Jag skrev igår om kvalitetssäkring. Sent igår ledde det till en mailkonversation med den kloke och skarpe
Roger Jönsson som smakar på politisk styrning från sin synvinkel. Jag bjuder här på den mailkonversationen. Någon annan som vill vara med? Varmt välkomna!
Hej!
Jag kan inte låta bli att kommentera ditt blogginlägg. Speciellt fokuserar jag på följande mening:
"Hur förvaltningen lyckas bör vi inte lägga oss i så länge de når uppsatta mål, håller sig inom lagen och värnar medarbetarnas arbetsmiljö."
Jag är av den åsikten att ska vi lyckas med målarbetet måste vi veta detaljer för att förstå helheten. Även när en förvaltning lyckas uppnå målen måste vi veta exakt vad som har gjorts för att det blir bra och målen klaras av. Det kan också betyda att vi måste lägga oss i detaljer för det kan vara så att det som står ovan klaras a men att det kanske är ohållbart ur miljösynvinkel, de som tar del av tjänsterna med mera.
Jag vet om att tjänstemän älskar att komma med detta om målen. Orsaken är att de tror att man därmed har begränsat politikerna och deras möjligheter. När jag har förklarat för dem min syn på det hela blir de klart nervösa.
För att kunna klara av målarbetet som politiker måste vi som politiker har mer kunskaper om verksamheten, samhället och vår omvärld än innan. Rätt mål måste kunna sättas, målen måste kunna följas upp, resultaten måste kunna förstås samt omrevideras/rikta skarp kritik mot förvaltningen om målen inte nås eller ge beröm (beröm som kommer från att man faktiskt förstår vad som gjorts) samt ta fram nya mål.
För att kunna göra det måste man ha kunskaper.
Sedan måste man nog diskutera "lägga sig i". Vad betyder det? Vem har tolkningsföreträde till dessa ord? Ska de skapa murar? I så fall varför?
För om man tänker på detta. Vi som är politiker i kommuner och landsting är i grund och botten arbetsgivare. Inom det privata har arbetsgivare inga problem med att "lägga sig i"hur produktionen går, till och med när det går bra. Som arbetsgivare men framför allt som företrädare för medborgarna anser jag att jag har rätt att lägga mig i detaljer i verksamheten. Jag har till och med haft diskussioner med förvaltningsledning rörande bemötande av människor som har hemtjänst. En del tjänstemän gillar det inte då de upplever att man är inne och klampar på deras områden.
Självklart är det så att man inte lägger sig i hur schema skapas för personalen, vem som är kontaktperson för vem etc etc. Den detaljinformationen som rör direktkontakten mellan brukare och anställd är inget som jag tittar på. Det är nivåerna högre upp som har mitt fokus. Jag som arbetar som lärare vill inte ha politiker som lägger sig i hur undervisningen ska bedrivas men det görs och accepteras. Konstigt nog anses det däremot vara fel om politiker gör på samma sätt men det istället handlar om hur hemtjänstpersonal arbetar hos den enskilde. Intressant att fundera på skillnaden.
Vi politiker måste återerövra en större del av det förvaltningarna arbetar med. Om politikerna reduceras till att sätta målen och sedan ta del av redovisningarna har vi förpassats till avbytarbänken. Politiker måste gå ned på djupet och våga bredda sig.
Tyske Max Weber har skrivit om förvaltningar och tjänstemän. Hans poäng är att tjänstemännen gör vad de kan för att legitimera sig själva, öka antalet och stärka sin makt. Helst vill de ha hela makten men om andra finns högre upp gäller det att begränsa deras inflytande till det absolut viktigaste, resten ska ligga hos tjänstemännen.
Det är något som jag bär med mig som politiker. Ju färre kommun- och regionpolitiker som finns desto mer stärker tjänstemännen sin makt, tjänstemän som inte byts ut vid val.
Lite att fundera över med andra ord.
Intressant blogginlägg tycker jag.
Mvh
Roger
Ett kort svar är att du misstror tjänstemännen. Av goda skäl eller ej.
Ett längre svar:
Jag tror att det inte alls är viktigt att jag som politiker har detaljkunskaper om verksamheten. Det är helt enkelt omöjligt att kunna tillräckligt mycket. Den kunskap jag ska ha är mer om de mål och riktlinjer politiken satt upp än om förvaltningens fackområde. Stor kunskap om det omgivande samhället är naturligtvis bra men det viktigaste måste vara att ha förmåga att ställa relevanta frågor.
Att låta tjänstemännen bestämma hur saker görs hindrar ju inte alls frågan, hur går det? Eller, har ni prövat något annat?
Ibland tror jag också att man kan bli friare som politiker om man beställer ett resultat snarare än ett tillvägagångssätt. Det innebär att min ambition inte hindras av upplevda hinder.
De mål som bör sättas upp skall utgå från invånarnas perspektiv, dvs hur verksamheten fungerar i sista led. Hur förvaltningsledningen bryter ned dem kan man naturligtvis ha synpunkter på men det ansvar du tar som politiker skall vara distinkt annorlunda än det förvaltningsledningen tar.
I en bolagsstyrelse fattas egentligen inga operativa beslut och där någonstans ligger väl den rimliga nivån för en fritidspolitiker.
Kommunalråd har en svårare roll men i princip har jag samma åsikt, bara att man har möjlighet till mer detaljerad uppföljning.
Min uppfattning är att tjänstemän ofta är rädda för att ta ansvar och därmed gör ett sämre jobb. Jag tror att vi hade kunnat effektivisera och förbättra många beslut bara genom att acceptera att det är tjänstemännens beslut att fatta och kommunicera det.
Det är en fråga om ledarskap och en idé om att se och uppmuntra alla människors inneboende vilja att göra saker bra.
Eller är jag naiv nu igen?
Mvh Staffan
En kort svar: Det finns en förändring i det demokratiska samhället där mer makt förs över till tjänstemännen från medborgarnass företrädare som är vi politiker.
Längre svar:
Jag arbetar med mål som lärare. Det gör att jag har goda kunskaper i detta och vad som krävs för detta. I den verksamhet jag befinner mig kan jag se att politikerna inte förstår detta med mål och saknar djupare kunskaper om verksamheten. Det gör att fel mål formuleras och vi når inte dessa.
För sanningen är den: För att kunna sätta upp mål, följa upp dessa samt göra en ordentlig utvärdering måste man som politiker besitta kunskaper även ned på detaljnivå. Det har jag märkt själv när vi i fjol höll på med att formulera mål för den kommunala verksamheten inför valet. Vi fick läsa på ordentligt inom en rad områden för att förstå vad för mål vi skapade och ville uppnå med hjälp av, hur dessa skulle påverka verksamheten och medborgarna på olika sätt. Samtidigt som det var komplext var det samtidigt mycket lärorikt där ny förståelse för den kommunala verksamheten och politikens möjligheter växte fram.
Med risk att jag upprepar mig men målstyrning kräver mycket mer av oss politiker än vad som vid en första blick verkar. Mål handlar inte om att överlämna det till förvaltningen för att sedan ta det lugnt tills det återrapporteras. Det handlar om att tillägna sig ännu mer kunskaper om verksamheten man är huvudansvarig för för att på bästa sätt förstå vad det handlar om. Alla politiker blir också på det aktivierade. Nya mål kan formuleras lättare. Samma sak kan utvärderingar diskuteras ned på djupet. Det är när alla har samma kunskaper och förståelse som man finner varandra. Det är då som det där steget kan tas till utveckling.
Misstror jag tjänstemännen? Nej. Däremot anser jag att det är min rätt som representant för medborgarna och arbetsgivare att ha tillräckligt med kunskaper för att fullfölja mitt uppdrag. Dock är det så att vare sig vi vill det eller inte finns det en inneboende kamp i en förvaltning där tjänstemännen har fördelen av att vara nära makten och kan påverka på det sätte. Det sker runt om i våra kommuner att tjänstemän lägger besparingar på verksamheten ute på golvet men rör ytterst sällan sin egen organisation.
