Mycket av det som den nationella politiska debatten diskuterar idag - Välfärd, skola, vård är saker som lokala politiker ansvarar för.
Rikspolitiken kan/vill egentligen bara bidra med mer kontroll och förordningar eller riktade stöd. När rikspolitiker säger att de vill ge mer pengar till skolan så låter det som en done deal men riktigt så enkelt är det inte.
Det mest effektiva för välfärden vore att kraftigt höja indexen för statsbidragen och därmed låta kommuner och landsting få bättre förutsättningar för sitt arbete. Att återinrätta ett regionalt arbetsmarknadsansvar är nästa steg.
Nu tvingas man i kommuner kämpa mot krympande ekonomiska förutsättningar och ofta väga skattehöjning mot "effektivisering".
Att höja kommunalskatten är en dålig lösning eftersom det innebär att öka ojämlikheten. De som jobbar betalar alltid kommunalskatt och landstingsskatt men sällan den utjämnande statliga inkomstskatten. Det gör att de som tjänar normalt förlorar mindre på kommunala skattehöjningar än låginkomsttagarna.
Det jag är orolig för är att det socialdemokratiska priset för att vinna riksdagsvalet och kunna finansiera mer eller mindre publikfriande reformer kommer att gå ut över den kommunala ekonomin. Risken finns också att en förbättrad a-kassa och sjukförsäkring kommer att komma i andra hand och att långtidsberoendet av försörjningsstöd fortsätter att öka och belasta kommunerna.
Det finns ett universalt hjälpmedel mot dålig kommunal ekonomi och det är att de som kan och vill får ett jobb att gå till. Därför hoppas jag att varje tillgänglig statlig krona används till att utveckla utbildning och arbetsförmedling så att de företag som vill anställa har kompetent arbetskraft tillgänglig.
Frågan är om ett val kan vinnas med besked om långsiktighet, stötta den kommunala välfärden och den regionala vården och inte försöka föreställa allmänheten fullt så mycket att det är statsministern som bestämmer allt.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar