24 juni 2013

Angående bemanningskris i vården

Under sommaren kommer larmrapporterna om personalbrist i vården att vara lika påtagliga som åskskurar i augusti.
Göteborgs Fria tidning ställer en oerhört relevant fråga till sin panel i senaste numret.
Det saknas sjuksköterskor. Hur ser du på situationen? Hur ska den behandlas politiskt?
Båda frågorna kan besvaras på fler än ett sätt. Det finns inget som löser personalsituationen denna sommar (förutom att folk håller sig friskare än vanligt).
Långsiktigt kan man dock lösa situationen på flera sätt men konsekvenserna är svåra att beräkna.

Mitt förslag till svar på båda frågorna från GFT är att utbilda fler undersköterskor och sjuksköterskor och ge dem tillräckligt goda anställningsvillkor och en stimulerande arbetsmiljö för att de ska stanna kvar i yrket.
Bättre lön och fler arbetskamrater kort sagt. Det första kan ske till en överkomlig kostnad. Det andra är dyrare, så dyrt att det på kort sikt inte är realistiskt att lösa.

Resonemanget går också att applicera på många kommunala verksamheter, t.ex. socialtjänst, skola och äldreomsorg.

Det är här konsekvensbeskrivningen blir svår och där den borgerliga politikens janusansikte visar sig som tydligast men även fällan för en kommande socialdemokratiskt ledd regering blir tydlig.

I sin iver att öka den privata konsumtionen (och driva upp de privata skulderna) har den moderatledda regeringen slutat räkna upp statsbidragen till landstingen och kommunerna, det finns en rad exempel på hur regeringen hänvisar till kommunala och regionala uppdrag, lägger på nya bördor och underkompenserar finansieringen. I kommunerna är det extra påtagligt när reformerna av a-kassa och sjukförsäkring vältrar över kostnader från stat till kommun.

För landstingen som bekostar all sjukvård i landet innebär det en allt större kostym som ska bekostas till allt större del av den egna befolkningen (som dessutom är arbetslös i alldeles för hög omfattning). Det är i det läget ibland nödvändigt och hela tiden frestande att ta till en skattehöjning för att klara uppdraget.

Jag har märkt att borgerliga kommuner och landsting inte har lika svårt att använda skattehöjning som instrument. De har nämligen inga större problem att acceptera de sneda fördelningspolitiska effekter höjningar av kommunalskatter ger. Den platta skatt Annie Lööf har drömt om betyder ju att alla betalar samma procent av sina inkomster och den statliga, progressiva inkomstskatten är borta.

Den fälla som socialdemokraterna nu hamnat i är att den höga skuldsättningen i hushållen och det höga privata konsumtionstrycket skapar stora svårigheter att nå ett skatteuttag av inkomsterna som är på den nivå det behöver vara samtidigt som kommuner och landsting har en allt sämre ekonomi. Så länge det politiska modet att erkänna att det kan komma att krävas skattehöjningar för att klara välfärden så kommer det politiska katt och råtta spelet riskera att fastna i om Socialdemokraterna godkänner ett femte jobbskatteavdrag eller inte.
Jag förstår varför partitoppen hellre vill prata om arbetslöshet än om välfärd.

Att samtidigt försvara den privata konsumtionen och välfärden ser alltmer ut som en omöjlig ekvation. Jag hoppas att de erbjuds alternativet att satsa på den offentliga konsumtionen istället 2014.

BT, GFT
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

1 kommentar:

  1. Läs också Det mullar i läkarkåren http://www.ingrideckerman.blogspot.se/2013/05/det-mullrar-i-lakarkaren.html .

    SvaraRadera