Den som är intresserad av havskappsegling vet att the Doldrums är de stiltjebälten som breder ut sig runt ekvatorn på de stora oceanerna.
Veckan efter Almedalsveckan ett mellanvalsår betecknas troligen av ett liknande stiltje, redan under Almedalsveckan kunde ett lugn kännas. Inget oväntat hände, ingen överraskade speciellt mycket varken positivt eller negativt.
En sak som är väldigt tydlig är ändå värd att betänka. Anders Borg börjar låta lite som en socialdemokratisk finansminister när han talar om möjlighet att investera i t.ex. infrastruktur.
Nu råkar det vara så att liksom socialdemokraterna uppfattat att det är väldigt svårt att vara bättre än moderaterna på skattesänkarpolitik så är moderaterna ganska usla på investeringspolitik.
Här har nu alltså det berömda problemformuleringsprivilegiet bytt läger. Från det som ville stimulera genom skattesänkningar till det som vill göra det genom investeringar. Det börjar lukta guld för socialdemokraterna för precis som Stefan Löfven sa, Moderaterna vill införa en jobbpakt av valtekniska skäl och det är något väljarkåren brukar se igenom.
Stefan Löfven är inte heller någon traditionell socialdemokrat. Han gör inte som sin föregångare och deras föregångare att han talar om människornas villkor i näringslivet och i samhället i första hand. I första hand talar han om näringslivets villkor, i andra hand varför vi behöver ett starkt näringsliv, i tredje hand om att förbättra välfärden.
Rent rationellt är därmed Stefan Löfven långt före sina konkurrenter men människor är inte rationella. Löfven kommer att behöva knyta ihop sitt rationella argumentarande och sina konkreta åtgärder med en känslomässig sida, han behöver förklara varför arbetslösheten är en så viktig fråga, för honom - personligen.
Moderaterna får dessutom allt svårare att hävda sin arbetslinje i förhållande till alla verkningslösa avdrag, bidrag och undantag som skulle undanröja massarbetslösheten. Det ända som hänt är att man pressar ned reservationslönerna till priset av social utslagning och långtidsarbetslöshet. Att man dessutom gjort det till priset av tre småpartier i Alliansens självständighet kommer att försvåra läget ytterligare inför supervalåret 2014.
Vad kan då hända en sån här vecka, eller de närmast följande?
Det som sommarens lugn ger tid till är reflektion, fördjupning och eftertanke. Jag hoppas att den socialdemokratiska partiledningen inser att i en höstbudget så duger inte bara stimulanser till företag, det behövs också en färdplan till anständiga socialförsäkringar och en a-kassa värd namnet.
Det duger inte heller att traska på i invanda hjulspår i utbildningspolitiken utan vi behöver se att de innovationer och organisatoriska modeller som lokala skolor lyckats med implementeras i en nationell plan.
Jag börjar bli luttrad men jag hoppas att partiledningen i sommarens lugn finner vägen att, som Löfven i sitt tal beskrev, både ha ordning på statens finanser och stimulera individerna i Sverige till utveckling både via näringsliv och utanför.
Socialdemokraternas nya paroll - hållbar frihet - är ett begrepp som är oväntat luddigt för att komma från Löfven och vad man fyller det med är inte klart. Att som idag bara koncentrera sig på den ekonomiska och ekologiska dimensionen kommer kanske att vinna val men det skapar inte frihet för de hundratusentals som har det kämpigt i skolan, är fast i arbetslöshet eller helt utanför alla system, utan hopp om framtiden. Den sociala dimensionen, jämlikhet och jämställdhet borde vara tryggare fundament för en modern socialdemokrati än företagens tillväxt. Det ena förutsätter nämligen det andra.
Unionen opinion, Högberg, Göran Johansson
AB, SvD, SvD, DI, GP
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar