Jag kan redan börja ana konturerna av den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Målet om 35 % verkar ouppnåeligt och oavsett vilken regering som bildas efter valet kommer diskussionen hamna i frågan om vi inte har en större bild av framtiden än så här:
Jag har det.
Jag ser ett annat Sverige bakom hörnet. Kanske bakom två, eller tre hörn men det finns där. Just nu glider det undan men jag vet att en socialdemokratisk rörelse istället kan vända kursen åt rätt håll. Det är därför jag är med.
En av de små frågorna som jag slås av i valrörelsen är de många rasistiska attityder som kommer fram, även hos mitt partis sympatisörer. De präglas av myter om invandring som sprids från SD. De tror och har uppfattat saker som kort sagt inte stämmer.
Att klumpa ihop människor i grupper är ett bekvämt sätt att slippa hantera en grundläggande problematik. Somalier är sådana. Anhöriginvandrare är sådana. Vi som sitter och tycker och tänker om samhället spär på med idéer om integration. Istället för idéer om att bryta sociala mönster. Att bryta arbetslöshet och trångboddhet
Det är svårt att låta bli att förvänta sig att alla ska vara som en själv. Att acceptera att kommunikationen kan vara lite svår till att börja med, acceptera kulturella skillnader.
Jag talar faktiskt inte om något flummigt Cumbayaland där alla är sams. Det kommer aldrig att hända. Det jag talar om är ett Sverige där vi ser varandra för vad vi kan tillföra, var och en, inte låta olikheter stå emellan. Att leva sida vid sida och tolerera att man inte i allt kommer överens men att det kan vara ok ändå. Ungefär som Gaisare och Öisare som jobbar sida vid sida.
Det land jag ser där bortom hörnet är ett där samhället är som starkast när du är som svagast. Ett land där alla bidrar efter förmåga och får efter behov. Ett land där varje person har möjlighet att försöka nå sina drömmar och alla barn har vuxna runt sig som tror att de kommer att klara det.
Ibland när jag träffar mina medmänniskor vid valstugan så känns det avlägset men lika ofta känns det som om vi är nästan där. En sak är säker. Det är ett vägval vi gör. Antingen ser vi att alla människor tillför eller så fortsätter vi att ställa grupp mot grupp tills dess att samhället spricker.
Brix Ski
Jag har det.
Jag ser ett annat Sverige bakom hörnet. Kanske bakom två, eller tre hörn men det finns där. Just nu glider det undan men jag vet att en socialdemokratisk rörelse istället kan vända kursen åt rätt håll. Det är därför jag är med.
En av de små frågorna som jag slås av i valrörelsen är de många rasistiska attityder som kommer fram, även hos mitt partis sympatisörer. De präglas av myter om invandring som sprids från SD. De tror och har uppfattat saker som kort sagt inte stämmer.
Att klumpa ihop människor i grupper är ett bekvämt sätt att slippa hantera en grundläggande problematik. Somalier är sådana. Anhöriginvandrare är sådana. Vi som sitter och tycker och tänker om samhället spär på med idéer om integration. Istället för idéer om att bryta sociala mönster. Att bryta arbetslöshet och trångboddhet
Det är svårt att låta bli att förvänta sig att alla ska vara som en själv. Att acceptera att kommunikationen kan vara lite svår till att börja med, acceptera kulturella skillnader.
Jag talar faktiskt inte om något flummigt Cumbayaland där alla är sams. Det kommer aldrig att hända. Det jag talar om är ett Sverige där vi ser varandra för vad vi kan tillföra, var och en, inte låta olikheter stå emellan. Att leva sida vid sida och tolerera att man inte i allt kommer överens men att det kan vara ok ändå. Ungefär som Gaisare och Öisare som jobbar sida vid sida.
Det land jag ser där bortom hörnet är ett där samhället är som starkast när du är som svagast. Ett land där alla bidrar efter förmåga och får efter behov. Ett land där varje person har möjlighet att försöka nå sina drömmar och alla barn har vuxna runt sig som tror att de kommer att klara det.
Ibland när jag träffar mina medmänniskor vid valstugan så känns det avlägset men lika ofta känns det som om vi är nästan där. En sak är säker. Det är ett vägval vi gör. Antingen ser vi att alla människor tillför eller så fortsätter vi att ställa grupp mot grupp tills dess att samhället spricker.
Brix Ski
fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar