Vem borde efterträda Anneli Hulthén? Valanalysanalys

Igår fick jag läst Socialdemokraterna i Göteborgs Valanalys (läs den sen, finns här nere). När man drar ut kurvan över valresultat under min livstid kan vi se att trenden har varit nedåtgående (samband med min livstid oklart). Nu är det vinna- eller försvinna- läge för Socialdemokraterna, inte minst i Göteborg. Om kurvan inte vänder är det inte alltför långt kvar tills det är dags att packa ihop.

Vad är det då som behöver förändras och hur kan det gå till? Låt mig för tillfället börja med ledarskapet och vad det måste förmedla.
En förändring som kanske var nödvändig har Anneli Hulthén själv bidragit med när hon aviserade sin avgång. Jag har själv ett enormt förtroende för Annelis förmåga, erfarenhet och vilja att styra staden framåt. Tyvärr delade inte väljarna detta förtroende och valanalysen visar att Annelis förtroendekurva sjunker.
Vad bör då Socialdemokraterna i Göteborg leta efter hos sin nya ledare?

1. En person som skapar sin "att göra-lista" utifrån värderingar istället för tvärtom.
2. En person som tar det bristande förtroendet för Göteborgs politiker på allvar genom ett utåtriktat engagemang och svarar upp emot det medielandskap hen har att förhålla sig till.
3. En person som "bottnar" i sig själv, en Göteborgarna kan lita på utför uppdraget för deras bästa.
4. En person som retoriskt kan skapa en god magkänsla när politiken presenteras. 
5. En person som inser att hen inte är ofelbar och därför har vett att rekrytera medarbetare som kan kompensera de brister som eventuellt kan finnas.
6. En person som också klarar av att manövrera både med bångstyriga koalitionskamrater som oppositionens opålitilighet för att nå framgång i dagspolitiken.

Citat från boken "The political brain" om vad som gör en kandidat valbar.

Jag inser att ingen av de kandidater som har eller kommer att kliva fram kan matcha alla punkter ovan men därför är min punkt 5 kanske den viktigaste. Vi ska inte bara välja en företrädare utan också en lagbyggare. En ideologisk superhjälte med stort hjärta och stora öron men inte en övermänniska utan en som människor kan relatera till.

Sen är det orimligt att tro på mirakel. Det vi kan hoppas på inför 2018 är ett stopp på den nedåtgående trenden. För att det ska ske krävs mer än en ny sheriff i stan. Det krävs leverans av skolresultat, av bostäder, av äldreomsorg, av infrastruktur, av förskoleplatser etc. Så det viktigaste av allt en ny ledare kan göra är att engagera sig i och gjuta mod i alla de stadsdelsnämnder och förvaltningar som faktiskt ska göra jobbet.

Valanalys 1.0 from Staffan Lindström

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Utan makt är Socialdemokraterna ett halvt parti

Det har varit svårt att förstå vad det har varit som fattats Socialdemokraterna de senaste åren. Ett rastlöst parti som inte fullt ut lyckats koncentrera energin till en effektiv oppositionspolitik. I helgen förstod jag. Socialdemokraterna behöver makt för att fungera.

Partiledningen var tryggare än i Göteborg för två år sen. Ombuden kändes ivrigare. Förhandlingarna i kulissen handlade mer om politik än positioner, både ombud och partiledning lämnade kongressen lagom nöjda. Ingen hade fått allt, ingen hade behövt att ge allt, nästan alla hade fått något.

Oppositionsrollen passar Socialdemokraterna sällsynt dåligt. Nog bärs partiet av stora idéer om jämlikhet och frihet från förtryck men vägen dit handlar lite om slagord och mycket om små steg, babysteps, mot den demokratiska socialismen.

Babysteps mot den demokratiska socialismen.

Socialdemokraterna vill förändra samhället med hjälp av reformer. Ett reformistiskt parti måste ha verktyget makt för att fungera fullt ut. När verktyget vreds ur partiets händer 2006 var det svårt att ersätta med ett oppositionsarbete för att visa skillnaderna i politiken. Istället fortsatte partiet att försöka hitta något att bygga och fixa men saknade helt plötsligt både verktygslådan och snickarglädjen. Inte konstigt att vi blev vilsna.

Det är på röstsiffrorna ganska lätt att se att det var på grund av Reinfeldtregeringens misslyckande som vi gavs chansen att börja bygga igen. Inte på grund av ett ökande förtroende för Socialdemokratisk politik. För att nå det förtroendet krävs faktiskt att vi lyckas leverera. Motsvara åtminstone en del av de stora förväntningar som finns på oss.

Det som är farligt med att man nu har möjlighet till de små framgångarnas politik igen är att risken är stor att man stoppar ner huvudet i verktygslådan, jobbar på som fan, men ägnar alldeles för lite tid åt att titta på ritningen. Vad är det vi ska bygga egentligen?

Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg föreslog före kongressen, tillsammans med en rad tunga socialdemokrater, en jämlikhetsutredning. Av denna blev intet. Intresset för en fördjupad idéskiss med medellångt perspektiv saknades hos partiledningen. Man kanske blev påmind om Centerpartiets innovativa idéprogram där förslag om att tillåta månggifte helt underminerade trovärdigheten för Stureplanscentern?

Hursomhelst tror jag att det behövs en fortsatt diskussion om vad det är för samhälle vi vill bygga. Hur det ska gå till och hur vi når rätt på kort, medellång och lång sikt. Det är viktigt att den förs av oss som både är idépolitiker och sitter i parlament runt om i Sverige och både inom och utanför partiets höga väggar. Det finns en tydlig tendens att det finns en strömning som flyter vid sidan om den dagspolitiska floden och alltför sällan mötas de två för att frigöra och berika varandra.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Gör något, gör mer, gör bättre

Det rör på sig i socialdemokratin. Det är inte bara ungdomsförbundet som vill förnya partiet. Det finns också ett embryo till ett nytt socialdemokratiskt paradprojekt; att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Det fiffiga med det är att det framförallt innebär insatser för att minska långtidsarbetslöshet, brist på utbildning och trångboddhet. Insikten om att det mesta grundas i jämlika uppväxtvillkor ger ytterligare politiska nycklar som Socialdemokaterna börjat stoppa i låsen (pengar till lågstadielärare).

I mina ögon är den ojämlika hälsan den största orättvisan i samhället idag och den är en konsekvens av att ekonomiska och sociala klyftor har blivit större. Det ska vi socialdemokrater göra något åt nu.

I Göteborg har det gjorts ett fantastiskt arbete för att kartlägga dels hur det faktiskt ser ut men också för att ta reda på vad för andra liknande arbeten som har gjorts och vilka åtgärder som fungerar. Självklart är det något som Socialdemokraterna i ledande ställning kommer att ta politiskt ansvar för. 

Marmotrapporten som arbetet utgår från har tre steg för att lyckas. Gör något (det gör vi), gör mer (det är på gång), gör bättre (därav kartläggningen). Än är utmaningarna stora men de blir allt mer greppbara.

I Västra Götalandsregionen bygger vi hela vår oppositionspolitik kring att sluta klyftorna. Det innebär insatser för att ha jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela regionen men framförallt insatser för att förebygga strukturer som skapar ohälsa. Arbetslöshet, låg utbildningsnivå och dålig miljö kan även regionens verksamheter bidra till att minska.

Regeringen håller på att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Jag hoppas att signalerna om att det är ytterligare en expertsamling är fel och att det istället blir en politisk kommission för att nå fram till vilka verktyg regering och riksdag ska bidra med för att minska ojämlikhet i hälsa.

I mina ögon har denna kommission en lika viktig uppgift som den framtidskommission som presenterades för några veckor sen.

Vi har nu i Göteborg tagit första steget att politiskt inom partiet samordna och fokusera våra insatser. Allt går inte att genomföra men det är inte minst viktigt att ha en gemensam utmaning som vi kan berätta för Göteborgarna om hur vi vill lösa tillsammmans. 

Socialdemokraterna i Göteborg har tappat i förtroende på alla politiska nivåer de senaste åren. Nu slutar vi huka oss för motvinden, ställer oss upp och gör något som när det börjar synas bör återvinna det förtroende som gått förlorat. 

Varningsklockorna ringer för välfärden - när börjar vi lyssna?

Jag har inte varit politiskt aktiv särskilt länge (5 år) och det är möjligt att det alltid har låtit så här. Men. Den sista tiden har jag blivit konfronterad av grannar och bekanta. De har ett väldigt enkelt budskap.
- Vi orkar inte mer, mina kollegor pratar om att sluta.
En är lärare, den andre sjuksköterska, en tredje jobbar som verksamhetsledare.

Det de har gemensamt är att de jobbar för vårt gemensamma bästa. Villkoren för de offentliganställda har aldrig varit särskilt bra i ekonomiska termer. Efter 25 år av kris, nedskärningar och New Public Management är deras villkor usla även ur arbetsmiljösynpunkt.
Sjukskrivningarna ökar, framförallt långtidssjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. De flesta som sjukskriver sig är kvinnor.
I medarbetarenkäter lyser det rött när det gäller arbetsbelastning och chans att påverka sin situation på arbetsplatsen. Samtidig visar de att de anställda gillar sitt jobb, de tycker att de gör en viktig insats. Det är bara jävligt tufft.

Vi som är politiker sitter på våra nämnder och styrelser och slår ifrån oss fackliga rapporter om att det inte håller för det är budgeten som kommer först, sist och mittemellan.

En del handlar naturligtvis om den totala finansieringen. Antalet anställda per invånare i den offentliga sektorn hämtade sig aldrig efter 90-talskrisen. Under de borgerliga skattesänkaråren flyttades ekonomiskt ansvar successivt över från stat till kommun och landsting. Vi kan till exempel se det på kravet på medfinansiering av infrastrukturprojekt och urholkningen av socialförsäkringarna.

Andra delar är ledning och styrning av det offentliga systemen. Många är de rapporter på överbyråkratisering, rapporteringsinflation och systemkrångel som kommer. Vi har gått från ett system som bygger på tillit till ett som bygger på kontroll. Inslagen av upphandling och privatisering i det offentligt finansierade är stora skäl till det. Tron på att system som fungerar i en kontext gör det i alla liknande är ett annat. Kvalitetssäkring och en allmän iver att mäta är andra skäl.

Det finns alltså inga lätta lösningar. Fler arbetskamrater på många platser och ett ledarskap som utgår från medarbetarna är två förslag. På politisk nivå tror jag att det handlar om puckelkostnader för utveckling av ledarskap och personalförsörjning. Vi betalar idag ofantliga pengar för att människor går hemma och mår dåligt eftersom deras arbetssituation är ohållbar. Det kommer att kosta att få den typen av sjukskrivningar att minska men det är pengar vi får tillbaka i långa loppet. Som vanligt handlar det om vilket konto som ska belastas.

Det rimliga svaret är att staten måste ta en större andel av finansieringen av välfärden. Det är staten som har verktygen till progressiva åtgärder för att minska klyftan mellan de som äger mest och minst. Det är också staten som har verktygen för att höja skatteintäkterna genom aktiva åtgärder för jobb, kompetensutveckling, bostäder och infrastruktur.

På vägen vi går genljuder luften av larmsignaler från välfärdens vardagshjältar. Just nu ljuder de allt högre och allt enträgnare. Någonting håller på att gå sönder i Sverige sa vi i Socialdemokraterna i valrörelsen. Vi hade rätt men ännu återstår svaret från regeringen på vad vi ska göra för att stärka landet och se framåt.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det är sexigt att försöka förstå

Det finns inget mer osexigt än någon som är helt hundra säker på sin sak. En fanatiker. Oavsett om det gäller sport, religion eller politik så vågar jag påstå att det är en egenskap som många bär och fler avskyr.

Speciellt när den som äger åsikten inte är intresserad av att höra något som kan väcka nya tankar, andra vinklar eller lösningar på ett problem.

Det är träracket, paradiset eller rasism som är svaret. Slut på diskussion. Kom inte dragande med massa beviskrav här. Jag vet att jag har rätt för att jag har sagt det.

Det är bra med stora öron
och liten mun i politiken ibland.

Om man som politiker ska jobba med att bilda opinion är det en inställning som kan fungera så länge budskapet är populistiskt. Så fort vi börjar prata om riktig politik - sån där med nyanser, kompromisser och problematisering blir det ohållbart.

En politiker som inte lyssnar är en dålig politiker. Inte bara det, det blir en osexig politiker. En du inte vill lägga din röst på.

Det är i mötet med människor som inte har samma bakgrundskunskap, en annan ingång som man får chansen att lära sig något nytt. Att förstå sin motståndare. Om man lyssnar.

Här är det viktigt att poängtera att bara för att man lyssnar så behöver man inte ändra uppfattning. Man väger sin motståndares argument mot sina egna och kommer allt som oftast upptäcka att man står kvar vid sin ståndpunkt, man kanske till och med har fått fler argument som stöder den.

Reflexen att till varje pris försvara allt man har gjort är stark hos politiker. Det är synd. Möjligheten att ompröva och utvärdera är en av de viktigaste för att kunna utvecklas. Vi har inte alltid tänkt på allt.

Att dessutom tro att man kan vinna idag på det man gjorde igår är vanligt i mitt parti. Självklart har Socialdemokraterna en stolt historia. Men för att visa att man är värdig att föra den vidare är det viktigare att lyssna på människors bild av dagens problem än att skryta om hur vi löste gårdagens.

Om du har kommit så här långt så undrar du kanske varför jag skriver det här inlägget?
Det finns många skäl men framförallt för att jag är rädd att Socialdemokraterna i Göteborg håller på att gräva ner sig i en skyttegrav där allt ska försvaras.

Min uppmaning är att inte vara långsint, grälsjuk och bråkig.
Jag vill att vi ska vara sympatiska, lyssnande och konstruktiva. Vi har tagit oss an en gigantisk uppgift att sluta klyftorna i staden. Ska vi lyckas måste vi lyssna på folk, höra vad de säger, agera långsiktigt med blicken fast förankrad i framtiden. Om vi lyckas ska vi njuta av det och gå vidare mot nästa mål. Misslyckas vi förtjänar vi inte längre folkets förtroende.
Det är därför mycket viktigare att förändra staden till det bättre än att vinna nästa debatt i fullmäktige. Låt oss börja idag.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Släpper sossarna sargen nu?

Att skriva om politisk utveckling är lätt. Att åstadkomma politisk utveckling är skitsvårt.
Därför är det nu med stor uppmärksamhet som jag ser väldigt många positiva politiska tendenser och signaler från den nytillträdda regeringen.

Det är inte bara att Magdalena Andersson i praktiken skrotar överskottsmålet. Det är de signaler Stefan Löfven sänder i regeringsförklaring och partiledardebatt.

Inne i de fina orden om vilket samhälle vi vill ha och vi ska gå mot finns också en hel del hårda paket som indikerar att den nya regeringen menar allvar med att sänka arbetslösheten, förbättra villkoren för de som inte har jobb och förbättra sjukförsäkringen.

Idag kom ett mindre paket om gratis medicin för barn, tydligen på initiativ från Vänsterpartiet. Att regeringen insett att jämlik hälsa börjar i barndomen är ytterligare ett tecken på att man har gjort en korrekt analys av vad som krävs för att i grunden förändra vårt samhälle. SVT

Jag funderar på om det faktiskt kan vara så att vi nu kan släppa sargen, släppa berättelsen om ett land som håller på att gå sönder och istället jobba för ett land där allas lika värde inte bara är en floskel. Där jämlikhet är ett mål och inte ett bortflyende tillstånd.

Det kommer att krävas stort politiskt mod att ytterligare lyfta idéer om predistribution (att ha mesta möjliga jämlikhet i villkoren i starten av livet) och öka den sociala tryggheten.
Det vore synd att säga att vi genomförde en valrörelse som osade av den varan och som lyste av självförtroende för de socialdemokratiska lösningarna.

Det finns kort sagt mycket att ta tag i. Men det finns goda idéer att använda. Det kommer att krävas politiskt mod och hantverk för att lyckas genomföra det. Idag är jag förhoppningsfull om att vi har tillsatt en regering som kommer att klara av det.

Det jag är rädd för är naturligtvis att det parlamentariska läget i riksdagen kan sätta käppar i hjulet. Jag hoppas därför också att vi kan hitta vägar ut i kommuner och regioner för att sätta ytterligare tryck i frågorna. Inte minst inom skolans område.

Att byta fokus för sjukvården att jobba förebyggande och nära patienter istället för att behandla och skicka hem.  Dessutom hoppas jag att vi i Göteborg och i andra kommuner kan lära av den målmedvetenhet och politiska ärlighet som hittills präglar regeringen Löfven och låta det prägla även vår politiska gärning under kommande mandatperiod.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Skit i Juholt nu!

Håkan Juholt i Göteborg under omvalsrörelsen 2011

Daniel Suhonens bok Partiledaren som kom in i kylan är oavsett hur relevant och sann den är ett stort hot mot något mycket viktigare just nu - den socialdemokratiska eftervalsdebatten och partiets väg framåt.

Förutom att boken riskerar att ta över hela eftervalsdebatten internt kan den också ta över bilden av den nuvarande partiledningen. Det vore ett stort misstag. Låt inte Håkan Juholts väg in och ut ur partiledarskapet överskugga en mycket viktigare debatt. Om framtid, förtroende och förnyelse.

Många socialdemokrater tycker säkert att allt är fint nu. Inte minst i Stockholm där partiet återtar makten i stadshuset och regeringsmakten innebär många schyssta arbetstillfällen inom departementen för partiets elit och påläggskalvar. Att valresultaten i Stockholm och på många andra platser egentligen är ett underkännande av borgerligheten mer än ett godkännande av socialdemokratin verkar redan bortglömt.

Här i Göteborg är det svårt att känna samma entusiasm. Vi har ett svårt och vanskligt minoritetssamarbete att vänta i kommunfullmäktige. Vårt mandat har krympt från 32 till 20 (av 81) på två val och det usla valresultatet framförallt i Göteborg innebar en tappad majoritetsmöjlighet i regionvalet och en mandatperiod i opposition.

Det som behövs nu är inte en analys av valrörelsen. Det behövs en analys av mandatperioden. Av politiken. Om vi lyckats leverera den eller inte. Hur vi kan förbättras på båda dessa områden.

Den socialdemokratiska idétidskriften Tidens nya nummer ger en god analys av problemen med politiken. Jesper Bengtsson, Anne-Marie Lindgren och inte minst Sheri Berman tydliggör väldigt väl var vi är idag. Det återstår dock en stor kakbit att hugga in på för att möjliggöra en verklig och varaktig förändring av den väg socialdemokratin är på väg - Partiet.

Under ett stort antal år och i takt med en krympande och åldrande medlemsskara har partiet tappat i förtroende, andel av rösterna och politikerföraktet har brett ut sig.

Den beskyllning som vi ofta kan höra från populister och "mannen på stan" är att vi som är aktiva inom politiken har en alternativ verklighet och att vår inte stämmer överens med den bild de flesta andra har. I Göteborg verkar det som om de under denna mandatperiod och denna valrörelse har haft rätt. En fokuserad insats måste göras för att få dessa bilder att närma sig varandra. Det betyder inte att vi ska anta populistiska åsikter eller ståndpunkter men att vi delar vår problembeskrivning med fler. Lösningarna ska vara våra egna.

Med en partiorganisation som allt mer tar karaktären av ett kampanjorgan än en politisk kraft har vi svårt att fånga upp de där strömmarna där politiken byggs underifrån. Kongresser och årsmöten blir bekräftelser på de styrandes val av väg, inte en mötesplats för friska idéer.

Mången god socialdemokrat menar att vi ska tillbaks till en folkbildande folkrörelse och jag förstår deras ambition men att tro att det är studiecirklar som lockar människor tillbaka till partiet kanske är en smula naivt. Det som behövs är möjlighet till verkligt inflytande. Korta beslutsvägar. Breda beslutsunderlag. Snabbare processer. Ett modernt ledarskap som inkluderar och skapar delaktighet.
Det tänks nog rätt både här och där i det här ämnet men det händer någonstans mellan ingenting och alldeles för lite.

Hela partiet är idag uppbyggt för att ge stor frihet till de som är utvalda. När hotet att bli ersatt av andra blir mindre på grund av en försämrad rekrytering blir maktpositionen lättare att behålla och ambitionen att utnyttja den till förändring lägre.

Det kommer inte att gå att hitta en enda väg framåt från detta läge. Det måste finnas flera parallella spår för att hitta tillbaka till folkets förtroende. Det gäller allt från våra förtroendevaldas attityder till hur vi skapar politik och diskuterar idéer.

Därför vore det djupt olyckligt att vi istället för att fokusera på att faktiskt förändra partiet nu bromsa den utvecklingen genom att fokusera på hur och av vem Juholt blev eller inte blev förrådd. Jag tror (utan att veta) att den största tjänsten Håkan Juholt vill att vi ska göra honom inte är att älta hans öde utan att förhindra att något liknande kan hända igen.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

En konstruktiv opposition - vad är det?

Idag kom så det förväntade beskedet att Miljöpartiet och de borgerliga partierna bildar en ny majoritet på min arbetsplats - i regionfullmäktige och regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen.

För egen och del innebär det en omställning från att kommunicera som ledning till att kommunicera som motståndare. För partiet gäller omställningen vilken politik som ska föras fram och sättas fokus på. Från det lyckade till det misslyckade om man ska vara lite profetisk.

Vi säger nu alla att vi ska vara en konstruktiv opposition. Vad kan det då innebära?
För mig betyder det att vi ska vara beredda att ta över direkt om den nya ledningen misslyckas. Det betyder också att ompröva den politik som väljarna, inte minst i Göteborg, underkände. Med allt vad det innebär.

Det jag hoppas på är att vi undviker cykelställsfrågorna som opposition. Att vi lyfter blicken och ser de stora strukturella problemen och kanske till och med lyckas brottas lite med systemen. Det är svårt som ledning.

Vårt perspektiv behöver också vridas från ledningens örnperspektiv till medborgarnas grodperspektiv. Att vi inte försvarar orimligheter som en röntgenremiss från Närhälsan i Frölunda till privatkliniken på Hisingen istället för den offentliga i grannhuset. Att kostnadsbilden ser ut som den gör är en frukt av det system vi byggt upp, inte av naturen.

En sak jag har reflekterat över är att en opposition lätt kan få en förvaltning att jobba med mer eller mindre oväsentliga frågor. Jag hoppas vi kan vara en opposition som hjälper dem att komma fram med de väsentliga.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vi är de 100 procenten

Om vi på allvar menar att det är fel att ställa grupper mot varandra så kan vi inte heller bunta ihop de som valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna.

En socialdemokratisk strategi den här valrörelsen som verkar ha fungerat var att peka på att det var moderaternas politik som var kass, inte att det var fel på människorna som röstade på moderaterna.

Det är naturligtvis den enda strategin som kommer fungera på Sverigedemokraterna också. Att skandalisera dem hjälper uppenbarligen inte, inte heller att förlöjliga dem. Däremot borde det hjälpa att kritisera deras förslag och lösningar istället eftersom de så uppenbart strider mot de allra flesta svenskars värderingar. Men det gäller att tygla humöret.

Konfrontation är nämligen ett dåligt sätt att få människor att ändra uppfattning. Det kommer att krävas en kontinuerlig dialog. Så låt oss bemöta SD med våra argument istället för med burop och visslingar. Låt oss behandla SDs väljare som våra grannar, vänner och bekanta för det är precis vad de är. De är en del av oss. Inte något annat. En del av de 100% som är oss alla.

En ny socialdemokratisk regering som regerar i en slags mittenkoallition kommer att få jobba hårt för att få med sig övriga på en politik för ökad välfärd och ökad social trygghet. En politik som sätter människor i arbete och som höjer människors värde på arbetsmarknaden istället för att sänka deras pris.

Lyckas Stefan Löfven med det kommer vi också att lyckas knäcka ryggen på det som lockar med Sverigedemokraterna. Det är tid att sluta prata om segregation, det är tid att börja bygga bort den. Det är tid att sluta prata om integration, det är tid att skapa riktiga förutsättningar för den.

För var och en av oss i den politiska vardagen handlar det om att börja behandla Sverigedemokraterna med samma måttstock som vi behandlar andra partier. Vi behöver inte samarbeta med dem. Vi behöver inte gilla dem. Men vi behöver lyssna på deras argument och bemöta dem. För så funkar en demokrati och det måste vi ha respekt för i det här läget.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ett brev från en vän till min #Käraframtid

Hej kära Framtid.
Det känns som om du hela tiden glider undan från mig.
Ibland känns det som du byter skepnad och påminner om nuet, ja till och med om dåtiden.

Du har visst fått ett jobb. Att bära upp namnet på vårt valmanifest. Du är säkert stolt.

Det var länge sen jag skrev till dig, ja till och med om dig. Det är så svårt att hinna tänka på dig. Nuet står hela tiden i vägen och kräver uppmärksamhet. Jag förstår att du känner dig bortglömd.

Du ska veta att du är viktig. För egen del har jag inte några större förväntningar på dig. Det får bli som det blir, jag är ganska nöjd om jag inte behöver tänka allt för mycket på dig.
Däremot har jag stora krav på dig när det gäller mina barn. Det är en jäkla utmaning du står inför. Att klara av att vara positiv när människan har utsatt Jorden för större påfrestningar under de senaste hundra åren än vad den fått utstå under hela vår tidigare historia.
Jag accepterar ändå inget annat än att du fortsätter vara ljus. För Tilda och Stina och alla andra barns skull. Kan jag göra något för att hjälpa till så ska jag göra det.

Det behöver inte vara lätt för dem. Faktum är att det inte ska vara för lätt. Om man inte har tråkigt ibland skulle man inte veta när man har kul. Om man inte får kämpa så vet man inte vad man kan prestera.

Jag vet att du kräver att vi fortsätter att bry oss om varandra. I det lilla och i det stora. Det blir lätt lite småttigt här i nutiden när vi pratar om hur du ska bli. Vi tänker liksom inte på någon himlastormande utveckling. Lite bättre. Lite i taget. Det är så vi måste jobba. Annars kommer vi baxna av kraven.

Jag är rädd för att de sociala spänningarna i samhället fortsätter att växa när du kommer. Samtidigt som fler och fler accepterar varandras olikheter blir det fler och fler som är beredda att kämpa för att få näring från människors otrygghet. Politiska partier, företag, medier påverkar människor att tro att vi inte har möjlighet att leva tillsammans. Jag har förstått att jag inte behöver känna alla människor för att veta att alla är olika. Jag vet också att om fler tar sig tid att leva sig in i andras situation så kommer du att klara av de här spänningarna.

Nåja, jag vill att du ska veta att jag ser fram emot att träffa dig, även om jag anar att Nuet kommer att fortsätta att vilja ha stor del av min uppmärksamhet.

Ha det gott -  om tio dagar tar det här landet ett första steg mot att göra dig bättre. För alla.

P.S.
Läs Socialdemokraternas valmanifest här.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Idag var det skolstart - Undrar hur det ska gå för mig? #val2014

Valets mest angelägna fråga har redan ställts.
Det är i Socialdemokraternas valfilm om skolan som den med en rivningskulas tyngd träffar i min maggrop.
- Undrar hur det ska gå för mig?

Idag startade skolan för mina barn-  2:an och 4:an. De är i den ålder där det är lättast att se till att ingen hamnar efter, att alla blir sedda och bekräftade. När lärarna fortfarande tror att alla kan lyckas, på riktigt. I nian är det försent. Det är i de lägre årskurserna vi behöver vara som bäst på att ge rätt förutsättningar till barnen och lärarna.

Att skillnaden mellan skolor med goda resultat och dåliga blir större men att båda kategorierna försämras i en internationell jämförelse är ett tecken på den situation som en ny regering måste ta tag i efter valet.

Nog behöver lärarna arbetsro men framförallt behöver eleverna en skola som kan garantera dem lika goda förutsättningar till att lyckas oavsett var de bor eller vilken skola deras föräldrar väljer. Det kommer kräva att alla goda krafter jobbar tillsammans, i riksdagen och i kommunerna. En svår uppgift väntar men den är nödvändig att klara av.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Huvudet på skaft? Jajamensan! – eller – Bra analys och konkreta förslag

Under väldigt många månader har medier och andra varit på Socialdemokraterna och frågat vad vi vill. Inte så där i allmänhet utan framförallt i synnerhet.

Under de två senaste dagarna har partiledningen nu presenterat förslag som är konkreta och som bygger på att man analyserat situationen på svensk arbetsmarknad och försöker tillföra vad som behövs.

Några exempel. Om arbetsgivare kräver körkort ska vi skapa möjligheter även för de som inte har pengarna på fickan att skaffa körkort.

Om det saknas sjuksköterskor och läkare ska vi utbilda fler sjuksköterskor och läkare. Något som inte minst vi som jobbar med sjukvårdspolitik uppskattar.

Vi har tidigare sett exempel i skolpolitiken där man uppfattat att det sannolikt är enklare att börja i unga åldrar att kompensera om man hamnar efter än under vårterminen i nian. Att en bra förskola och en bra grundskola kan och ska kompensera för skilda förutsättningar i hemmiljön.

Att utbildning är svaret på många av de frågor som framtiden ställer på politiken är uppenbart. Jag har inte varit helt hundra förut på att det hade nått ända in i kärnan på vår politik men de senaste dagarnas besked är entydigt. Det är satsning på skola och utbildning som är vårt främsta svar för att uppnå jämlikhet och minskad arbetslöshet. 

Det är en utbildad befolkning och avancerade tjänster som ska upprätthålla Sveriges konkurrenskraft i omvärlden.

Det är i det långa loppet ingen kostnad för samhället att satsa på skola och högre utbildning. Det är en nödvändig investering.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vilka är framtidspartisterna?

Vilken skillnad ett namn gör!
Det är ju smått genialt att faktiskt kommunicera partiets politik via partinamnet.
Det finns nog få som tvivlar på vilka frågor som är viktigast för Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet. Vilken politisk agenda Vänsterpartiet har går någorlunda att ana sig till. (Annat är det med Centerpartiet.)

Det känns ju alltid fräscht att hänga på något nytt också. Hur länge är det ok för nya Moderaterna att vara nya? Politiken har ju inte förnyats på tio år nu. Känns som om väljarna börjar ana att det bara är ett marknadsföringstrick. Ungefär som när en produkt marknadsförs som nyhet när allt man gjort är att byta förpackning.

Socialdemokraterna har ju bestämt sig för att vara Framtidspartiet. Jag gillar det. När jag tänker på vad jag vill jobba med politiskt så är det ju frågor för framtiden. Barn och ungas villkor, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter, utbildning, internationell solidaritet och självklart miljö och klimatfrågor. Allt kan rymmas inom begreppet Framtidspartiet.

Frågan är om vi kan leva upp till det. Frågan är om vi egentligen förmår det. Socialdemokraterna är Sveriges överlägset största parti till antalet medlemmar. Vi är det dock med en ålderspyramid som lämnar lite övrigt att önska. I Europaparlamentsvalet så lyckades Framtidspartiet bli tredje störst - efter Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ - hos förstagångsväljarna.
Om vi ska sätta lite schvung i Framtidspartiet kanske signalvärdet i att sätta två 60+ överst på valsedeln går att diskutera? (Liksom om ordvalet schvung hör framtiden till.)

I Göteborg är vi inte största parti i antalet väljare. Det är vi inte helt ovana vid efter ett par val med moderata framgångar men att just Miljöpartiet är större, oavsett form av val är ett underkännande av vår förmåga att läsa samtiden och fylla Framtidspartiet med innehåll. Därmed inget ont sagt om Miljöpartiet men om man jämför valmuskulatur borde vi vara gött mycket starkare.

Jag har fått lära mig att jag själv har makt att förändra hur mitt parti fungerar, att jag själv har en maktposition. Det innebär att jag själv också har ett ansvar för att Miljöpartiet fick fler röster i EU-valet än vi fick.
Jag har själv ett ansvar i att misslyckas att fylla Framtidspartiet med innehåll. Att vi inte lyckats mobilisera våra väljare i min stadsdel. Att jag inte lyckats bidra med konstruktiva idéer till den politiska ledningen. Mitt ansvar delar jag med alla medlemmar i Socialdemokraterna i Göteborg.

Om bara några månader går vi till val igen. Hur ska jag lyckas ta mitt ansvar och få det valet att handla om framtiden? Inte bara vad vi ska bygga för vägar och hus i framtiden utan framförallt hur vi ska vara mot varandra och andra. Vilka värden som ska gälla. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att lyckas med det.

Även om Miljöpartiet och Feministiskt initiativs framgångar kanske var tillfälliga och det kan bli svårt att upprepa dem i höstens val så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället i akt och växer lite. Att han vågar pumpa upp ballongen ordentligt, nästan till bristningsgränsen och börja prata om framtiden som något vi vill uppleva, något som vi känner tillförsikt inför och något som våra unga också ska ha inflytande över. Jag vill inte höra mer om hur många, vad det kostar och hur många dar det ska ta. Jag vill få en uppfattning om hur det är när vi kommit fram.
Jag hoppas också att det är nog daltat med oss som är 40 nu. Vi har fattat budskapet - vi kommer att ha råd att betala lånen med en s-regering. Vad har vi att lova de som är 30 och yngre mer än en jobbigare morgon?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Socialdemokraterna är också ett enfrågeparti

"Samhället, det är vi"...."Vi tillsammans. Du hör ihop med varenda människa du ser. Ingen här är ensam på riktigt. Vi är som ett gäng...Det är det som är samhället" Lotta Lundgren i Fokus nr 21 2014 

Lotta Lundgren förklarar för sina barn om samhället i Fokus. I samma tidning beskrivs Feministiskt Initiativs lavinartade utveckling.
FI beskrivs som ett enfrågeparti men för mig är det fullständigt uppenbart att de inte är det. Inte mer än Socialdemokraterna.

Om feminismen är FI:s fråga som sätter prägel på all deras politik (oavsett om den är ekonomiskt ansvarstagande eller ej) så har faktiskt socialdemokratin en fråga som är snäppet större och som borde ta lika stort utrymme i beslutsprocesserna.

Alla människors lika värde.

Margot Wallström och Stefan Löfven
Kungsportsplatsen, Gbg

Om orden inte används som en idealfigur utan som politisk handlingsplan blir det väldigt uppfordrande men också väldigt stimulerande. Jag var idag i Göteborg och lyssnade till Margot Wallström och Stefan Löfven som eldade på lite i valspurten. Båda pratade om mänskliga rättigheter och solidaritet. Båda pratade om hur samhället borde vara organiserat. Båda nämnde människors lika värde.


Lika värde inom Sveriges gränser, lika värde på jorden. Det är det som är planen. Ibland känns det som om våra beslut förhindrar det. Våra idéer om en mängd olika typer av gränser. Hur vi behandlar varandra. Hur vi byggt upp vårt samhällsgäng till en oerhört komplicerad apparat där systemen inte sällan skymmer sikten av människorna.

Inte alltid utan orsak har Socialdemokraterna beskrivits som systemkramare. Bestämmelser går ibland före sunt förnuft och humanism. Beslutens konsekvenser funderas på i ekonomiska termer istället för i mänskliga.

Jag hoppas och tror att de kloka människorna i vårt parti drar samma slutsats som jag gör av Feministiskt initiativs framgångar och inte minst deras förmåga att engagera unga människor.

Det krävs inte bara sunda statsfinanser för att förändra ett land. Det krävs också ett tydligt uttalat vad det är en förutsättning för. Kanske till och med våga vända på vad som är viktigast. Jag tyckte jag hörde något av det idag i Göteborg. Jag hoppas jag får vänja mig vid det!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags att vara en del av ett vinnande lag!

I helgen var det Socialdemokraterna i Göteborgs Distriktsårskongress.
En av höjdpunkterna var naturligtvis att valsedlarna till höstens tre val fastställdes.

Den Stora Nyheten är att vår Ordförande Anna Johansson toppar vår riksdagslista.
Den lite mindre är att vi helt byter toppkandidater till regionfullmäktige. Här toppar den Jämlika sjukvårdens hopp Håkan Linnarsson listan, följt av borgmästare Lena Malm och Kommunalarbetareförbundets egen Henrik Johansson.
I Göteborg toppar The Hardest Working Person in Politics, Anneli Hulthén, samtliga fyra valkretslistor. Hisingen, Väster, Centrum och Nordost.

Mest synd på listorna är att Cecilia Dalman Eek som idag sitter i riksdagen som extraordinär ersättare till Leif Pagrotsky hamnar utanför valbar plats. Trots omröstning hamnade Cecilia på sjunde plats på en riksdagslista där fem invalda är en rimlig förhoppning.

Det roligaste för mig personligen är att om vi gör ett hyfsat val så kommer jag själv in som ordinarie ledamot i Kommunfullmäktige i Göteborg.

Så nu gäller det.
Jag vet hur kul det är att vinna.
Det har hänt.
Tyvärr har jag större erfarenhet av att förlora.
Ni minns inte Gothia Baskets sista säsong men det gör jag. Som en av ledarna i en förening i det närmaste i upplösning var den onda cirkel laget hamnade i fruktansvärd att skåda.

Jag minns också känslan när vallokalsundersökningen presenterades vid valvakan 2010.
Ok, vi lyckades hänga kvar vid makten i Göteborg och regionen på fingerspetsarna men den vakan var ingen lycklig tillställning när det sämsta valresultatet på hundra år var ett faktum.

Till hösten hoppas jag att ovanstående laguppställning, tillsammans med hundratals lokala partiarbetare och ett starkt politiskt program kan väcka framtidstro och hjälpa till att skapa ett socialdemokratiskt styre i kommun, region och regering.

Det vore så gött att vinna!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det är allvar nu! Därför lyssnar vi på skolans proffs.

Ikväll gav jag mig utanför de interna mötenas långa rad och träffade tillsammans med en toppad uppsättning (S)-politiker från både nationell och kommunal nivå ungefär fyrtio förtroendevalda från Lärarförbundet i Göteborg.

Själv satte jag mig i gruppen med förskolelärare.
Deras bild är entydig. Vi behöver minska barngrupperna. Vi behöver dessutom se över hur vi löser bemanningen på ett vettigt sätt med utökade öppettider. Det är nödvändigt att se över hur vi löser kringtjänster och hur vi kan stötta upp organisationen för barn med särskilda behov. Då kan förskolelärarna finnas för alla barn.

Det är en fråga om arbetsmiljö.
Det är också en fråga om barnens hälsa och utveckling.
Jag ser att Kommunal lyfter liknande krav för barnskötarna.
Lika rimligt.

I Göteborg har vi satsat på att bygga ut förskolan. Inga barn står längre i kö. För att lyckas minska barngrupperna behövs ytterligare satsningar. För att kunna utlova dem krävs en socialdemokratisk ledning inte bara i staden utan även i landet.

Mikael Damberg

Mikael Damberg presenterade den nationella socialdemokratiska skolpolitiken på mötet. I den är förskolan inte med ännu. Men som Mikael sa - Det var länge sen vi gick till val utan att ha en satsning på förskolan med.
Jag hoppas verkligen att det stämmer den här gången också. För jag vet att Göteborgs stad behöver stödet från en socialdemokratisk regering för att klara utmaningarna inom både skola och förskola efter valet i höst.

Varje ansträngning vi gör för barnen är en vi får igen. Kanske inte omedelbart men i det långa loppet. Ju tidigare vi satsar desto större är belöningen.
Min önskan är att vi erkänner det förhållandet och går in med en supertydlig prioritering på förskolan och lågstadiet. I Göteborg och från riksnivån.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det där som behöver sägas för att möta främlingsfientligheten

Vi går mot ett val där mitt partis mål är klart och tydligt - besegra moderaterna och vinn regeringsmakten. Idag står det pinsamt uppenbart att Moderaterna har accepterat att utmaningen sker på socialdemokraternas planhalva och att kampen står att övertrumfa varandra i förslag kring ekonomisk hushållning.

Som en glad slempadda står samtidigt SD på högerkanten och tackar och tar emot. I riksdagens polisdebatt som jag damp ner i under lunchen står Richard Jomshof och pratar om att polisen ska återta makten i miljonprogramsområden och förespråkar i fördolda ordalag mer våld från statsmakten.

Ju mer regering och opposition liknar varandra, desto mer utrymme för SD att köra en egen linje, en linje som lätt kan tilltala med sin enkelhet men som också, om närmare eftertanke görs möjlig, är svår att stå kvar vid så länge man påstår sig hävda alla människors lika värde.

Det enda som är positivt just nu är att den (offentliga) debatten om invandring är tyst, det finns också en växande, i mitt tycke positiv, debatt om vardagsrasism. Det är viktigt att alla socialdemokrater och andra antirasister kan möta främlingsfientlighet med empati men också med motstånd.
Ett motstånd som består av att det inte är nya svenskar som är problemet, det är de sociala strukturer som stänger dem ute. Det är arbetsmarknadspolitik som är ett skämt, det är utbildningspolitik som har gett upp, det är bostadspolitik som är på väg att haverera och det är ett stängt samhälle som redan idag behöver utnyttja alla tillgängliga människor för att utvecklas.
Christer Mattson som jobbar med Toleransprojektet i Kungälv och med Teskedsorden sa på en föreläsning nyss att
 - Med tal om integrationspolitik riskerar vi att etnifiera sociala problem.
Vi skapar bilder av den andre istället för bilder av sociala och ekonomiska strukturer som behöver bekämpas.

Vi måste vara väldigt noga när vi möter de som vill att Sverige ska stänga sina gränser att påpeka dels vad öppenhet ger tillbaka men också att det är de sociala problemen som behöver tacklas, i Sverige och i Europa. Att tro att stänga ute människor kommer lösa de innestängdas sociala problem är en befängd tanke. Även om vi skulle stänga grupper av människor ute kommer blicken fastna på nästa grupp inom landet och sen nästa osv. tills dess att intolerans och motsättningar skapar sociala spänningar som är omöjliga att hantera.

Så vad behöver sägas för att möta främlingsfientligheten?
Först måste vi lyssna men när vi pratar ska vi säga att vi aldrig kommer att vinna på att stänga inne oss men att vi behöver göra mycket mer för att bekämpa arbetslöshet, dåliga bostäder och dåliga skolresultat.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Öppenheten med valstrategin ställer stora krav på politiken

Idag presenterade Socialdemokraterna via valledaren Janne Larsson valstrategin för 2014. Det är två valdatum som täcks in. EU-valet och det stora valet till, kommun, region och riksdag i september 2014.
Strategierna inför valen är också helt olika. Till EU-valet handlar det om att få sossar att gå och rösta, till riksdagsvalet handlar det om att vinna nya väljare.

Om vi, för att göra EU-politikerna lika frustrerade som vanligt, bortser från EU-valet, är det ett väldigt modigt parti som visar bilden för journalister och politiska motståndare vilka grupper partiet vill vinna. Det handlar om 12% av väljarna som vid förra valet röstade borgerligt men nu överväger att rösta rött, även om de själva kanske definierar sig som mittenväljare. Just öppenheten i partiets presentation som också ligger tillgänglig på partiets hemsida är något helt nytt och om Janne Larsson orkar hålla i denna linje av öppenhet genom hela valkampanjen så har mycket vunnits redan där. Problemet med öppenheten är att den lämnar mindre utrymme till misstag och omvärdering under resans lopp.

