Min vän Johan Westerholm, som inte var lika positiv till talet skrev senare följande inlägg:Rabblande och babblande eller relevant? | Mitt i steget, Johan Westerholms blogg:
Det misstag jag tycker att Johan gör är att han blandar ihop parti med politik. Han är (med rätta) kritisk mot vårt parti och har högt ställda krav. Den partikultur av blint hyllande han varnar för är helt klart osund, (även om jag misstänker att Ulf Bjereld var ironisk), men det var inte den jag lyfte i mitt inlägg. Det var politikens innehåll. Att jag därmed blev något av en del av denna partikultur är ett bekymmer men det ursäktade jag mig också för i inlägget. Uppenbart är att det är svårare att vara distanserad när man varit på plats.
Mitt inlägg ska också ställas i ljuset mot att jag tidigare varit kritisk mot att Stefan Löfven saknat en dimension som igår helt plötsligt var med och som lyftes fram. Det handlade inte bara om nya jobb och minskad arbetslöshet utan också om hur det är på de jobb som finns. För mig finns nyckeln både till valseger och utveckling nämligen i att vi visar att vi analyserat samtiden rätt politiskt, att vi ser vanliga människors vardag och adresserar deras bekymmer.
Idag sker 40% av alla sjukskrivningar pga psykisk ohälsa. I mina ögon är det helt galet. En del går naturligtvis aldrig att undvika men väldigt mycket skulle försvinna om villkoren i arbetslivet (och det obetalda hemarbetet) förändrades. Dessutom är det ovärdigt att människor ska lida på jobbet pga att de inte hinner med, inte för att de är ineffektiva utan för att arbetsbördan är orimlig. Att långt över 100 000 årsarbeten tas ut i övertid när vi har över 400 000 arbetslösa. Att människor som vill skapa stabilitet i sina liv fastnar i tillfälliga anställningar och jobbar timmar under en lång följd av år.
Vad partiet och Löfven nu har valt att göra valtaktiskt är däremot något som man kan fundera på. Det man har valt att göra är att sikta in sig på sina huvudmotståndare, moderaterna i frågan om regeringsmakten och folkpartiet i skolpolitiken.
Jag hade gärna sett att man lagt detta fokus någon annanstans, nämligen på samhällsproblemen i sig. Det hade nämligen också inneburit en hårdare attack mot Sverigedemokraterna.
Tyvärr kan jag bara konstatera att populistiska "icke-etablissemangs" rörelser frodas i sämre tider. Den enda, på lång sikt, fungerande vägen mot främlingsfientlighet och missnöje är att samhället går åt rätt håll, att minska oron och rädslan för framtiden.
Därför kommer vi inte vinna många av Sverigedemokraternas väljare genom politisk retorik, det sker genom politisk praktik. Det innebär i sin tur att Sverigedemokraterna (eller något motsvarande) kommer att spela en viktig politisk roll även de kommande mandatperioderna, så det är stora utmaningar vi står inför.
AB, GP
'via Blog this'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar