Att något behöver hända med skolresultaten är uppenbart. Utan att glömma det uppdrag som sällan mäts, att barnen ska bli goda samhällsmedborgare, kreativa och starka individer så skall de mätbara kunskaperna förbättras.
Att så många lämnar grundskola och gymnasium utan grundläggande läsförståelse är en tickande social bomb med svåröverblickbara konsekvenser.
Är då förstatligande svaret? Enligt Björklund - Ja. Enligt mig - Nej!
I Göteborg infördes förra hösten något som kallas utbildningsutskott i varje stadsdelsnämnd. Sedan tidigare finns det ett socialt utskott som hanterar ärenden enligt de styrande lagarna inom det sociala området. Skolutskottens huvudsakliga uppgift är framförallt att följa upp det systematiska kvalitetsarbetet.
Vi har hunnit ha två arbetsmöten i skolutskottet så här långt. Det har givit stor tydlighet i hur vi inom politiken anser att ansvariga chefer och rektorer ska jobba med sin uppföljning. Vi har i skolutskottet tid och möjlighet att följa upp varje skola och bryta ner siffror så att vi pratar om antal individer och orsakssammanhang istället för procent och andelar.
Ett tydligt uppdrag det har gett under dessa två mötena är att lika viktigt som att följa utvecklingen av resultaten på de nationella proven i årskurs 3 är att jobba med de elever som misslyckas där och följa upp hur resultaten blir i nästa nationella prov. Det ger att vi både kan se hur skolan kontinuerligt jobbar med resultatutveckling och hur den följer upp de individer som av olika anledningar inte presterade i årskurs 3.
Tillsammans ger detta ett fokus på lärarnas förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt med varje elev. Vi vet att den administrativa delen av lärarnas yrke blivit allt mer dominerande och ska därför undvika ytterligare pålagor i den biten. Vi tror också att vad lärarna framförallt behöver är lugn och ro för att utföra sin profession, gärna med färre elever i klasserna, inte påtvingas centralistiska pedagogiska metoder eller fler uppföljningsblanketter att fylla i. Skolan är redan idag, via läroplanen, så hårt styrd att många lärare känner sig fångade i den och kan inte använda de metoder de själva vill jobba med.
Mina frågor till er som förespråkar förstatligande och centralisering av skolan:
På vilket sätt kan det ge en bättre uppföljning av kvalitetsarbetet ner på individnivå? På vilket sätt kan det befria lärarna och rektorerna som yrkesgrupper att utföra sina jobb? Hur kan en centraliserad skola bli annat än en byråkratisk koloss där likvärdighet inte har med möjligheter och resultat att göra utan istället metoder och mätning.
Det enda besked jag vill ha från statlig och kommunal nivå är mer resurser till skolan (och övriga förebyggande verksamheter inom SDN) varje krona som investeras i barnen får samhället igen hundrafalt. För att det beskedet ska komma krävs socialdemokratiskt styre i både kommun och riksdag från september 2014.
P.S. För övrigt anser jag att Göteborgs lokalförsörjningspolitik måste reformeras så att SDN får möjlighet att utföra sitt uppdrag.
GP, Tankeverksamheten, SR
Att så många lämnar grundskola och gymnasium utan grundläggande läsförståelse är en tickande social bomb med svåröverblickbara konsekvenser.
Är då förstatligande svaret? Enligt Björklund - Ja. Enligt mig - Nej!
I Göteborg infördes förra hösten något som kallas utbildningsutskott i varje stadsdelsnämnd. Sedan tidigare finns det ett socialt utskott som hanterar ärenden enligt de styrande lagarna inom det sociala området. Skolutskottens huvudsakliga uppgift är framförallt att följa upp det systematiska kvalitetsarbetet.
Vi har hunnit ha två arbetsmöten i skolutskottet så här långt. Det har givit stor tydlighet i hur vi inom politiken anser att ansvariga chefer och rektorer ska jobba med sin uppföljning. Vi har i skolutskottet tid och möjlighet att följa upp varje skola och bryta ner siffror så att vi pratar om antal individer och orsakssammanhang istället för procent och andelar.
Ett tydligt uppdrag det har gett under dessa två mötena är att lika viktigt som att följa utvecklingen av resultaten på de nationella proven i årskurs 3 är att jobba med de elever som misslyckas där och följa upp hur resultaten blir i nästa nationella prov. Det ger att vi både kan se hur skolan kontinuerligt jobbar med resultatutveckling och hur den följer upp de individer som av olika anledningar inte presterade i årskurs 3.
Tillsammans ger detta ett fokus på lärarnas förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt med varje elev. Vi vet att den administrativa delen av lärarnas yrke blivit allt mer dominerande och ska därför undvika ytterligare pålagor i den biten. Vi tror också att vad lärarna framförallt behöver är lugn och ro för att utföra sin profession, gärna med färre elever i klasserna, inte påtvingas centralistiska pedagogiska metoder eller fler uppföljningsblanketter att fylla i. Skolan är redan idag, via läroplanen, så hårt styrd att många lärare känner sig fångade i den och kan inte använda de metoder de själva vill jobba med.
Mina frågor till er som förespråkar förstatligande och centralisering av skolan:
På vilket sätt kan det ge en bättre uppföljning av kvalitetsarbetet ner på individnivå? På vilket sätt kan det befria lärarna och rektorerna som yrkesgrupper att utföra sina jobb? Hur kan en centraliserad skola bli annat än en byråkratisk koloss där likvärdighet inte har med möjligheter och resultat att göra utan istället metoder och mätning.
Det enda besked jag vill ha från statlig och kommunal nivå är mer resurser till skolan (och övriga förebyggande verksamheter inom SDN) varje krona som investeras i barnen får samhället igen hundrafalt. För att det beskedet ska komma krävs socialdemokratiskt styre i både kommun och riksdag från september 2014.
P.S. För övrigt anser jag att Göteborgs lokalförsörjningspolitik måste reformeras så att SDN får möjlighet att utföra sitt uppdrag.
GP, Tankeverksamheten, SR
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar