Det låter och känns ganska bra. Framtidspartiet Socialdemokraterna.
Om ni inte vet vad jag skriver om kan ni läsa på här.
Jag är nämligen inte längre bara socialdemokrat, jag är också framtidspartist, framtidare, framtid(s) eller vad ni vill.
Behovet av ett positivt och förnyat tilltal från betongpartiet Socialdemokratiska Arbetarepartiet är akut och det är bra att partiledningen har reagerat på det. De organisatoriska förslagen köper jag också även om det inte står något om det som egentligen är pudelns kärna. Maktfördelningen. Vem ska äga den - medlemmarna eller partitoppen? Det är många som säkert inte gärna släpper sin plats för en oerfaren (?) 29-åring som dessutom kanske inte ens varit med i SSU (hemska tanke)!
Eftersom det är ganska ointressant att förbehållningslöst och okritiskt hylla något i ett öppet parti med örat mot marken så vill jag här framföra den ganska allvarliga kritik jag har.
Det är förvånande med vilken nonchalans Stefan Löfven behandlar den plats där de flesta vuxna spenderar mest tid utanför sina hem. Jobbet. Han pratar mycket om att vi behöver fler och hur fler ska få dem men han pratar väldigt lite om dem. Hur vi ska utveckla dem, hur de ska bli jämställda, genomsyras av mångfald och kreativitet. Hur det växande övertidsuttaget kan backas, hur bemanningsanställda ska få samma rättigheter som fast anställda.
Mitt skäl till kritiken är att en av de viktigaste insatserna för att höja antalet arbetade timmar inte bara är att anställa fler. Det är att se till att fler orkar hela vägen till pensionen. I veckan kom alarm från Handels hur illa det påverkar hälsan att många har timanställningar. Det påverkar inte heller bara de som har osäkra anställningar utan även den fastanställda personalen. Den psykosociala pressen på yngre kvinnor i allmänhet är ett folkhälsoproblem, liksom att arbetsmiljöarbetet succesivt monteras ned i branscher med stora inslag av utländsk arbetskraft. Istället för att förbättra de gästarbetandes villkor försämras alla arbetares villkor när det fackliga inflytandet minskar. Det här är en facklig kamp men politiken måste underlätta den och stödja den.
Problemen leder inte heller bara till att fler får svårt att jobba till pensionen, det leder också till att de sociala spänningarna ökar och att främlingsfientlighet breder ut sig bland manliga arbetare i byggsektorn t.ex.
Vi lever i ett land som är beroende av högteknologiska innovationer, välutbildad personal och mycket hög produktivitet. Det sista kravet är något som många, många löntagare känner av, "Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten, produktionen har inte plats för den som blivit illa sliten", som Blå tåget skrev redan 1972.
Skillnaden idag är att den barmhärtiga arbetsvården har ersatts av ett kallt och cyniskt system där den som inte klarar tempot hänvisas till urholkade socialförsäkringssystem och förvaring i Fas 3.
Om detta måste ett framtidsparti också prata.
Om man inte gör det så tror jag att ännu fler av de "säkra" LO-rösterna hamnar någon annanstans än hos Framtidspartiet, kanske på soffan, kanske hos det nya arbetarpartiet, kanske hos SD. Det finns i valet 2014 inga "mobiliseras"-grupper, bara "vinnas"-grupper.
Slutligen så undrar jag om bilden av framtiden stämmer. Åtminstone på hur lång sikt den är. Nog har vi stor arbetslöshet idag men redan 2015 börjar antalet människor i arbetskraften att minska och vi kan förvänta oss arbetskraftsbrist i en relativt nära framtid. Istället för arbetslösheten är det då utbildningssystemets kvalitet, klimathotet och hur vi ska ha råd med den offentliga sektorn som är de stora framtidsfrågorna.
Dessa får idag stå i skuggan av en alldeles för hög arbetslöshet som administreras, av en av rigida regeringsdirektiv och förfelad lojalitet, förlamad arbetsförmedling.
Arbetslösheten är nuets största fråga. Är den verkligen också framtidens?
Fler bloggar om: Politik
Framtiden kom igår men S var inte där.
SvaraRaderaEnda anledningen till en förväntat brist på arbetskraft 2015 är att fler än i dag förväntar sig att bli försörjda utan att arbeta.
2015 kommer det inte att finnas någon brist på människor som kan arbeta. Vi lever längre, vi är friskare längre, VI ÄR ARBETSFÖRMÖGNA LÄNGRE.
Vill du skapa brist på arbetskraft genom att ålderspensionera arbetsföra så stå för det!