett enda uttalande från någon som har eller har haft ledande befattning inom socialdemokraterna de senaste 30 åren. En rejäl Silenzio Stampa. Fram till nyår. Med undantag av Ingvar Carlsson, Bengt Göransson och Marika Lindgren Åsbrink.

Istället kan ni väl lyssna på mig?
Det finns just nu en tendens internt att tro att socialdemokraterna ska frälsa världen den 15 september 2014 om bara tillräckligt stor del av befolkningen tar sig samman och inser att de faktiskt är sossar, innerst inne. 
Jag tror inte det blir så lätt. Oavsett om våra ledande politiker skärper ihop sig eller ej. Därför har jag funnit två perspektiv som är de enda vi ska koncentrera oss på. Dessa utesluter och innefattar mycket. De kan t.ex. innefatta de tre områden Håkan Juholt pekat ut, kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar. Låt oss se perspektiven som lock på popcorngrytan.


Det första och, enligt mig, viktigaste är barnperspektivet. Kan vi inte vara överens om att eftersom de flesta  pensionärer också är mor- och farföräldrar så har de ett egenintresse i att barnen är den viktigaste resursen vi har i samhället.  Vi ska se på världen från det ofödda barnets ögon och ordna den så att dess förutsättningar till ett gott liv är de allra bästa, från vården i födelseögonblicket till dess att man landat tryggt i vuxenlivet.
Här tar det andra perspektivet vid. Arbetslivet.
Löntagarnas villkor och arbetslösheten. Detta ska genomsyra all politik som inte omedelbart har med barnperspektivet att göra.
Min absoluta övertygelse är att när människor har det bra på jobbet så kan de också göra ett bra jobb. Om människor tryggt kan lita på de sociala trygghetssystemen blir inte korta perioder av arbetslöshet eller en allvarlig sjukdom en katastrof, åtminstone inte ekonomiskt. 
Om vi kan anpassa arbetslivet så att fler än varannan vill/kan jobba till 65 har vi löst stora delar av den ekonomiska börda vi i kommuner och landsting solidariskt betalar för personer mellan 80 och döden.
För att ta fram förslag så ska vi förlita oss på två ting. Forskning och ideologi. Båda stöder nämligen tesen att den nordiska välfärdsmodellen är framgångsrik och därför värd att försvara.
Om vi dessutom kan utgå från att alla förslag är hållbara på medellång och lång sikt så har vi också ett försvar mot den marknadsmentalitet som utgår från omedelbara förväntningar på avkastning. 


Lätt va?


SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, AB
Bloggat har Moberg, Westerholm, Högberg på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Prislappen på människovärdet är satt av Tobias Billström

I sann senhöstanda är jag en dag sen ut ur nyhetsflödet, sent igår läste jag om hur migrationsminister Tobias Billström har lagt utredningen om vård till papperslösa längst ner i byrålådan. Detta är något som upprör hans allianskollegor, både Kristdemokrater och Centerpartister. Jag blir inte upprörd, jag blir förbannad. 

Billström använder nämligen samma argument när han struntar i mänskliga rättigheter och enskilda männskoöden, det är för dyrt. Vi har en regering som sänker skatten för de som är rika och låter det gå ut över värdigheten hos de som är allra, allra svagast i världen, genom minskat bistånd och genom hårdare tolkning av regler. Människor är dyra är beskedet från regeringen, människor går ut över statsbudgeten. Så länge de producerar skattemedel har vi nytta av dem, att de annars har ofinheten att kosta pengar kan endast kompenseras av att regeringen på det sättet kan passa på att berika riskkapitalister med skattemedel från skola och vårdverksamheter.

Det pris Billström sätter på människovärdet är alltså allt som äventyrar statens budget och den borgerliga regeringens möjlighet till skattesänkningar. Det självklara ska vara tvärtom. Statens budget ska anpassas så att människovärdet aldrig behöver äventyras.

I det här speciella fallet låter Billström helt enkelt bli att agera, trots att det finns en solid riksdagsmajoritet som strider mot den moderata politiken. 

Helsingborgs Dagblad har också synpunkter på minister Billström:

"Varför i hela fridens namn får Reinfeldt inga frågor om den syn på invandrare som partikamraten Tobias Billström givit uttryck för: folk som jobbar svart och bidragsfuskar och prioriterar klan och kultur framför kvinnors och homosexuellas rättigheter (Dagens Nyheter 26 augusti 2008)?
Eller om Billströms och Carl Bildts lilla frukostmöte i Bagdad 2007, då de försökte stoppa irakiska flyktingar att komma till Sverige, eftersom dessa påstods vara ”lågutbildade”, ”svårintegrerade” med mera, och skulle få ”invandringsproblemet att skena okontrollerat” ?
Varför inget om Moderaternas förslag om svenskkontrakt – som effektivt pekar ut invandrare som mindre pålitliga?
Eller förbudet för asylsökande att bosätta sig var de vill? Eller den strypta anhöriginvandringen – den största inskränkningen av svensk flyktingpolitik på många år?
Och hur är det med de pågående massutvisningarna till Irak och Afghanistan?
Kanske någon synpunkt på den massiva muslimfientliga och allmänt främlingsfientliga våg som mestadels med hjälp av borgerliga pennor och redaktörer rullat in i offentligheten de senaste tio åren?"

 Jag erkänner att jag har väldigt svårt att förstå värdet av en hårt reglerad migrationspolitik, i min värld så ska alla de personer som mer eller mindre långvarigt befinner sig inom statsgränsen ha samma rättigheter och skyldigheter.
Alliansfritt Sverige, Jan Åke Simonsson på ämnet

Missa inte heller en sväng in på den här sidan! http://vardforpapperslosa.se/

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha 6 timmars arbetsdag!

Jodå, det är tillbaks på banan igen, förkortad arbetstid!

Anders Nilsson är mannen som satte mig på spåret idag efter en helg helt utan sociala medier. Morgan Johansson, som tyvärr ofta har otur när han tänker (och jag har inte förlåtit medborgarskapsfadäsen), har den här gången lyckas riktigt bra och riktar ett förslag rakt till mig. Sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar. Roger Jönsson tar också upp det här förslaget.

Jag har i tidigare inlägg propagerat för höjt barnbidrag upp till 10-årsåldern för att kunna lösa livspusslet genom sänkt arbetstid. Morgan Johansson föreslår istället arbetstidsförkortning till 6 timmar för att ge en generell lösning till det som RUT-avdraget påstås göra men inte klarar för mer än ett par procent. 

Det är möjligt att det är för generöst att båda föräldrarna ska ha rätt till en så omfattande arbetstidsförkortning samtidigt men  det är utan tvekan ett förslag i min smak och om programkommissionen kan leverera detta efter ett möte ser jag fram emot att följa den under tiden fram till kongressen i Göteborg 2013.

Jag snappade upp på Twitter, att HRF beslutat arbeta för 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön. 
Jag kan förstå dem för den arbetsmiljö som många av de HRF-anställda har är orimlig. Hur många kan/orkar jobba i restaurangbranschen till pensioneringen?


Ett sidospår: Jag har idag varit på en dag om global kompetens. Mitt intryck är att alla är överens om att livslångt lärande är nödvändigt om "vi" ska kunna hävda oss i konkurrensen. Även utbildningsministern  är överens om detta enligt hans inledningsanförande. I ljuset av detta är det svårt att förstå varför hans politik gör upp till 5000 gymnasielärare arbetslösa till 2015 och att han vill stänga regionala högskolor.


Löntagarbloggen och Utredarna på ämnet 6-timmarsdag.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Larmrapporterna fortsätter att strömma in

Tecknen på hur illa ställt det är med jämlikheten och den långsiktiga utvecklingen i Sverige fortsätter att strömma in. Förutom att kommunerna har en låg förväntan på ekonomin nästa år och en majoritet av kommunerna planerar sparpaket så har de även högre utgifter att vänta i form av fler och fler hushåll som blir långvarigt beroende av försörjningsstöd.
Det är socialstyrelsen som har gjort en öppen jämförelse över ekonomiskt bistånd över hela landet.
Ekot passar idag också på att visa hur mycket sämre A-kassan har blivit de senaste 9 åren sedan den senast höjdes.

Med tanke på att det dessutom bara är 4 av 10 arbetslösa som har rätt till a-kassa så kan man väl ganska snabbt lista ut sambandet mellan dålig a-kassa, hastigt ökande långtidsarbetslöshet och ökande långtidsberoende av socialbidrag.

Det är de andra skyddsnät som Reinfeldt talade om i sin intervju om 5 år med Alliansen som nu fångar upp människor, det är socialbidragen, istället för den a-kassa som människor betalat och som går med 23  miljarder i överskott, som ökar. Kommunernas börda ökar, statsbidragen gör det inte. Alltså måste kommunerna spara eller höja skatten. Personligen kan jag känna att det vore lite paradoxalt för regeringen om jobbskatteavdragen äts upp av en höjd kommunal- och landstingsskatt, det skulle också vara ett bevis för att samhället inte har råd med dessa gigantiska skattesänkningar, inte om vi också ska ha socialförsäkringar värda namnet och möjlighet att investera i välfärden för att säkra en god framtid.

Vi behöver en regering som för en aktiv närings och arbetsmarknadspolitik, som säkrar värdiga nivåer i socialförsäkringarna och som ser människor som annat än produktionsenheter.

LO-bloggen, Storstad


GP, LO-tidningen, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, ekonomi, a-kassa, socialbidrag

bloggarompolitik.se socialdemokraterna.se

Att stillsamt slitas mitt itu

Jag är som ni, högst eventuellt, lagt på minnet en Naiv Humanistisk Idealist.
Inte nog med det, jag är också en ideellt engagerad partimedlem. Jag har inte varit det särskilt länge, det är ungefär två år nu. Jag gick med för att jag tror på idén om jämlikhet som motor för ett mer humanistiskt samhälle där vi ser varandras värde istället för prislapp.


Via föreningsengagemang, den här bloggen och två valrörelser har jag fått se mycket av partiets inre och yttre liv. När det gäller riksplanet verkar de där två verkar mer och mer bli samma sak. Det inre livet har fått en mycket tydlig yttre spegling. En kvällspressens skrattspegel där det fula framhävs och det starka trycks tillbaka. Vem är intresserad av samhällets förfall när det finns män med eller utan mustasch som kan prata om partiet!


Idag har ett SMS, skickat av Anders Johansson varit heta nyheter. Anders Johansson har nämligen varit ohyfsad nog att rikta skarp kritik mot Håkan Juholt i en form som nått medierna. Nu har Anders Johansson dessutom spätt på genom att själv delta i medierna och upprepa kritiken. 
I de sociala medierna uppstår då ett fenomen som jag sett alltför ofta det senaste året. Nu ska de tas ställning i frågan om Anders Johansson, trots att han kritiserar Ledaren kan vara socialdemokrat? Det kan dessutom vara så att de som försiktigt håller med eller tycker att Anders Johansson är i sin fulla rätt att kritisera Juholt inte heller är "riktiga" socialdemokrater.
Att Socialdemokraterna i kommunalvalet i Sigtuna har 15% mer än i riksdagsvalet verkar i kritiken mot Johansson snarast vara en nackdel, ett bevis att han är borgerlig eftersom man "vet" hur Sigtunaborna är.


Det är i sådana lägen som vi är i idag när jag överväger om det här partiet är förlorat. Vem vi än sätter bakom ratten på denna stolta skuta kommer ju snart upptäcka att bordläggningen är rutten och seglen är trasiga, att skeppet sjunker, allt hastigare. Frågan är om man hinner styra in skutan i hamn för en helrenovering. Eller om skeppsråttorna hinner gnaga så stora hål att ingen räddning är möjlig. Oavsett vilket så måste kursen läggas om nu.


Paradoxen som är tydlig för mig är att det pågår lokal verksamhet som är progressiv, som är öppen och inbjudande, som visar på alternativ och möjligheter. Där engagerade socialdemokrater möter sitt lokala samhälle. 
Samtidigt pågår det en sotdöd av bristande förnyelse av människor, dålig fart på medlemsrekrytering och trötta partimedlemmar med en medelålder av 65 år. Denna sotdöd tar sig gärna i uttryck i den blinda lojalitetens tystnadskrav. Nomineringsmötena är mer välbesökta än de politiska, de bäst besökta är där det bjuds något gott.


Därför slits jag stillsamt mitt itu, en del vill skynda, förändra, kritisera, sparka i arslet. En annan del vill respektera folkrörelsens seghet, den politiska processens tröghet och erfarenhetens excellens. Det finns dagar då det ena är mer framgångsrikt än det andra.


Hur ska då denna renovering av skuta ske och se ut.
Jag kommer nu därför komma med en radikal idé, en sådan som passar en naiv idealist. Riv Sveavägen 68. Den kultur och de unkna dunster av makt- och rival-strider som från Sveavägen 68 (och riksdagsgruppen) sprids ut i den lokala verksamheten och smittar de lokala intitiativen. Jag gillar den inställning Carin Jämtin har till förnyelse av partiet men hon är alldeles för ensam. Det är för många som har mycket att förlora, både prestige och trygghet. Tyvärr så måste de göra det. Här har vi de hjältar till matroser som pumpar läns så att händerna blöder men de är så skadade att de inte får plats då den renoverade skutan lämnar hamnen.
Flytta partihögkvarteret någon annanstans eller lägg ner det helt. Den organisationsutredning som nu arbetar ska arbeta för att alla nomineringar är personliga. Att valberedningarnas arbete blir mer omfattande och mer professionaliserat.
Att maximera antalet år man kan inneha samma uppdrag. Både som folkvald och som partifunktionär/förtroendevald.
Alla förslag här skjuter jag lite från höften och inspirationen till dem kommer från många håll. Så radikala förändringar måste ändå till om vi ska kunna vitalisera partiet.


Nu kommer den vanliga invändningen. Men när ska vi prata politik? Vi måste ju prata om vår politik? Ja men det gör ni väl hela tiden? Varför skulle en organisationsförändring förändra politikens mål, inriktning och förslag? Nu får vi försvara en massa internt grälande eller offentliga klantigheter istället för att säga att - Nej vi tycker inte att det är rimligt att svenska skattepengar hamnar som vinster i lågskatteländer. Vi tycker inte heller det är rimligt att vi sparar på skolan, att vi inte utvecklar vår infrastruktur eller att vi inte är solidariska mot länder i nöd. Men hur många tror, ärligt, att vi får säga dessa saker om vi låtsas som om skeppet är flott och vädret är fint. Det är dags att sluta slita åt olika håll, men det skall aldrig mer vara någons roll att säga till någon annan att vara tyst och rätta in sig i ledet. Partiets medlemmar måste acceptera att framtiden inte är det förflutna likt men att de idéer vi tillsammans står upp för är de samma och äger evigt värde.


Slutligen, jag har inte använt andra namn än Anders Johanssons eller partiledningens här. I den lilla bubbla som den socialdemokratiska bloggosfären är så har jag länge tvekat på vilken hållning som är den riktiga. Att låtsas som allt är fint och prata politik, eller att borra ner huvudet i stormen och försöka rida ut den. Jag är ingen överdrivet stark, kontroversiell eller modig man men detta ska ni veta. De som har tagit sig an stormen är de som har sett hur illa det faktiskt är. Det är också de som jobbar hårdast för att förändra lokalt. Därför ska jag också försöka ta mig an denna storm, även om också den hotar att slita mig itu.


Helena Ericson, Ulf Bjereld, Peter Högberg, Johan Westerholm på ämnet
SVT, SR, SR, AB, GP, Exp likaså.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, Håkan Juholt, Socialdemokraterna, SMS