Frågan är också hur Socialdemokraterna ska lyckas att leva upp politiskt till den berättelse som presenterades idag. Om kontrasten ska stå mellan fler skattesänkningar och satsningar på jobb, utbildning och välfärd så finns ett verkligt problem. Statens budget går redan back. Om Socialdemokraterna ska lova saker i valrörelsen så kommer vi att vara tvungna att göra det utan att de kostar. Om borgarna struntar i att gå till val på fortsatta skattesänkningar så kommer den enda uppenbara skillnaden i valet vara vilken långsiktig vilja partierna har, möjligen kommer det finnas något annorlunda retoriska utgångspunkter men i praktiken så finns ingen skillnad för medborgarna.

Anledningen är att frågan om ekonomiskt ansvar är den som traditionellt avgör valet, även om det inte är den fråga som väljarna värderar högst är det den som fäller utslag i valresultatet. Här ligger Socialdemokraterna fortfarande efter men vill kunna spela jämnt med Borg i valet, något som kräver stor återhållsamhet med kostnadsdrivande vallöften.

Larsson och Socialdemokraterna vill därför ha en ideologiskt driven valrörelse. Några stora reformer går ju inte att finansiera men de långsiktiga målen ligger fast och skiljer sig mycket åt. Frågan är om det är via ideologi vi kan övertyga de eftertraktade 12 procenten, räcker det verkligen att sätta ambitiösa mål utan att lämna förslag på hur de ska nås.

Att det ska bli en ideologisk valrörelse men vi ska "inte ner i folks plånböcker" blir också problematiskt eftersom då försvinner möjligheten att prata om ideologiskt svåra reformer som RUT- och ROT-avdrag, jobbskatteavdrag och andra reformer som minskar jämlikheten i Sverige, något som partiet och inte minst partimedlemmarna säger är ett överordnat mål.

AB, AB, SR, DN, SVT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den grå duken

Har tagit del av en socialdemokratisk budgetmotion.
Det är mycket bra saker. Framförallt kring att bryta långtidsarbetslösheten, både hos unga och äldre. Jag gillar SR:s sammanfattande rubrik:

Det mediala spel som sker när regering och opposition presenterar sina budgetförslag kräver att det finns reformer. Man sätter lite färg på en annars grå kanvasduk. Det kanske hade varit bäst för medborgarna att låta duken vara grå och att bara göra den lite större men det är svårt att skapa rubriker på det sättet.

I regeringens och socialdemokraternas budgetförslag är det nämligen en sak som skaver lite extra. Det som vi nu gör enskilda satsningar kring sker med pengar som är tillgängliga bl.a. eftersom statsbidragen inte räknas upp enligt index. Socialdemokraternas utmärkta förslag med 2 miljarder till sjukvården är (väldigt slarvigt räknat) lite mer än hälften av vad landstingen hade haft om statsbidragen hade varit uppräknade under regeringen Reinfeldt.

För Västra Götalandsregionen betyder det mellan 80-100 miljoner om året sen 2007 i minskat statsbidrag. Det förklarar inte alla problem som sjukvården brottas med men hade vi haft några hundra miljoner till så hade mycket kunnat göras. Dessutom har många, både kommuner och landsting, generella "effektiviseringskrav" (läs besparingar) på ytterligare någon procent. Detta ständiga osthyvlande riskerar att i förlängningen urholka välfärdens kvalitet då osthyveln allra oftast skapar en slalombacke där administrationen påverkas marginellt men verksamheterna lider. Ansvaret ligger alltså både på statlig och regional/kommunal nivå.

Att det som hade varit bäst för medborgarna kanske skulle vara en uppräkning av statsbidragen till kommuner och landsting istället för riktade satsningar är något som vi inte får veta mycket om. Att dessutom lägga ansvaret och prioriteringen för de flesta välfärdstjänster där den hör hemma är tydligen också problematiskt.

I ett önskescenario skulle jag se att Socialdemokraterna skulle leva lite som vi lär. Att var och en ska göra det bästa möjliga utifrån sina förutsättningar, och att samhället ska hjälpa till att skapa de bästa förutsättningarna. Exakt hur det ska gå till är upp till varje kommun eller landsting.

GP, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hur blir det politisk verkstad av idéerna?

Igår var det dags för besök på Go(s)Väst på Knarrholmen i Göteborgs skärgård.
Många spännande och intressanta människor och samtal, utan protokoll och åtgärdsplaner, utan annat syfte än att vara just intressanta.

Från seminariet "Mot valseger" med Linus Glanzelius, Johan Büser, Anneli Hulthén och Jan Larsson under Go(s)vast på Knarrholmen 31/8 -'13

Ändå är det lite tomt när man lämnar de flesta seminarier. Jag har funderat vad det beror på och jag tror att jag kom på det?!
Min tanke är att samtalet aldrig hinner lämna idéernas ljusblåa värld. Vi kan definiera problemet och vad som skulle avhjälpa det men vi jobbar oss nästan aldrig ner till hårda förslag, i alla fall inte på andra områden än skatter.

Så vi säger att vi måste få ner arbetslösheten och vi säger att vi ska få bättre utbildning men vi har få tydliga förslag.
Ett är mindre klasser. (Kanske inte det hårdast vetenskapligt förankrade men åt rätt håll)

Ett av den mindre konkreta typen är sysselsättningsgaranti för ungdomar inom 90 dagar. Det är ett jättebra förslag. Men när ska denna garanti fyllas med innehåll? Utan en tydlig plan är ju risken uppenbar att en hel del ungdomar kommer att hamna i låtsas-åtgärder med svag koppling till arbetsmarknaden.

En del i det hela är att det inte är politiker som ska förverkliga de politiska idéerna och det kan vara dumt att binda fast sig vid en exakt metod. Som person finner jag det oerhört otillfredsställande. Det är ju själva idéarbetet fram till ett färdigt koncept som är spännande. Att lämna något halvfärdigt till okända storheter på en förvaltning har ju sina risker. Mina erfarenheter från den ideella sektorn visar också med stor tydlighet att en viktig väg till framgång är att man äger ansvaret för sina egna idéer om man vill få dem genomförda.

Så jag har funderat på hur man både kan få inspiration från seminarier och forma om den till konkreta förlsag. Det jag funderar på att starta upp är en politisk verkstad, en mötesplats för inspiration där vi tillsammans kunde workshopa fram konkreta politiska förslag och åtgärder för att skicka vidare i partiets vård. Efter gårdagen på Knarrholmen så aktualiserades de tankarna. Nu ska det bara bli av också...

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?