Tittar vi på kommuner och landsting går det att se att överbyggnaden i form av tjänstemännen skulle kunna både effektiviseras och spara pengar. Det görs då och då men inte så ofta som det skulle behövas. Varför? Kanske för att tjänstemännen har makten och sitter nära den politiska makten. En politisk makt som måste se till att ha kunskaper och utveckla sig hela tiden och se alla som arbetar i en förvaltning som anställda. Tyvärr visar det sig mer än en gång att exempelvis ledande politiker och förvaltningschefer umgås privat. Det är inte bra.
Att kunna "beställa" ett resultat bygger i grunden på att du har kunskaper med dig om omvärlden och den förvaltning då är satt att styra över. I denna kombination skapas förståelse över hur något görs och varför det blir som det blir. Genom kunskaper om skolan förstår vi varför resultatutvecklingen inom detta område har försämrats över tid.
Jag noterar att du är ändå inne på min linje för när man ställer frågan om de har provat något annat gäller det att veta vad som har gjorts och inte fungerat eller fungerat samt hänga med när andra tillvägagångssätt testas.
Vägen fram och hur man når fram till målet kanske inte verkar vara något som vi politiker ska följa men på samma gång sätter du upp vissa restriktioner om just detaljerna i utförande. Intressant tycker jag då det du föreslår är helt korrekt. Ska ha med mig det framöver när vi arbetar vidare i våra nämnder. Dock är vägen till målet och hur det utförs mycket intressant att ha kunskaper om och diskutera. Hela socialdemokratin bygger på en vision och den väg samt på vilket sätt vi ska ta oss fram för att komma dit.
Som politiker har du det övergripande ansvaret medan förvaltningen har det operativa ansvaret, det vill säga arbetet på den enskilda skolan, äldreboendet med mera. Där är vi båda överens men man får aldrig glömma att totalansvaret ligger på oss politiker. Det går därmed aldrig att avsvära sig ansvar och skylla på tjänstemän och förvaltningen när något inte fungerar. Politiker har det yttersta ansvaret och bär det med sig alltid. Kraven är därmed höga på att vi därmed också måste ha kunskaper om detaljerna. Förstår man inte hur en maskin fungerar är det stört omöjligt att sätta mål som gör att maskinen inte klarar av det.
Kan det vara så att tjänstemän är rädda för att utföra ett bra arbete? Kanske. Det kanske beror då på att det finns chefer som sitter på makt och att det inte finns någon som är en motvikt till detta. Hur skapas en motvikt? Jo, genom att man har kunskaper om det som sker.
Jag håller nu på med att diskutera med min s-grupp i samhällsnämnden om hur vi ska öka all personals inflytande så att de känner ökat deltagande, känner att de äger sin arbetssituation och kan få utrymme att växa som människor. Vi har denna diskussion just på grund av att vi har kunskaper om förvaltningen och hur den arbetar men också på att vi tar reda på mer. Utifrån detaljerna lägger vi oss på ett högre plan och formar en personalpolitik som är övergripande, sätter upp mål och pekar ut riktningen. Personalen har pratat med oss i olika sammanhang och fört fram saker som när vi har tittat närmare på det stämmer. Det som har framförts till oss har aldrig kommit fram i nämnden. M
Så i grund och botten håller vi med varandra Staffan men jag märker att vi kommer från olika kommunpolitiska kulturer. En från Ystad och en ifrån Göteborg. Därmed ser vi vissa saker på olika sätt och det är helt naturligt.
Jag har inte svarat Roger på hans senaste mail, men diskussionen om politikerrollen är en jag gärna vill ha. Häng med du också.
Bloggatmidag har b.la.
Johan Westerholm,
Martin Mobergx2
Fler bloggar om: Politik, Intressant,
