Vi går mot ett val där mitt partis mål är klart och tydligt - besegra moderaterna och vinn regeringsmakten. Idag står det pinsamt uppenbart att Moderaterna har accepterat att utmaningen sker på socialdemokraternas planhalva och att kampen står att övertrumfa varandra i förslag kring ekonomisk hushållning.
Som en glad slempadda står samtidigt SD på högerkanten och tackar och tar emot. I riksdagens polisdebatt som jag damp ner i under lunchen står Richard Jomshof och pratar om att polisen ska återta makten i miljonprogramsområden och förespråkar i fördolda ordalag mer våld från statsmakten.
Ju mer regering och opposition liknar varandra, desto mer utrymme för SD att köra en egen linje, en linje som lätt kan tilltala med sin enkelhet men som också, om närmare eftertanke görs möjlig, är svår att stå kvar vid så länge man påstår sig hävda alla människors lika värde.
Det enda som är positivt just nu är att den (offentliga) debatten om invandring är tyst, det finns också en växande, i mitt tycke positiv, debatt om vardagsrasism. Det är viktigt att alla socialdemokrater och andra antirasister kan möta främlingsfientlighet med empati men också med motstånd.
Ett motstånd som består av att det inte är nya svenskar som är problemet, det är de sociala strukturer som stänger dem ute. Det är arbetsmarknadspolitik som är ett skämt, det är utbildningspolitik som har gett upp, det är bostadspolitik som är på väg att haverera och det är ett stängt samhälle som redan idag behöver utnyttja alla tillgängliga människor för att utvecklas.
Christer Mattson som jobbar med Toleransprojektet i Kungälv och med Teskedsorden sa på en föreläsning nyss att
- Med tal om integrationspolitik riskerar vi att etnifiera sociala problem.
Vi skapar bilder av den andre istället för bilder av sociala och ekonomiska strukturer som behöver bekämpas.
Vi måste vara väldigt noga när vi möter de som vill att Sverige ska stänga sina gränser att påpeka dels vad öppenhet ger tillbaka men också att det är de sociala problemen som behöver tacklas, i Sverige och i Europa. Att tro att stänga ute människor kommer lösa de innestängdas sociala problem är en befängd tanke. Även om vi skulle stänga grupper av människor ute kommer blicken fastna på nästa grupp inom landet och sen nästa osv. tills dess att intolerans och motsättningar skapar sociala spänningar som är omöjliga att hantera.
Så vad behöver sägas för att möta främlingsfientligheten?
Först måste vi lyssna men när vi pratar ska vi säga att vi aldrig kommer att vinna på att stänga inne oss men att vi behöver göra mycket mer för att bekämpa arbetslöshet, dåliga bostäder och dåliga skolresultat.
Som en glad slempadda står samtidigt SD på högerkanten och tackar och tar emot. I riksdagens polisdebatt som jag damp ner i under lunchen står Richard Jomshof och pratar om att polisen ska återta makten i miljonprogramsområden och förespråkar i fördolda ordalag mer våld från statsmakten.
Ju mer regering och opposition liknar varandra, desto mer utrymme för SD att köra en egen linje, en linje som lätt kan tilltala med sin enkelhet men som också, om närmare eftertanke görs möjlig, är svår att stå kvar vid så länge man påstår sig hävda alla människors lika värde.
Det enda som är positivt just nu är att den (offentliga) debatten om invandring är tyst, det finns också en växande, i mitt tycke positiv, debatt om vardagsrasism. Det är viktigt att alla socialdemokrater och andra antirasister kan möta främlingsfientlighet med empati men också med motstånd.
Ett motstånd som består av att det inte är nya svenskar som är problemet, det är de sociala strukturer som stänger dem ute. Det är arbetsmarknadspolitik som är ett skämt, det är utbildningspolitik som har gett upp, det är bostadspolitik som är på väg att haverera och det är ett stängt samhälle som redan idag behöver utnyttja alla tillgängliga människor för att utvecklas.
Christer Mattson som jobbar med Toleransprojektet i Kungälv och med Teskedsorden sa på en föreläsning nyss att
- Med tal om integrationspolitik riskerar vi att etnifiera sociala problem.
Vi skapar bilder av den andre istället för bilder av sociala och ekonomiska strukturer som behöver bekämpas.
Vi måste vara väldigt noga när vi möter de som vill att Sverige ska stänga sina gränser att påpeka dels vad öppenhet ger tillbaka men också att det är de sociala problemen som behöver tacklas, i Sverige och i Europa. Att tro att stänga ute människor kommer lösa de innestängdas sociala problem är en befängd tanke. Även om vi skulle stänga grupper av människor ute kommer blicken fastna på nästa grupp inom landet och sen nästa osv. tills dess att intolerans och motsättningar skapar sociala spänningar som är omöjliga att hantera.
Så vad behöver sägas för att möta främlingsfientligheten?
Först måste vi lyssna men när vi pratar ska vi säga att vi aldrig kommer att vinna på att stänga inne oss men att vi behöver göra mycket mer för att bekämpa arbetslöshet, dåliga bostäder och dåliga skolresultat.
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar