Sen ser jag mina politiska motståndare under kvällens tragglande i kommunfullmäktige. De endimensionella tankarna hos SD, de tvådimensionella hos borgarna.
Även om det är ett tråkigt sätt att driva frågorna framåt så omfamnar jag ett pragmatiskt förhållningssätt där vi tar två steg fram och ett tillbaka i en knotig dans mellan vilja och möjlighet.
Med det sagt är jag är grymt besviken på hur min regering kommunicerar just nu. Hur goda socialdemokrater och dugliga ministrar beskriver vårt samhälles utmaningar som större än hos den som flytt tvärs över en kontinent för att söka fred och frihet här. Som att det är synd om samhället och inte om de människor som tvingats fly.
Idag är utmaningen utan tvekan stor att skapa goda förutsättningar för människor att starta nya liv här. Imorgon behöver vi dem, och fler, för att arbeta ihop skattepengar för att ta hand om allt fler äldre.
Jag besökte Istanbul i höstas. Det är svårt att säga exakt vad som skapar tillväxt där men det växer så det knakar. Det verkar som att relationer skapar ett värde i sig och att ju fler som samlas desto fortare växer värdet.
Jag tror därför inte att det svenska samhället behöver hitta på sysselsättning åt människor, det behöver bara skapa förutsättningar för människor att hitta nya relationer där idéer och erfarenheter möts och skapar möjligheter. Att dessa förutsättningar blir tillräckligt bra, där är utmaningen, människor innebär alltid möjligheter.
Det är därför jag fortsätter. Jag vill vara med och skapa dessa möjligheter. Att mitt perspektiv kan tillföra partiet en annan analys av framtidsutmaningarna.
Att jag via politiken kan bidra till att Ali kan driva sin förening, att trycka på för förskolebarnens (och lärarnas) behov.
Att säga "Välkommen hit!" Istället för "Åk någon annanstans"
fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar