Hur blir det politisk verkstad av idéerna?

Igår var det dags för besök på Go(s)Väst på Knarrholmen i Göteborgs skärgård.
Många spännande och intressanta människor och samtal, utan protokoll och åtgärdsplaner, utan annat syfte än att vara just intressanta.

Från seminariet "Mot valseger" med Linus Glanzelius, Johan Büser, Anneli Hulthén och Jan Larsson under Go(s)vast på Knarrholmen 31/8 -'13

Ändå är det lite tomt när man lämnar de flesta seminarier. Jag har funderat vad det beror på och jag tror att jag kom på det?!
Min tanke är att samtalet aldrig hinner lämna idéernas ljusblåa värld. Vi kan definiera problemet och vad som skulle avhjälpa det men vi jobbar oss nästan aldrig ner till hårda förslag, i alla fall inte på andra områden än skatter.

Så vi säger att vi måste få ner arbetslösheten och vi säger att vi ska få bättre utbildning men vi har få tydliga förslag.
Ett är mindre klasser. (Kanske inte det hårdast vetenskapligt förankrade men åt rätt håll)

Ett av den mindre konkreta typen är sysselsättningsgaranti för ungdomar inom 90 dagar. Det är ett jättebra förslag. Men när ska denna garanti fyllas med innehåll? Utan en tydlig plan är ju risken uppenbar att en hel del ungdomar kommer att hamna i låtsas-åtgärder med svag koppling till arbetsmarknaden.

En del i det hela är att det inte är politiker som ska förverkliga de politiska idéerna och det kan vara dumt att binda fast sig vid en exakt metod. Som person finner jag det oerhört otillfredsställande. Det är ju själva idéarbetet fram till ett färdigt koncept som är spännande. Att lämna något halvfärdigt till okända storheter på en förvaltning har ju sina risker. Mina erfarenheter från den ideella sektorn visar också med stor tydlighet att en viktig väg till framgång är att man äger ansvaret för sina egna idéer om man vill få dem genomförda.

Så jag har funderat på hur man både kan få inspiration från seminarier och forma om den till konkreta förlsag. Det jag funderar på att starta upp är en politisk verkstad, en mötesplats för inspiration där vi tillsammans kunde workshopa fram konkreta politiska förslag och åtgärder för att skicka vidare i partiets vård. Efter gårdagen på Knarrholmen så aktualiserades de tankarna. Nu ska det bara bli av också...

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vi kan ju inte bara tänka på de som har det svårt - eller?

(- För ett rättvist urval får alla samma prov, varsågoda att klättra upp i trädet där.)

I dessa dagar med fullt fokus på stängningen av Lundsberg har jag idag fått en rejäl genomgång av hur det står till i skolorna i vår stadsdel. Som tur är riskerar ingen av dem stängning och arbetet för en trygg och lugn skola att arbeta i är högt på listan av kvalitetsförbättrande åtgärder.

Läget i stadsdelens skolor är tack bra för det mesta och ok för en del men tendensen över tid är ändå att det totalt sett blir sämre resultat. Jag tänker faktiskt inte skylla varken Jan Björklund eller kommunaliseringen av skolan för det men en av de faktorer som har gjort den finska skolan framgångsrik är kontinuitet. I Göteborg har vi nyss genomfört stadsdelsreformer som har skakat om i alla organisationer, på alla nivåer. Ett exempel är att rektorer har bytt jobb som säsongsarbetare i Alperna. Det är självklart att det påverkar kvaliteten och det verkar som att det inte bara gäller skolan.

Diskussionen gick fram och tillbaks t.ex. om att det faktiskt är viktigare att alla kommer in på gymnasiet än att de har godkänt i alla ämnen men också att eleverna faktiskt klarar av gymnasiet när de kommer dit.
Någonstans på vägen dök ett av mina röda skynken upp. Det är idén om att vi måste stimulera de som har "lätt för sig" i skolan, att de måste bli utmanade. Det är de som ska bli eliten.

