Skattesänkningarnas effekt avslöjad

I samband med SKL-kongressen förra veckan skickade Socialdemokraterna ut ett pressmeddelande om att 60% av kommunerna planerar neddragningar och 16% funderar på att föreslå en skattehöjning nästa år.

Tänk lite på det här.

Socialdemokratiska politiker föredrar alltså neddragningar framför skattehöjningar, trots att Staffan Svallfors vid flera tillfällen visat att det finns en vilja att betala mer skatt om man vet att det går till välfärdens institutioner, vård, skola, omsorg. Trots att den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med 100 miljarder.

Jag skriver ut det så kan ni fundera på att 100 000 000 000 t.ex kunde ha använts till att anställa 200 000 personer med en rejäl månadslön (om sen beräkningen stämmer att 90% av en offentlig anställning är självfinansierad, oaktat kvalitetshöjningen så kostar det ju "bara" 10 miljarder). Dessa miljarder hade alltså kunnat skapa full sysselsättning, eller en ny rälsbunden infrastruktur, eller dubblat Jamaicas BNP. Jag säger inte att det är vad man skulle gjort med pengarna men som ni förstår så räcker de en bit.

Trots larmsignalerna om hur välfärden urholkas i kommunerna med vårdskandaler, deltidselände och försämrade resultat i skolan vill man alltså hellre fortsätta neddragningarna än höja skatten.

Jag är ingen nationalekonom och vet mycket lite om vad som får hjul att snurra men jag vet lite grann om människor. En av de saker jag vet är att trygghet skapar mod och kreativitet. Att stress och dåliga förutsättningar att göra ett bra jobb skapar frustration och misstro. Att en känsla av maktlöshet skapar apati.

En klok man sa så här i februari 1986:

Jag är förvånad över den politiska pajkastning som nu följer i spåren av vårdskandalen. Jag skulle vilja se att politiker tar vårdtagarens perspektiv snarare än samhällets. Det är inte samhället som drabbas i första hand, det är "enskilda fall". Kommunal presenterade igår en rapport som också visar hur den moderata arbetslinjen faller samman när anhöriga tvingas vårda gamla som inte uppfyller kommunernas krav på äldrevård och därmed måste gå ner i arbetstid.

Det är dags för Socialdemokraterna att göra en rejäl kraftsamling och i de kommuner där vi har makten belysa sin välfärd, se om den är värdig och sen ställa frågan till invånarna. Det här kostar en värdig välfärd - vill ni betala? Jag tror att det finns en gryende förståelse att skattesänkningar måste betalas och just nu betalar de som redan har det tufft, men imorgon kan det vara jag eller du som är allvarligt sjuk och då får vi också vara med och betala.

Det är bra att regeringen får välförtjänt kritik för resultaten av sin politik, nu återstår att se vad som väger tyngst hos väljarna i långa loppet, vårdskandaler eller hyresskandaler.

Bloggat har: homo politicus, Göran Johansson, Roger Jönsson, Peter Andersson, Anne Skaner, Annarkia

SR, SR, SvD, Exp, AB, AB, AB, Exp, SVT, SVT, DN, GP, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, skatter

bloggarompolitik.se

Söndagsmusik till alla social democracy lovers out there

Lyssnade på låten nedan igår morse när jag åkte in mot stan och tänkte att Socialdemokraterna och Håkan Juholt skulle behöva en sån här vän just nu, som Johnny Cash sjunger om i Bridge over Troubled Water, en vän som ställer upp men som också ger frihet.
Det är ett högt tonläge i den interna debatten på nätet just nu och har egentligen varit det sen det som borde varit ett internt bråk kring höstbudgeten läckte ut.

Att leda en organisation som är allt annat än stabil kräver mycket av de som förväntas göra det, det är därför Jämtin  och Juholt får välförtjänt intern kritik. Samtidigt är det en organisation där många stretar mot förändringar när en förändring riskerar att drabba dem personligen.
De personerna behöver också en vän. Så att de vågar släppa taget om partiet vars idéer är större än någon organisation eller någon person.

Det är lite läskigt att partiet kan uppfattas vara i fritt fall när det i själva verket jobbas flitigt på många håll i landet för att förändra och öppna upp organisationen och uppdatera politiken. Jag tar själv del i det arbetet i Göteborg.
Det jag efterlyser är goda exempel på saker partikamrater har gjort ute i landet, på nätet eller på gatan eller på scenen eller i köpcentret eller whatever. Jag vill att dessa goda exempel ska vara det man möts av på socialdemokraterna.se och på partidistriktens hemsidor över hela landet.

Tills dess - melankolisk uppmuntran i världsklass!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

2/3-dels samhället genomfört - grattis Alliansen!

Genom flera inlägg i media denna dag så slår det mig att det vi ser är en manifestation av den moderatledda alliansregeringens metod. Att säga en sak och verka för det motsatta.
Det vi ser i samhället är 2/3 dels samhället som glider in. Låt oss med nyspråk kalla det permanentat utanförskap.
I Fas 3 har vi ca 30000 varav kanske 4 000 lämnar för studier eller jobb, resten är kvar. 
Socialstyrelsen visar i en ny rapport att vi har nära 14 000 unga sjukpensionärer (aktivitetsersättning med nyspråk) mellan 20 och 24 år, de flesta har en psykiatrisk diagnos. Under 30 är är det ca 28 000 personer. Det är en ökning på gruppen 20-34 åringar med 80% jämfört med Finlands 5% och Danmarks 10%.


Det innebär nära 70 000 människor som samhället slutat att jobba för. 


I botten för de med aktivitetsersättning ligger tydliga sociala orsaker där bristen på gymnasiekompetens är den enskilt största faktorn. 
I Alliansens Sverige sänks ersättningen till gymnasieskolan med 675 miljoner kronor i år. Samtidigt får Fas 3 anordnare dela på ca 1,5 miljarder i anordnarstöd. Gör matten själv.


Det rapporteras också om andra allvarliga brister i skolan där den jämlikaste (och bland de bästa) skolan i världen är ett minne blott. 14000 elever lämnade grundskolan förra året utan möjlighet att söka till gymnasiet. Var fjärde genomför inte sin gymnasieutbildning.


Min ekvation stannar på att det är en medveten nedmontering av det svenska välfärdssamhället där den som inte är 100%, 100% av tiden lämnas utanför, redan som barn.


Det system som växer fram gynnar företag framför individer (momssänkning, sänkning av arbetsgivaravgift, Fas 3) och det är individens ansvar att vara anställningsbar.
Detta system är inte bara ovärdigt för de som drabbas och hamnar utanför utan även kortsiktigt och samhällsekonomiskt vansinne. Samhället måste satsa på barnen och på framtiden.


Klyftorna i samhället växer och leder till att den översta procenten blir rikare men gapet till resten ökar. Ingen blir lyckligare av ökade klyftor (inte ens de rika). Den sociala konkurrensen och otryggheten ökar vilket skapar stress och psykisk ohälsa redan i tonåren.


På ett seminarium med supersociologen Gösta Esping-Andersen häromdagen sa han som avslutning - alla goda reformer börjar med bäbisar. 
Det föds just nu fler bäbisar i Göteborg än nånsin tidigare. Frågan är vilken framtid de växer upp i. En där jämlikhet och social trygghet råder eller en där den starkes rätt är norm. Just nu är det svenska samhället på väg i allt snabbare takt i motsatt rikting mot den för mig önskvärda.


Peter Andersson, Roger Jönsson, Ylva Johansson, Yasmine Lundin, LO-bloggen
Dagens Arena, DN, SR, SVT, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, regeringen, aktivitetsersättning, utanförskap, fas 3

bloggarompolitik.se

Det är inte bara ditt fel Håkan Juholt.

Det är mitt fel, säger Håkan Juholt om det rekordlåga förtroendet och det urusla opinionsläget.

Ja det är det Håkan. Samtidigt så är det inte bara ditt fel.


Du leder ett parti som är helt handlingsförlamat, en kampanj mot barnfattigdom rullar igång idag där timingen kan väl antingen ses som katastrofal eller perfekt men där man åtminstone inte kan påstå att partifunktionärerna får gå ut med råg i ryggen.
Återigen består dessutom kampanjen mer av att göra saker än att vilja saker. Vi ska knacka dörr, vara utåtriktade, ha öppna möten, det är klart vi ska. 
- Vad ska vi prata om? 
 -Barnfattigdom. 
- Ok, vad ska vi säga?
- Att vi är mot.
- Vad ska vi göra åt det? 
- Vi måste ha en socialdemokratisk regering! 
- Ok, men vad ska vi faktiskt, praktiskt göra åt barnfattigdomen?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra åt arbetslösheten?
- Vad ska vi faktiskt praktiskt göra för att förbättra kommunernas och landstingens verksamheter?
- Hur ska vi möta de ökade kraven i arbetslivet?
- Vad ska vi göra åt att ungdomar i Sverige ofta mår dåligt psykiskt och är stressade?


Den skuggbudget vi lade för en knapp månad sen var i stora delar bra (infrastruktur, utbildning) men samtidigt hade den stora brister och framförallt präglades den av en ovillighet att stå på egna ben. Den lutade sig fast mot regeringens politik och relaterade väldigt mycket till den. Onödigt mycket för att vara den första oppositionsbudgeten i en mandatperiod.
Ett exempel som Gunilla Källenius tar upp är biståndsbudgeten där vi accepterar en bokföringsteknisk detalj för att föra en miljard från bistånd till den generella potten.
Ett annat, mindre viktigt,  är det modifierade RUT-avdraget.


Sluta res runt och få förlåtelse Håkan Juholt. Lås istället in dig på din kammare med Marika Lindgren Åsbrink och några till och kom inte ut förrän ni börjat göra en egen politik och vet vad ni ska säga om den. De breda penseldragen lovar att detaljerna kommer bli bra, dags att börja visa upp dem nu. Otåligheten är stor inom partiet, utanför partiet växer enbart ointresset för våra förslag.


Många har kommenterat dagens opinionsmätning, bl.a. Peter Andersson, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Kristian Krassman, Peter Johansson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Om barnperspektivet som det enda möjliga.

"Och skrika ska mitt lilla barn få göra - för skrik det tycker jag om att höra." - Jojje Wadenius

I många inlägg har jag skrivit om det fruktansvärda slöseri vi håller på med  i vårt samhälle. Vi slösar med vår gemensamma framtid.

I Göteborgs kommunfullmäktiges gällande, socialdemokratiska, budgets tredje stycke står det att

"Till detta vill vi lägga ett barnperspektiv på politiken. Men det menar vi  bland annat att konsekvenser för barn ska analyseras och vägas in inför alla  viktigare beslut på samma sätt som vi har börjat göra när det gäller  konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Om vår stad är en  bra plats på jorden för barn och ungdomar att växa upp på behöver vi inte  känna någon oro för framtiden. Människor som får mogna till vuxenskap i trygghet och kan förverkliga sin potential är den bästa grunden för ett gott och framgångsrikt samhälle. En stad där barn mår bra är en bra stad också för de vuxna att leva i." 

För mig innebär detta att den satsning vi i Göteborg gör på att bygga ut antalet platser i barnomsorgen med ca 30% och det uttalade målet är att barngrupperna ska bli mindre är en självklarhet. Jag beklagar att det inte blivit gjort i den takt Göteborgs uppväxande släkte hade behövt något som bl.a. avspeglas i skolornas ojämlika förmåga att utbilda elever till godkända betyg.

När jag pratar med personer som på olika sätt är inblandade i socialtjänst och skola så är det en sak som återkommer, det behövs tidiga åtgärder för att hjälpa och stötta de barn som riskerar att hamna snett. Det innebär att förskolorna har tillräckliga resurser för att göra skillnad för de barn som behöver det. Egentligen betyder det också att den regel om att barn till arbetslösa får mindre tid i förskolan, en regel som ser olika ut från kommun till kommun, är kontraproduktiv i förhållande till samhällsekonomin.

Det jag har fått höra är röster ur verksamheter som hanterar barn med sociala och kognitiva problem och kanske inte de mest objektiva så därför är det skönt att via forskningen se att de vet vad de pratar om. Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg har i veckan publicerat en rapport med internationell forskning av Gösta Esping Andersen som visar sambandet mellan tidig och god barnomsorg och kognitiv förmåga, speciellt hos barn som är socialt utsatta.

Varför är nu detta så viktigt? På lång sikt är det inte bara en fråga om individens chanser, vilket naturligtvis borde vara tillräckligt. Det är dessutom en fråga för den sociala sammanhållningen i samhället och samhällsekonomin.
Den enskilt viktigaste faktorn för att få ett jobb är att klara grundskolan och få gymnasiebehörighet. Det är klart att det finns vägar för de som inte klarar grundskolan men de är smala och osäkra. För många innebär skolans misslyckande en framtid i social utsatthet.
Esping-Andersen visar att vi för att minska skolans möjligheter att misslyckas ska satsa ännu hårdare på kvaliteten i förskolan och att försöka få de barn som behöver förskolan att också gå där.

Två hårda förslag på detta.
1. Avgiftsfri och obegränsad barnomsorg inom förskolan för barn till arbetslösa.
2. Fortsätt med en nationell satsning på minskade barngrupper i förskolan och låt den innefatta grundskolans tre lägsta årskurser.

Det är två väldigt enkla förslag för att förbättra samhällsekonomin om 15 år. Att påstå att detta är dyrt är absurt, vi har helt enkelt inte råd att låta bli.

Om vi väljer att låta bli att satsa på barnen så kommer en faktor att vara den allt överskuggande för barnens framtid - föräldrarnas utbildningsnivå. I min värld är det inte rimligt oavsett om du är socialist eller nyliberal. Var och en ska väl kunna vara sin egen lyckas smed?

Näringslivet och pensionärerna har både finansiellt och röst-starka organisationer. Barnen kan bara lita på andra. Därför är barnperspektivet det enda möjliga för att i längden utveckla det här samhället.
Det är dags nu.

Fanny Johansson om att utan visioner står vi still.
SR, Exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se