Jodå, idag kom ytterligare ett bevis för att svenska barn är lite dumma. Ytterligare en mätning som visar att barn i Sverige är dåliga på matte, inte bara det, de blir sämre och sämre.
Det är ju inget annat än en katastrof. För matematikkunskaperna.
Att läskunskaperna minskar är däremot en varningsklocka att verkligen ta på allvar.
I mina ögon är det ändå alltid det som är svårt att mäta som är viktigast.
Initiativförmåga, självständighet, kreativitet, glädje, fantasi, självkänsla.
I en mätning som publicerades för snart ett år sen placerade sig Sverige som världens mest kreativa land. Att svenskar inte alls är dumma utan tvärtom smarta, på ett annat sätt.
Det är ett värde som jag gillar.
Lyssna nu. Om vi kan fortsätta att bejaka fantasi och kreativitet kan jag nästan lova att även matematikresultaten blir bättre, om förskolan kan få förutsättningar att jobba pedagogiskt och grundskolan har resurser så kommer de goda resultaten att följa med upp i åldrarna.
Att tro att elever kommer att bli bättre på matte genom ytterligare matematikundervisning låter rimligt men att de kommer att bli bättre genom att lära sig andra saker är också rimligt. Förståelse för matematiska principer kanske inte bäst låter sig göras i en lärobok och via katederundervisning.
Det är skolans uppdrag att lära elever läsa och räkna. Att vi som inte har professionella kunskaper eller erfarenhet av undervisning ska lägga oss i hur lärarna gör är lite fånigt.
- Det är lite som när vi sitter på läktaren på fotbollsmatchen. Vi ser ju precis vad spelarna borde göra och det är märkligt hur ofta de misslyckas och vilka som borde bytas ut. Det är lätt att vara expert när man ser från utsidan och in och inte tvingas in i det komplexa system som finns bakom den synliga manifestationen på planen.
Det vi på läktarna kan bidra med är att ställa upp med de resurser skolan begär för att utföra sitt uppdrag. Där är vi inte idag. Vi vill tro att skolan kan skapa prestationer som är i världsklass men de får resurser som är i GAIS-klass. Och då pratar jag absolut inte bara om pengar.
Det vore självklart görbra om svenska barn vore bäst i världen på matte. Givet de resurser som finns att tillgå just nu är det inte realistiskt. Det är klart att vi kan göra reformer i skolan som skapar mer matteundervisning för samma pengar men om det får konsekvenser på kreativitet, läsförståelse, kritiskt tänkande och lust att lära så vet jag inte om det är värt det.
I valet mellan mekanisk kunskap och organisk förståelse och förmåga att lösa problem är jag helt säker på att vi ska satsa på det senare.
Martin Moberg om en timma mer matematik i veckan
Tysta tankar om slaget om kreativiteten
AB, DI, SR, AB, GP, GP
Att läskunskaperna minskar är däremot en varningsklocka att verkligen ta på allvar.
I mina ögon är det ändå alltid det som är svårt att mäta som är viktigast.
Initiativförmåga, självständighet, kreativitet, glädje, fantasi, självkänsla.
I en mätning som publicerades för snart ett år sen placerade sig Sverige som världens mest kreativa land. Att svenskar inte alls är dumma utan tvärtom smarta, på ett annat sätt.
Det är ett värde som jag gillar.
Lyssna nu. Om vi kan fortsätta att bejaka fantasi och kreativitet kan jag nästan lova att även matematikresultaten blir bättre, om förskolan kan få förutsättningar att jobba pedagogiskt och grundskolan har resurser så kommer de goda resultaten att följa med upp i åldrarna.
Att tro att elever kommer att bli bättre på matte genom ytterligare matematikundervisning låter rimligt men att de kommer att bli bättre genom att lära sig andra saker är också rimligt. Förståelse för matematiska principer kanske inte bäst låter sig göras i en lärobok och via katederundervisning.
Det är skolans uppdrag att lära elever läsa och räkna. Att vi som inte har professionella kunskaper eller erfarenhet av undervisning ska lägga oss i hur lärarna gör är lite fånigt.
- Det är lite som när vi sitter på läktaren på fotbollsmatchen. Vi ser ju precis vad spelarna borde göra och det är märkligt hur ofta de misslyckas och vilka som borde bytas ut. Det är lätt att vara expert när man ser från utsidan och in och inte tvingas in i det komplexa system som finns bakom den synliga manifestationen på planen.
Det vi på läktarna kan bidra med är att ställa upp med de resurser skolan begär för att utföra sitt uppdrag. Där är vi inte idag. Vi vill tro att skolan kan skapa prestationer som är i världsklass men de får resurser som är i GAIS-klass. Och då pratar jag absolut inte bara om pengar.
Det vore självklart görbra om svenska barn vore bäst i världen på matte. Givet de resurser som finns att tillgå just nu är det inte realistiskt. Det är klart att vi kan göra reformer i skolan som skapar mer matteundervisning för samma pengar men om det får konsekvenser på kreativitet, läsförståelse, kritiskt tänkande och lust att lära så vet jag inte om det är värt det.
I valet mellan mekanisk kunskap och organisk förståelse och förmåga att lösa problem är jag helt säker på att vi ska satsa på det senare.
Martin Moberg om en timma mer matematik i veckan
Tysta tankar om slaget om kreativiteten
AB, DI, SR, AB, GP, GP
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar