Vad är det som händer? Varför är vi inte arga på borgarna?

Kära Socialdemokrater
Varför är ni inte ledsna, arga och högljudda?
Jo ni är visst det men det vore väl bra att låta bli att analysera resultatet av det rödgröna samarbetet till efter regeringsplattform och valdag är genomförda.
Vad jag menar är att varför är ni inte arga ledsna och högljudda mot regeringens politik? Nog är det väl förjävligt att studieresultaten i Stockholms förorter sjunker i takt med lärartätheten. - Ansvariga? Borgarna!
Nog är det väl fördjävligt att i en vanlig industri så är 5 av 15 tillfälligt anställda eller från bemanningsföretag. (Källa: IF Metall) LAS är redan satt ur spel, nedåtpressningen på lönerna är inledd och kommer att bli starkare ju fler man lyckas tvinga ur fackförbunden.
Att vi har en arbetslöshet uppemot 10% där långtidsarbetslösheten biter sig fast, där ungdomar har förtvivlat svårt att komma in på "vanliga" jobb.
Att vi dessutom har en ovärdig a-kassa där endast ca 10 % får 80% av lönen och där avgifterna är högst för dem som tjänar minst, och en sjukförsäkring som borgarna kallar bidrag där man blir frisk efter 6 månader oavsett om man är det eller ej!
Så jag har ett förslag:
Nu slutar vi tycka att vi ska hålla på med sakpolitik, den fighten vinner vi inte. Inte för att vi har sämre förslag men för att våra förslag är för praktiska, sakliga och noggranna för att väcka några speciella känslor.
Däremot måste vi förklara att det Sverige som de flesta som röstar växte upp i, det Sverige dit flyktingar och arbetskraftsinvandrare sökte sig till, det landet håller på att förändras. T.o.m. förstöras för att vi har en regering som har problem med att det unikt fantastiska med Sverige skapar ett högre skattetryck än andra länder - so f-n what!
Vi som vill ha en ny regering kan inte nu bågna under trycket från opinionsmätningar och sakpolitiska utfrågningar och resignera, vi måste visa att vi är arga på vad regeringen håller på att göra med landet.
Vi vill försvara välfärdslandet Sverige men fråga de som gjorde jobbet förra århundradet om det gick lätt och om det var sakpolitiken som var avgörande, nej det var kampen om allas lika värde. Kampen för en värdig värld där man inte skiljde på folk och folk - som borgarna vill göra i sina elitklasser.
Nu får det vara nog med att göra valkampanj på borgarnas villkor. Nu är det vi som får upp det här trygghetsälskande folket ur sofforna. Det är dags att visa att vi är en folkrörelse som inte fogar sig i mediakoncept eller behöver diskutera räntesatser på statsskulden. Nu är det dags att visa att vi är förbannade och förbannat oroliga, det här valet är så fruktansvärt viktigt att det inte duger att säga att vi gjorde vårt bästa, människors liv hänger på att vi gör allt vi nånsin kan för att vinna, glöm inte det.
Avslutar med en snutt från Karl-Petter Thorvaldsson där han pratar om vad August Palm kämpade emot.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Det finns ideologi bakom allt

Jag har ägnat en del av dagen att gå igenom Socialdemokraterna i Göteborgs lokala vallöften och ambitioner för att hitta ideologiska vinklar på dem.
Det är inte svårt att se att inget av dem är genomförbart med en inkomstskattesänkningsfundamentalistregering (quite possibly mitt längsta ord nånsin). Så nog finns det skillnad och ideologi i denna valrörelse.
En annan fundamental skillnad mellan den socialdemokratiska vägen mot den borgerliga är hur de borgerliga vill bestraffa problemen (mer poliser, betyg i ordning) istället för att motverka skälen till grov brottslighet och sociala problem med förebyggande åtgärder. Hamnar folk snett är det väl deras eget fel verkar tanken vara och även om det delvis är sant så går det betydligt mer sällan snett i ett samhälle där folk har utbildning, jobb och samma möjligheter från födseln.
bjuder här på en bonus i form av Göteborgs Kommunstyrelses ordförande Anneli Hulthén på göteborgssossarnas valspurtsupptakt i helgen. Det är väl värt att lyssna till.


Tack för peppen Anneli!
(Ni kan läsa Annelis blogg här.)
Fler progressiva bloggar på Netroots!

En önskelista för de som redan har allt

Jaha, så kom det då, borgarnas önskelista.
Det innehöll, nästan helt oväntat, skattesänkningar och försämring av anställningstryggheten.
Men eftersom vi har gått och väntat på en borgerlig gemensam politik sen i maj då den rödgröna budgetmotionen kom så var det inte förvånande att när de nu presenterar en önskelista tog de i så de spräckte ramarna. Men det är klart att med deras överallt hängande brasklapp "om ekonomin tillåter", så ska de inte göra någonting så det blir nog inte så farligt i verkligheten?

Ett exempel på hur man tänker på finansiering kommer här:
3,6 miljarder tillförs välfärden
15 miljarder försvinner på inkomstskattesänkningar

Det står också i manifestet på sid 10
”Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår är det motiverat att genomföra ytterligare lättnader för att stärka tillväxten. Det gäller bl.a. bolagsskatten, arbetsgivaravgifter, värnskatten, riskkapitalavdrag, FoU-avdrag och expertskatt”.

Nu vet vi att ca 24000 välfärdsarbetare har försvunnit under de senaste 4 åren, om borgarna får fortsätta med sina skattesänkningar som enligt Riksdagens utredningstjänst blir ca. 100 miljarder till,
(eller om vi når den av Reinfeldt önskade genomsnittliga europeiska nivån vilket betyder skattesänkningar på 240 miljarder, mer än all sjukvård i Sverige), så det kommer att bli många arbetslösa kommunalare och kommuntjänstemän ute i vårt avlånga land.

Det som är riktigt bra med det borgerliga manifestet är att det nu inte råder något tvivel om vilken politik som kommer att föras vid en ytterligare valseger för högern.

Det är ett vägval vi står inför: Välfärd, värdighet och jobb eller stora skattesänkningar.

Andra bloggar i ämnet hittar du all over Netroots!

Vem tjänar på politiken - hur räknar människan?

Jo, jag såg just Fredrik Reinfeldt på tv, ja den Fredrik Reinfeldt. Statsministern. Landsfadern. Den allmänintresserade...
Han vars familj tjänar 10 000 i månaden på regeringens politik.
Han säger att undersköterskor, sjuksköterskor, brandmän, poliser och andra "Samhällsbärare" är de som ska tjäna mest på den borgerliga politiken, ett problem är att det inte syns när man jämför siffrorna. (källa Storstad)
Jag måste fråga mig; hur räknar han? Om skatterna fortsätter att sänkas i den takt som de gjorts hittills under högerstyret kommer det  att bli skattesänkningar på ytterligare nästan 100 miljarder, lika mycket som halva landets sjukvård.
Mona Sahlin skriver så här:
"För att spara 100 miljarder kronor krävs att nära var tionde anställd i alla skattefinansierade verksamheter sägs upp. I den offentliga sektorn motsvarar det ungefär 12 000 lärare och 14000 undersköterskor och 1500 poliser och så vidare. Sammanlagt handlar det om omkring 100 000 anställda."
Mycket nytta det gör de 100 000 att de som får vara kvar får mer i plånboken efter skatt. Men eftersom de som är kvar kommer att få slita så hårt för att de är för få på jobbet så kommer de att bli sjuka och då gör det inte heller dem något gott att borgarna sänkt skatten och eftersom de inte heller har någon privat sjukförsäkring så kommer inte den offentliga vården att räcka till för att rehabilitera alla dessa utslitna "Samhällsbärare" så de som är kvar får jobba ännu hårdare - ni förstår resonemanget.
Så jag ber alla "Samhällsbärare" att tänka efter innan ni går på Reinfeldts blå dunster.
Jobb och välfärd eller sänkta skatter för de som jobbar (och mest för de rika), däremellan går den djupa klyftan i årets val.

Läs också Kulturbloggen om Reinfeldts allmänintresse.
Ett hjärta Rött om egenintresset som styr.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Behovet att erkänna problem - om Sahlin och Trängselskatt

Långt innan "att göra en pudel" blev ett begrepp hade Mahatma Gandhi förstått värdet av att offentligt be om ursäkt för sina misstag.

Han gjorde det när han hade uttryckt sig fel, när han hade värderat en situation fel eller när han tyckte att hans karaktär hade sviktat, han gjorde det oftast innan någon annan hade yttrat kritiken.

Det hade antagligen blivit ganska trångt om utrymmet om dagens maktmänniskor hade gått så hårt sig själva i det offentliga rummet men det finns ändå en djup lärdom i detta. 

Här följer två exempel på när en sund Gandhism kan utövas.

1. 

Imorgon ska min fellow Jämlikhetsande Mona Sahlin intervjuas i P1:s partiledarutfrågning, jag vill självklart inte att hon ska lägga sig på rygg och ta skit men det är klart att det finns problem i verkligheten som inte kommer att försvinna i och med en rödgrön valseger, det finns också problem med förtroendesiffror, med opinionssiffror och det finns problem med ett rödgrönt samarbete. Om Mona Sahlin erkänner att problemen existerar så visar hon också att hon kan hantera dem.

2.

I Göteborg har alla partier i kommunstyrelsen beslutat att införa trängselskatter. En "vanlig" artikel på GP-webben har på sin höjd 15-20 kommentarer. Helgens artikel om enfrågepartiet (mot trängselskatt) Vägvalet har mer än 300 kommentarer. 

Det är ett stort problem i opinionen och ett problem som inte bemöts. Argumenten för det låter; "Debatten kan inte vinnas, vi hinner inte få folk att förstå, tar fokus från andra frågor". 

Detta stämmer säkert men vad vi gör är att vi ignorerar en opinion i en fråga som jag tror kommer att få annars ganska gjutna s-väljare att gå till missnöjespartier och till sofflocket. Samtalen på arbetsplatser, vid dörrknackningar och telefonsamtal fastnar ofta i denna fråga.

Vi har alltså en fråga som engagerar medborgarna men som ignoreras av de etablerade politikerna. Det är enligt mig respektlöst och skapar politikerförakt och demokratiunderskott.

Det finns ju ingen saklig debatt att ta men någon form av svar på den flod av populistiska spekulationer som beslutet har skapat måste till, kanske ska man få alla partier att samarbeta kring detta för det är inte en valfråga, det är en demokratifråga.

För att tillgodose behovet av Gandhism i detta läge så måste jag säga att jag själv inte orkar ta i denna sakfråga, dels engagerar den mig inte personligt, även om min fru skulle åka genom spärrarna till sitt jobb varje dag. Dels är det en massa teknikaliteter och teknikaliteter är inte min styrka.

Så dagens moralkaka lyder: erkänn de problem som finns och erkänn att lösningarna ibland inte är populära men att man ibland måste göra saker som inte är populära, ibland måste man göra saker för att det är den minst dåliga lösningen men då ska man vara öppen med det.

Fler progressiva bloggar på Netroots