Min invändning är att vi inte alls måste stimulera några A-pluggare. I alla fall inte så länge det finns elever som inte klarar målen. Om en elev som har "lätt för sig" blir lika resurskrävande så är det fullständigt felaktigt.

Jag kan finna två skäl att stimulera elever som har "lätt för sig". Det ena är att de inte ska sluta gå till skolan. Det andra är om deras eventuella brist på stimulans påverkar undervisningen för de elever som har det kämpigare negativt.

Min övertygelse är att det inte är dina studieresultat i grundskolan som avgör om du är ett forskarämne eller inte, det kan på sin höjd vara en indikation.
Alla ska ha möjlighet att söka in på gymnasiet. Det är första prioritet för grundskolan (åtminstone i högstadiet). I andra hand kan man lära ut studieteknik och i tredje hand finns också ett fostrande uppdrag.

Sen ska alla som går ut gymnasiet läsa in högskolebehörighet.

GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dagens fråga!

En fråga som jag kanske tycker fattas lite i debatten, både från journalister och politiker. Det påstås också vara en fråga som är visionsframkallande vilket aldrig kan vara fel. Eller?

och inte bara

Tänk vad livad den politiska debatten kunde vara då.

Frågan är dessutom utmärkt att ställa sig vid allt politiskt arbete. Pragmatism ska vi ha men när den får råda utan störning av ideologi och kompass så blir nog riktningen lite svajig.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

- Hoppa i fällan? Jajamensan!

Det hjälps inte att man förstår. Som en glad kommandora har jag också hoppat i fällan.

Den som gillrat den är moderaterna. Det kan t.om. tänkas att Kent Persson visar upp en smula strategisk kompetens, någon form av kompetens måste han ju ha(?).

Fällan är det femte jobbskatteavdraget.
O hur enkelt det är att styra bort diskussionen från det moderata misslyckandet med att minska arbetslösheten genom att reta upp sossar med skattesänkningar.

Partiledningen försöker desperat hålla frågan ifrån sig genom att svälja det sura äpplet. Tyvärr är det femte jobbskatteavdraget en fråga som är lätt att prata om, till skillnad från kompetensgap och matchningsproblematik. Till skillnad från massavhopp från gymnasiet och statligt godkänd lönedumpning i många av LO-sektorns branscher. Till skillnad från övertidsuttag och ökande psykisk ohälsa.

Skatt är lätt att förstå och lätt att prata om, därför gör vi det. Leif Pagrotsky fick partiets uppdrag att se över skattepolitiken. Tyvärr blev det något av en tumme där han utgick ifrån dagens system istället för att tänka nytt. Här fanns en möjlighet att spela på en helt egen planhalva även inom skattepolitiken. En möjlighet att visa alternativ.
Dagens besked att inte röra "vanligt folks" plånböcker är snarare att godta bristen på egna förslag och acceptera skattesänkarracets fortsatta urholkning av välfärden och värdigheten i våra gemensamma system.

Jag tror att jobben kommer vara en stor fråga i valrörelsen. Risken är dock uppenbar att moderaterna lyckas styra om tyngden i debatten till att bli en plånboksdebatt som oroar människor istället för en värderingsdebatt om hur vi vill att samhället ska fungera, nu och i framtiden.

Så jag erkänner att jag glatt hoppat i skattefällan och ber nu att partihögkvarteret skickar ut räddningspatruller till mig och andra socialdemokratiska bloggare, opinionsbildare och ideologer landet runt för att dra upp oss. Kanske med hjälp av en arbetstidsreform (om man får drömma lite).

Tjoho!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Varför håller vi på?

Blev upplyst om nedanstående fantastiska citat från en av socialdemokratins ikoner. Hoppas att även andra ser och funderar på det.

Citatet är snott från Helen Pettersson, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för ABF:s, Facebookflöde, det ger ett visst hopp även i arbetslinjens och pragmatismens tidsålder.
- Posted using BlogPress from my iPad