Jag hamnade i ett slags gräl i natt. Eftersom det var sent etc. så hade jag då inte någon särskilt bra argumentation över ämnet verklighetsuppfattning.
Jag vet inte om den blivit bättre tills idag men den innehåller i alla fall fler ord.
När jag tänkt på saken så är den relevant på en politisk kontext. Eftersom allt är politik så är naturligtvis även den bild man har av "verkligheten" präglad, inte bara av sina personliga erfarenheter utan också av en politisk uppfattning. Den politiska debatten handlar i mångt och mycket om vilken bild av verkligheten som är den "sanna". Det är det vi kallar problemformuleringsprivilegiet.
Jag kan alltså med bestämdhet hävda att något förhåller sig på ett sätt och någon annan kan tycka att det förhåller sig på ett annat sätt. Båda har naturligtvis rätt utifrån sin synvinkel. Eftersom man aldrig kan ha en annan synvinkel än sin egen, även om den delas av många andra, uppstår en oenighet. Ett sant objektivt förhållningssätt är, enligt mig, inte möjligt. De journalister som ivrigt hävdar att de är objektiva uppfattar helt enkelt den rådande majoritetsuppfattningen som "sann".
Framförallt när det gäller värderingar och normer så är det en vansklig balansgång där det är omöjligt att inte falla ner i politik, medvetet eller ej. En snabb historisk tillbakablick över synen på homosexualitet visar t.ex. hur normsystem förändras. Att den som vi tycker upplysta och toleranta synen vi i normen har idag fortfarande präglas av ett slags patriarkaliskt och strukturellt förtryck och bevarande av ett "vi och dem" perspektiv är min uppfattning. Alltså kan vi inte säga att det är på ett visst sätt, eftersom vi alla har olika uppfattning.
Synen på ekonomisk politik är ett annat normsystem som har stora utrymmen för förändring och där den idag "objektiva" synen på ekonomi kan bytas mot en mer uttalat politisk vilja.
Att inneha problemformuleringsprivilegiet är alltså att inneha den "sanning" som blir den allmänna bilden. Det är något den borgerliga regeringen, åtminstone så länge Per Schlingmann drog i tåtarna varit oerhört duktiga på. Det socialdemokratiska motdraget har nu blivit att sluta försöka vända beskrivningen av samhället med ett slag utan istället acceptera den rådande och försöka, bit för bit, förändra den. Det verkar vara en klok taktik men frågan är om den är tillräckligt snabbverkande för att vinna valet 2014. Jag tror det men om vi vinner på grund av egen politisk förmåga eller för att borgarna har tappat "the Force" återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar