Välfärdsskrutten i Askim - Frölunda - Högsbo

Det är full fart på politikern Staffan denna vecka.

I förmiddags var det möte med SDN Askim-Frölunda-Högsbo om hur vi ska komma till rätta med det underskott som förutspåtts för nästa budgetår.

Det blev en intressant diskussion som var öppnare än de tidigare jag varit på. Siffrorna fick stå tillbaka en aning för en mer principiell diskussion om vad som orsakar underskotten.

En punkt jag tror att vi alla var ganska överens om var att även om vi har en till synes omfattande central administration så finns det inte särskilt mycket pengar att hämta där, kanske ett tiotal tjänster på sin höjd. Vi har totalt ca 3700 anställda i stadsdelen. Då återstår alltså vad man gör i verksamheterna. - Prioriterar man rätt, har man för stora krav på dokumentation (vars senare öde kanske är okänt), saknas det motivation för förbättringar etc. Frågorna blev många.

Det vi var relativt överens om är att vi måste lägga större ansvar på verksamheterna. Inte i traditionell kommunal uppifrån och ner form utan i en mer demokratisk form med större inflytande och självstyre. 

Här uppstår i och för sig ett politiskt styrningsproblem. Om vi får mer självstyrande enheter, vad gör vi för att inte lägga oss i som politiker och överchefer (vars roll också skulle påverkas gudvars)? Och hur upptäcker vi brister i verksamheterna om de får sköta mer själva?

En av anledningarna till diskussionen var att vi ser att många verksamheter kör sin personal i botten, de har inte kul på jobbet, blir sjuka, täcker upp för sjuka kamrater, blir utslitna osv i en ond cirkel.

I det här läget när vi funderar på verksamhetsutveckling kommer en kommentar om att samtliga stadsdelar har problem med budgeten och vad det kan bero på. Om det är så att välfärden börjar bli för dyr att upprätthålla. Om den accelererande kostnadsutvecklingen är ett utslag av en spiral som aldrig tar slut.

Förutom att det finns mycket tydligare skäl i form av frysta statsbidrag, hög arbetslöshet och låg kommunalskatt så är detta resonemang om den för alltid accelererande kostnaden i kommunen falsk i mina öron.

Det är klart att kraven på omsorg och kommunal service aldrig har varit högre. Tänkt t.ex på de som är föremål för äldreomsorgen. Deras barn är den mest välmående generationen genom historien! Tror fan de ställer krav. 

Att vi dessutom betalar ockerpriser till de som äger boenden skapar naturligtvis inte bättre ekonomi när dessa fall blir fler. Anledningen till att de blir fler? En förklaring är naturligtvis den kommunala nedmonteringen av förebyggande verksamheter, som rimliga storlekar på barngrupper i skola och förskola, en förebyggande familjeomsorg, en arbetsmarknadsenhet med lite resurser, osv.

Det finns andra stadsdelar som lyckats sänka kostnader, kanske tack vare ett stort förebyggande arbete. "Vi har redan bokat ett möte" säger chefen till chefen till chefen som ska genomföra eventuella förändringar. 

Nåja, tyvärr leder allt detta till att det som finns kvar efter 90-tals krisen och som aldrig har byggts upp igen nu är ett system så tomt på luft och olja att det gnisslar och kärvar vid varje förändring. Det vet väl alla att om en maskin ska fungera så måste den underhållas, smörjas och att utslitna delar måste bytas ut för att hålla trycket i hydrualiken.

Den välfärdens kärna som Reinfeldt vill ha är just nu en äppleskrutt. Kärnan är fortfarande dold av lite, äckligt fruktkött men jag vill ha nya frukter så är det dags att gräva ner skruttarna i jorden och odla nya äppelträd!

Men vem ska har råd att odla då?

De som har och får jobb nu och i framtiden förstås. De som blir "förebyggda" istället för en kostnad. De allt friskare gamla.

Som bonus får vi personal som är frisk istället för sjuk. Och inte minst chefer som är med och skapar verksamhet istället för möteskalendrar.

Martin Moberg om ett allt kallare Sverige
Calle Fridén om ett annat Sverige
Dagens Arena om för stora barngrupper

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?