Att välja sina strider - eller - Att möta sina väderkvarnar

Jag har en beef med Göteborgs stad.
Det är nog en av de nördigaste och minst opinionsdrivande politiska frågor som finns men en där jag uppfattar att jag har sett ljuset och folket mitt i stan är förblindade av sin

ekonomistyrning.

Det handlar om lokaler. Idag styr Göteborgs stad via sitt Lokalsekretariat med järnhand över alla kommunens gemensamma lokaler i staden oavsett var de ligger och vilken förvaltning som använder dem.

För stadsdelsnämnden där jag sitter innebär det att ett beslut om att bygga en ny skola inte är ett faktiskt beslut utan en önskan till Lokalsekretariatet att prioritera, bedöma och slutligen eventuellt bygga en skola.

Nå, den här väderkvarnen har jag valt att bekämpa. Varför? Det är egentligen enkelt. Om en förvaltning ska betala för de lokaler den använder så måste den kunna besluta om att utveckla dessa lokaler.
Alternativet är i mina ögon att förvaltningen inte betalar för lokaler och hela lokalfrågan centraliseras.

Att vi dessutom har en central förvaltning som nästan uteslutande ägnar sig åt intern fakturering känns fruktansvärt ineffektivt. Vi har fler sådana och det kan nog bli nästa väderkvarn.

Min kamp så långt är att en motion är inskickad från åtminstone två föreningar till Distriktårskongressen i Göteborg och en skrivelse om ett akut ärende som igår antogs av SDN och som skickas till kommunstyrelsen. Det handlar om att vi har två skolor som behöver byggas ut. Omedelbart. Men Lokalsekretariatet vill inte göra på det sätt som stadsdelen har beslutat utan vill tvinga Stadsdelsförvaltningen till dåliga kortsiktiga lösningar.

Om du är Göteborgare, vill bidra till kampen och dra ditt strå till stacken har du min motion tillgänglig här, slit den med hälsan, sista dag att motionera till Göteborgs Partidistrikt är 2 februari 2014, hur det ser ut i andra partier får du ta reda på själv :).

BTW: Jag är nominerad till uppdraget som gruppledare i SDN Askim-Frölunda-Högsbo, tror du att mitt engagemang för den här frågan förstärker eller försvagar mina chanser? Ditt svar säger mycket om din inställning till partiet i Göteborg. Själv hoppas jag naturligtvis att det stärker mina chanser men helt säker är jag inte.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Öppenheten med valstrategin ställer stora krav på politiken

Idag presenterade Socialdemokraterna via valledaren Janne Larsson valstrategin för 2014. Det är två valdatum som täcks in. EU-valet och det stora valet till, kommun, region och riksdag i september 2014.
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.

Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.

Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.

Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.

Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.

Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.

AB, AB, SR, DN, SVT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ny skandal - då växer SD igen.

Funderar på det här med SD. Oavsett hur mycket rasism, skit och vilka myter deras politik bygger på så växer de stadigt. Varje gång "etablissemanget" konfronterar SD så är det fler som får upp ögonen för alternativet som inte är med i spelet i mitten.

Risken är jättestor att fler och fler väljer att gå med i alternativet till den grå massan med den själsdödande politiska retorik som vi har idag. Den möjliga väg som Karin Pettersson målar upp med frihet genom jämlikhet som politisk kontrast till borgerlighetens mer kortsiktiga plånboksflörtar är den jag ser som utvägen.

Socialdemokraterna måste möta smygrasism, social oro och allt trögare social rörlighet med aktiva insatser. Här har fackföreningsrörelsen också en stor uppgift. Det stora misstaget man kan göra är att kalla skapandet av möjligheter för integrationspolitik eller liknande. Det som behövs är insatser som är bra för alla, nya svenskar och gamla. Utbildning, arbetsmarknad, välfärd, bostäder, framtidsfrågor. Det är också så vi minskar SDs inflytande över den politiska debatten. Utmana dem på riktig politik istället för att spela på deras planhalva där halva sanningar, överdrifter och rena påhitt kan bemötas så ofta att de blir sanna.

Jag förstår samtidigt den starka viljan att bemöta SDs stolligheter. Det är som en reflex. Tyvärr är det en reflex som vi måste motarbeta. Den enda som vinner på att ett samfällt politsikt och medialt etablissemang attackerar dem är SD själva. Denna vecka öppnas dammluckorna igen och jag kan tyvärr förutse resultatet.

Jag tror att valresultatet kommer att bli sämre än dagens opinionssiffor för SD men jag tror att de kommer att försvara den position de har uppnått. Många av dagens sympatisörer är helt enkelt missnöjda med att övriga partier inte ser dem, att SDs enkla lösningar är precis så enkla som de låter.

Att paritets retorik har börjat fastna i mediernas medvetande är en sak. Att den även avgör andra politiska agendor är än värre. Istället för framtida möjligheter ser kommun efter kommun tillskottet med mänskliga resurser från andra länder mer som problem.
Så kom igen nu kära partiledning. Låt oss prata om jämlikhet och ge oss ner i verktygslådan efter arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och bostadspolitik. Det väcker tankar om en bättre framtid. För alla svenskar, oavsett om vi är det från födsel eller ej.


AB, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Muteborg: Bilden är satt - hur ändrar vi den?

Att förändra den bild som medierna framgångsrikt klistrat på Göteborg som ett Eldorado för lycksökande chefer och politiker (en bild som jag inte instämmer i) kommer att kräva en hel del. Det verkar finnas skäl att ifrågasätta den rekryteringskultur som finns i Göteborgs stad, speciellt i bolagen. En samlingsbild av kommunens chefer och direktörer ger en väldigt homogen bild.

Att förändra bilden av Göteborgs politiker och inte minst de, sedan två decennium, styrande socialdemokraterna kommer att bli svårare. Jag tror att det kommer att krävas en offentlig och tuff process där vi tillsammans med Göteborgarna ska försöka hitta en balans mellan kontroll, förtroende och förändring. Jag tror att väldigt mycket har förändrats i den offentliga kulturen de senaste 10 åren men det finns fortfarande kvar en ömsesidig misstro mellan medborgare och politiker som i mycket består av ett informationsglapp. Ledarskapet har visst förändrats, men tillräckligt mycket? Är det tillräckligt öppet?

Informationsglappet består i väldigt stor utsträckning i perspektiv. Anledningen till att Göteborg deltar i en mässa i Cannes är inte att chefer och politiker ska ha det gött på Rivieran. Hade mässan varit i Säffle skulle Göteborg ändå varit med. Perspektivet är att Göteborgs utveckling på lång sikt är beroende av att ha långa tentakler ut i världen och att konkurrensen bland Europas städer och regioner för att locka investerare är stenhård. Representation är jobb och ibland blir den i former som få "vanliga" människor kommer nära. De som lever i den här vardagen har också ofta svårt att ta till sig att andra tycker att det är att leva lyxliv på skattepengar. Det kan ofta finnas anledning att ta ett steg tillbaka och se sig själv från utsidan.

På kort sikt så känns det som att bifalla kraven på ännu hårdare kontroll som den enda vägen att gå. Jag tror att det är fel väg. Kontrollkultur binder fast oss i mönster, förtroendekultur skapar initiativförmåga. En utvecklad förtroendekultur kommer att innebära att anställda och politiker även i framtiden ibland misslyckas med att leva upp till sitt förtroende men alternativet leder oundvikligen till stagnation.

Här har politiken en stor uppgift. Att pressa på stadens administrativa ledning för att säkerställa att de förändringar man begärt inte bara genomförs på papper utan även i handling. Att själva öppna sig och bemöta kritik om att prioritera skattepengarna fel. Att inte acceptera bilden av politiker som en särskild sorts människor.

För vi ska minnas att de politiker jag pratat om ovan är de 4% av alla politiker som har sin försörjning via politiken, vi andra 96% gör det på en betydligt mindre glamorös arena med många kvällar och helger som vi investerar för att vi tycker att det är viktigt och roligt, risken med ett alltmer utbrett och i medierna underbyggt politikerförakt är att de vi borde ha som förtroendevalda inte längre är tillgängliga.

GP, GP, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Några frågor ang #strippgate

Jag har själv väldigt svårt att arbeta upp den form av raseri som min partikamrat Bengt-Arne Reinholdsson, ordförande för alkoholtillståndsutskttet i Göteborg, visar upp angående det faktum att strippdansöser har uppträtt på Petter Stordalens prestigebygge Clarion Post Hotell i Göteborg.

Jag har därför försökt att bena i vad det är som upprör. Är det:

1. Jämställdhetsperspektivet? Det är faktiskt lite upprörande att det enbart var nakna kvinnor som dansat, inga nakna män har rapporterats, men det har väl inte varit vinkeln.

2. Att nakna människor har presenterats som underhållning? Jag antar att de som betalat för att delta i evenemanget har fått en hyfsad bild av vad kvällen ska innehålla och därför borde kunna klara sig undan psykiska men. Alternativt att de hade full frihet att vända bort blicken eller lämna lokalen när nakenheten presenterades. Huruvida det är smakfullt, modernt eller önskvärt kan naturligtvis diskuteras men förbjudet? Really?

3.Kvinnornas utsatthet? I mina ögon är det väl en ytterst kontrollerad miljö de har uppträtt. Ja, alkohol fanns med i bilden men tror tillståndsenheten att män blir dreglande idioter som inte kan låta bli att kränka kvinnor skulle väl inga alkoholtillstånd alls delas ut.
Att sexindustrin är en gyttjepöl av kränkningar är sant men att det skulle vara skälet i den här siutationen. Nja.

Nej, jag tror inte att dessa skäl är avgörande för indignationen. Jag tror att det avgörande är att tillståndsenheten känner sig lurad, att det i ansökan inte uppgetts något om nakenhet och att det gällande regelverket då skulle ha sagt nej.

Låt oss säga att jag hoppas att detta är skälet till upprördheten. Om skälet är sann moralisk indignation över att nakna människor uppträder för påklädda, så känner jag att den svenska officiella moraluppfattningen tagit ytterligare steg mot reaktionära och gammelkyrkliga värderingar snarare än liberala och tillåtande.

Jag vill med detta inte på något sätt släta över mäns objektifiering av kvinnor. De patriarkala strukturerna är ett stort gissel i samhället. Det jag vill påpeka är att den moralpanik som nu utbrutit visar stora mått av patriarkala och paternalistiska drag, något som snarare befäster strukturerna än bryter dem.-

GP
Posted using BlogPress from my iPad